Ja, det gick helt okej den här helgen. Fantastiskt kul att få vinna 3 av 3 race under min första säsong. Totalt är det tre 2:a placeringar och tre 1:a placeringar och 1 DNF av 7 körda race. Missade ju 4 race på Gelleråsen men leder ändå serien om beräkningarna stämmer. För er som inte har mig på facebook har ni en racerapport nedan. Guld smakar gott!
Började egentligen med att jag åkte upp till Falkenberg på en kvällsträning för 2 veckor sedan där det regnade och jag fick prova regndäcken för första gången när det var riktigt blött. Som de flesta av er vet slutade det med en highsider som slog sönder hojen ganska rejält men den plockades ihop och jag fick köra SM/SO på Falkenberg med ett knä som gjorde ganska ont nu med det nya skinnstället.
I vilket fall som helst går jag ut på kvalet på en torr bana förutom 2 vattenpölar i chikanen och körde på bra. Gjorde inte om samma miss som på Anderstorp utan körde tillräckligt många varv för att bli kvalificerad och får starta från första startled vilket passar mig som handen i handsken då jag vet att jag är startsnabb. Alla gaggar som fan om Pole Position men det viktiga är att man kommer iväg. Första startled är gott nock för mig.
Otroligt skiftande väder gjorde det svårt att välja regndäck eller slicks - men efter en rejäl skur som höll i sig innan racet blev det regndäck till Race 1.
Tar starten från ruta 3 i vätan och går in i första böj som ledare och efter det var det faktiskt ganska odramatiskt. I och med att jag inte hade någon som "tavlade" mig och visade hur långt efter 2:an låg slog jag inte direkt av på tempot utan låg kvar och la snabba varv, utan att ligga direkt på gränsen. Vad jag däremot inte visste var att jag hade 10 sekunder ner till killen på 2:a plats. Bekanta kallade det en promenadseger - jag är inte direkt beredd att hålla med. Allt kan hända i regn men äntligen (!) fick jag vinna mitt första race, under min första säsong i Rookie 600.
Till Race 2 blev det däremot torrt och nu var jag inte riktigt lika självsäker eftersom att det dels inte är min hemmabana och för att jag var lite osäker på hur snabbt jag var tvungen att köra för att klara en vinst. Dessutom, OM jag var först in i kurva 1 - hur hårt skulle jag pressa då. Skulle jag försöka skapa mig själv en liten lucka eller skulle jag köra mitt eget tempo, eventuellt bli omkörd och behöva bjuda upp till dans istället.
Eftersom att startuppställningen utgick ifrån placering från race 1 startade jag även denna gång ifrån första startled, ruta Nr 1.
Tog starten ytterligare en gång och hojen ylar ner mot första kurvan. Det är en så jävla grym känsla när man står där på linjen, lägger upp höger fotpinne mot höger vad, släpper bromsen, varvar upp hojen till 10.000 rpm och släpper ut kopplingen till dragläget för att sedan när de röda lamporna släcks balanserat släppa ut kopplingen så att man får största möjliga driv från linjen och samtidigt som man vrider rullen i botten och framhjulet svajar i luften dunkar man i 2:an, 3:an och 4:an innan man går hårt hårt på broms.
Även om jag är snabb iväg är jag däremot mindre bra på att bedöma bromspunkten från starten. Jag är faktiskt helt värdelös på att bedöma vart jag ska börja bromsa när man inte kommer i full karriär.
Denna gången kom det upp en hoj på insidan under inbromsningen och med att racet bara var 7 varv långt i bakhuvudet slog det slint i skallen och jag släppte bromsen helt och gick in framför honom och in i kurvan. In i kurvan missar jag dock en växel och Sammy Jonsson (som mer eller mindre har Falken som hemmabana) går upp i ledning och jag tvåa. Ut ur chikanen och in i högern uppför backen tänker jag att: Jag måste om och det är nu. Får han fritt varv sticker han direkt och jag kommer inte kunna hänga med, jag måste om nu.
Vi går genom snabbhögern på baksidan med fullt nerlägg och full gas på 4:ans växel och över krönet dunkar jag i 5:an och tänker att nu tar jag dig. Här blir du 2:a, sorry!
När jag ser att han kniper om bromshandtaget går jag på broms, ungefär 1 sekund senare tack vare min långsamma reaktionsförmåga och det blir tight in i långa högern ut på rakan. Sammy har redan börjat lägga ner för kurvan när jag smiter förbi med ett frimärke mellan hojarna på insidan.
Med Sammy ur vägen försökte jag lägga så många snabb som möjligt och försöka skapa mig en lucka. Det var dock inte lika lätt att öka luckan i torrt och pojkarna bakom tog in i slutet när jag körde safe men ohotad gick jag över linjen och tog hem min andra seger för året med 1.7 sekunder ner till 2:an.
Söndag kom och efter en god natt med 10 timmars gick vi upp för att kl 11.00 gå ut och kvala. Eftersom att jag redan gjort av med så JÄVLA mycket däck valde jag att gå ut och kvala på samma däck som jag körde gårdagens kval och 2 race på.
Gick ut och körde några snabba varv och kom in i depån och pratade med Linus Olsson som tavlade mig under dagen som berättade att jag satte snabbaste tid med 8 minuter kvar att köra. Gick ut och körde några varv till för att se om jag kunde förbättra det men det resulterade bara i att jag bromsade på mig något fruktansvärt två gånger och tvingades använda escapen i slutet av rakan. Det gick inte snabbare de sista varven och jag valde att gå in. I depån möts jag av människor som oroat berättar att jag blev nerputtad till 2:a plats av Martin Nilsson för att sedan bli nerputtad till 3:e plats av Anders Mährs-Träff.
Jaha - och? Jag står i första led och är snabb av linjen. Det blir inte mycket bättre. Dessutom har jag från 3:e startruta innern ner i kurvan. Guldläge!
Dock var jag inte alls lika självsäker på att detta skulle gå vägen. Jag var inte direkt sugen på att ligga 1:a och "dra" i 20 varv, men samtidigt - om jag är först in kurvan - vad ska jag göra då? Jag kan ju inte slå av och bjuda på placeringarna. Bestämde mig för att ta det som det kom och om jag var först i kurvan skulle pojkarna få åka ordentligt för att hänga med.
Lamporna släcks och jag får till en kanonstart vilket gör att jag kan bromsa i lugn och ro till första kurvan, genom chikanen och in i den dolda högern upp på baksidan, innan man trycker hojen genom S-partiet upp för backen mot snabbhögern, slår av lite lätt för att lägga ner och vrida fullt medan man med massiv kraft får tvinga hojen att svänga vänster samtidigt som man dunkar i femman och slår i varvstoppet strax innan 100-skylten och går på broms vid 90 meter ungefär. Ut på rakan och ser skylten med 0.7 sek till 2:an.
Nu ska de få åka. Vill ni vinna detta får ni vara med från början.
Varven går och jag betar av konstanta varvtider när jag inte har varvningar som började komma redan halvvägs in i loppet. Eftersom att min erfarenhet av varvningar inte är så bra slog jag inte av en sekund när det var fritt utan fortsatte att öka luckan neråt som var 6.6 sekunder som max ner till Martin, som tyvärr blev svartflaggade på grund av av en ljuddämpare som tyvärr sa upp sig.
Går över linjen som segrare för tredje gången på en och samma helg och lyckan är helt jävla total. Kör ner till escapen och stannar och förstår inte riktigt att jag vad jag nyss lyckats med. Letar efter de nära och kära som tagit sig dit och när jag väl hittar dem bland publiken gör de en våg som värmer långt in i hjärtat. Alla funktionärer applåderar och vinkar glatt som de alltid brukar göra men denna gången kändes det extra bra.
Kör in i depån och får som sagt för tredje gången ställa hojen i mitten av topp-3 Park Fermén, en snabb segerintervju och sedan upp på pallen - högst upp av alla. Ett fantastiskt stort tack ännu en gång till alla som gör det möjligt. Eftersom att det inte går att tagga alla - tack till er som var där och gjorde detta möjligt.