2478204 Om någon har lust skulle jag uppskatta om nån läste igenom det här och klaga på alla fel.
Det var en tidig augustimorgon, solen lyste på från (inte på) en klarblå himmel. Punkt. Det skulle visst bli över 30 grader hade domde, inte dom sagt på radion, men nu va det svalt och behagligt tack vare den lätta brisen. Jag var på väg till bussen in mot staden, det var då jag såg henne, den ljuvaste varelse jag sett. punkt Hon tog mina sinnen med storm.Punkt Försökte få ögonkontakt med henne, men det var en svår akt Svår akt? hon fick upp synen från gatan när hon passerade, hon såg mig och tittade underligt.
Med besviken min gick jag på bussen som skulle ta mig till stranden där mina vänner väntade. Bussen var som valigt full med folk, det var den alltid vid den här årstiden.Punkt. det var redan unket och varmt i bussen eftersom klimatanläggningen inte fungerade, lustigt -det gjorde domden? nästan aldrig. Efter några minuter stannar bussen vid stranden och jag och med parten av bussens passangerare går av, luften är härligt frisk och vattnet ser så lockande ut.
Jonas halv mata halvmatta ljusgrå gamla Santana står på parkeringen.Punkt bland alla de nyare bilarna med gnistrande lack ser den riktigt skabbig ut.
Den vita stranden är ganska full med folk så det tar ett tag att upptäcka mina kompisar. Jag börjar gå bortåt mot fortet. Kryssandes mellan sönderbrända turister och barn familjer barnfamiljer med sina lunchkorgar.
Till slut får jag syn på Oscars solblekta Nike keps Nikekeps alt. Nike-keps och insåg att dom de andra också borde vara där. Jag börjar gå dittåt och inser att det kommer bli en väldigt varm dag. Jag smög mig på oscar och vräkte honom ur den blommiga stolen och började brottas med honom i den ljumna sanden. Efter några minuter ger jag upp, kommatecken det går verkligen inte att vinna. Det är då Jonas säger orden han inte skulle sagt, -skvätt inte sand på mig! Säger han halvt förfärat. Oscar och jag tittar på varandra och sen närmar vi oss Jonas som ser helt oförstående ut. Vi tar tag i armar och ben och bär ner honom mot vattnet, så vi står med det svalkande sköna vattnet upp till knäna, innan vi sätter honom i gungning och kastar i honom. Vi gick upp och satte oss i som i de bekväma solstolarna igen.
Efter ett tag kände jag en doft ljuv söt doft, jag kände igen den men kunde inte placera den. Det tycktes som den underbara doften av flickans parfym vara i närheten. Jag tittade mig runt för att se om hon var i närheten. Det visade sig att hon låg bakom oss på sin orange handduk med gröna blommor på, den blå lilla solkrämen och mobilen låg så nära tillhands för henne, det såg ut som om hon väntade på någon.
Efter många långa sekunder och blickar från mig så dök det upp ett helt gäng med bara flickor och jag viskade till min kompis att vi skulle fråga om dom de ville spela volleyboll men han nekade o sa:
Nej inte dem Bra! Här blev det inget "dom"!
Jag svarade att jag skulle gå fram och med nervösa steg stod jag framför dem med skakande röst och välkomnade jag de ner till där kompisarna höll till.
