Hojbröder!
För 6 veckor sedan var jag med om en jävla MC olycka rent ut sagt.
De flesta vet att jag frontade en bil i 70 km/h i en kurva och gjorde en luftfärd på 28 meter och landade på en nysådd åker.
Jag har suttit i rullstol i 5 veckor och psyket tog stryk som fan.
Varför hymla?
Ledbandet på vänsterknäet gick nästan av, menisken fick sig en kyss och kota 12 i ländryggen klämdes åt. De första dagarna kunde jag inte känna mina ben alls.
Nerverna spökade som fan.
Därefter fick jag enormt mycket stöd av "Ulvhamne" via "klockringaren" på Sporthoj.com som är en av mina bästa polare.
"Klockringaren" bor i Västra Frölunda och jag bor i Allerum utanför Helsingborg.
Meningen var att jag och Klockringaren skulle ut och vandra nu i sommar längs Bohusleden. Just nu klarar jag att gå 500 meter med kryckor och därefter måste jag vila i minst en halvtimme. Kroppen har tagit stryk så in i helvete och vänsterknäet samt den stukade högerfoten kan jag stå ut med men ryggen jävlas mer än något annat.
Ryggen gör att man ibland får ont på ställen man inte trodde man kunde få ont i.
I samband med olyckan blev jag av med kortet.?
Vårdslöshet i trafik eftersom man bedömde att jag varit över mittlinjen pp en väg var två bilar inte kan mötas.
Jag hade 10 dagar på mig att överklaga och i den stunden mådde jag så psykiskt dåligt så att jag bara släppte det.
Jag har ett ex som stod på hojen pga av att jag kursade en firma för en jävla massa år sedan och hon "missade" att upplysa mig om att hojen fick körförbud den sista april.
Jag var i min enfald övertygad om att det var den sista maj och hade besiktningstid den 1a juni redan beställd.
Därigenom får jag inte ut en spänn för hojen.
Jag är aldrig på Sporthoj mer. Det dog när jag skapade en hojbyggartråd för två år sedan som blev totalt sönderknullad av "Starstriker".
Jag skiter i att jag hänger ut Kristian på det här viset 3 år senare. Han betedde sig som ett riktigt svin i den tråden och jag kontaktade honom och frågade varför men jag fick aldrig något vettigt svar.
Det enda jag är är en pajas som alla er andra med en jävla massa drömmar.
Inget annat!
Tro inget annat heller.
Jag vill bara köra hoj...det är allt jag vill. Gemenskapen som finns i hojvärlden får gärna kosta mig livet, det skiter jag faktiskt högaktningsfullt i.
Byggtråden handlade om en Honda Varadero som lackades i Ford polar white och dom jag stoppade ner en SP1 motor på 130 hästar i.
Jag skulle köra till Japan med den men livet och jobb ville annat.
Drömmen lever kvar men hojen är stendöd, den är totalskrot och går inte att rädda bara.
Bilen blev också skrot. Jag flyttade framvagnen 20 cm i sida...
Det var en jävla smäll på ren Svenska.
Jag har kört hoj sedan jag var 16 och fyller 47 i år.
Jag hade aldrig varit den människa jag är idag utan mina hojbröder.
Inte en chans!
Det finns inte ens på kartan!
Olyckan i sig hände på GS meeting i Feringe www.gsmeetingsweden.com
Jag låg bakom Nisse som andra man och Jeppe låg bakom mig.
Min hoj missade Jeppe med två meter.
Jeppe väjde bara rakt ut i åkern, jag hann inte väja för bilen, vaffan jag hann inte ens tänka. Nisses ryggtavla byttes ut mot en bil och sedan bara small det och jag landade på åkern.
Jag hade 0.11 i promille efter ölandet kvällen innan men jag åkte som sagt på vårdslöshet.
Skvallerpressen blåste ut annat men de två blodproven frikände mig från allt.
Totalt var vi 15 st i turen RED 2 TECHNICAL. En dagstur på 25,5 mil blandat av asfalt, grusvägar, lösgrus, makadam och traktorstig.
Långt krävande och rent ut sagt skitjobbigt. Skit i det!
Jag avgudar dessa utmaningar!
Då får jag väl vara en pajas då.
Det skiter jag också i, det var mitt liv att slåss med bushen och sova i den.
Det är det fortfarande.
Det livet går helt enkelt inte att släppa bara.
Efter 5 veckor i soffa och rullstol så köpte jag en moppe, packade skiten och åkte.
Ingenting jag ångrar men efter 7 dagar på moppen har ryggen börjat ta stryk så in i helvete.
En kota är ju kass.
Igår gav jag faktiskt upp.
Jag har en polare som bor utanför Stenungsund som sagt att han hämtar mig och moppen om det krävs.
Visst jag har den optionen men det krävs mycket för att jag ska ta den.
Just nu har jag lagt 66 mil på en 25 km/h moppe och min plan är 3 veckor.
Var jag ska har jag ingen aning om men jag måste hålla mig i Sverige.
Igår ringde jag dock kavalleriet och frågade.
Ryggen pallade inte mer...
Polarna fixade fram ett moppesläp som blivit uppkört från Helsingborg till Stenungsund och min polare i Stenungsund justerar det ikväll så att jag kan få det på moppen.
Det är ju inte så att jag är i nästa kvarter nu direkt...
Hojbröder!
Jag har all packning bakom sadeln på moppen och kan inte sitta som jag ska.
Som sagt, ryggen vill inte mer. :'(
Ser du ett moppefucko med släp i västsverige nära Norge.
Jag.
Jag kanske ser ut som ett rikspucko men det skiter jag i. Jsg måste bara få ligga på vägen.
För 6 veckor sedan var jag med om en jävla MC olycka rent ut sagt.
De flesta vet att jag frontade en bil i 70 km/h i en kurva och gjorde en luftfärd på 28 meter och landade på en nysådd åker.
Jag har suttit i rullstol i 5 veckor och psyket tog stryk som fan.
Varför hymla?
Ledbandet på vänsterknäet gick nästan av, menisken fick sig en kyss och kota 12 i ländryggen klämdes åt. De första dagarna kunde jag inte känna mina ben alls.
Nerverna spökade som fan.
Därefter fick jag enormt mycket stöd av "Ulvhamne" via "klockringaren" på Sporthoj.com som är en av mina bästa polare.
"Klockringaren" bor i Västra Frölunda och jag bor i Allerum utanför Helsingborg.
Meningen var att jag och Klockringaren skulle ut och vandra nu i sommar längs Bohusleden. Just nu klarar jag att gå 500 meter med kryckor och därefter måste jag vila i minst en halvtimme. Kroppen har tagit stryk så in i helvete och vänsterknäet samt den stukade högerfoten kan jag stå ut med men ryggen jävlas mer än något annat.
Ryggen gör att man ibland får ont på ställen man inte trodde man kunde få ont i.
I samband med olyckan blev jag av med kortet.?
Vårdslöshet i trafik eftersom man bedömde att jag varit över mittlinjen pp en väg var två bilar inte kan mötas.
Jag hade 10 dagar på mig att överklaga och i den stunden mådde jag så psykiskt dåligt så att jag bara släppte det.
Jag har ett ex som stod på hojen pga av att jag kursade en firma för en jävla massa år sedan och hon "missade" att upplysa mig om att hojen fick körförbud den sista april.
Jag var i min enfald övertygad om att det var den sista maj och hade besiktningstid den 1a juni redan beställd.
Därigenom får jag inte ut en spänn för hojen.
Jag är aldrig på Sporthoj mer. Det dog när jag skapade en hojbyggartråd för två år sedan som blev totalt sönderknullad av "Starstriker".
Jag skiter i att jag hänger ut Kristian på det här viset 3 år senare. Han betedde sig som ett riktigt svin i den tråden och jag kontaktade honom och frågade varför men jag fick aldrig något vettigt svar.
Det enda jag är är en pajas som alla er andra med en jävla massa drömmar.
Inget annat!
Tro inget annat heller.
Jag vill bara köra hoj...det är allt jag vill. Gemenskapen som finns i hojvärlden får gärna kosta mig livet, det skiter jag faktiskt högaktningsfullt i.
Byggtråden handlade om en Honda Varadero som lackades i Ford polar white och dom jag stoppade ner en SP1 motor på 130 hästar i.
Jag skulle köra till Japan med den men livet och jobb ville annat.
Drömmen lever kvar men hojen är stendöd, den är totalskrot och går inte att rädda bara.
Bilen blev också skrot. Jag flyttade framvagnen 20 cm i sida...
Det var en jävla smäll på ren Svenska.
Jag har kört hoj sedan jag var 16 och fyller 47 i år.
Jag hade aldrig varit den människa jag är idag utan mina hojbröder.
Inte en chans!
Det finns inte ens på kartan!
Olyckan i sig hände på GS meeting i Feringe www.gsmeetingsweden.com
Jag låg bakom Nisse som andra man och Jeppe låg bakom mig.
Min hoj missade Jeppe med två meter.
Jeppe väjde bara rakt ut i åkern, jag hann inte väja för bilen, vaffan jag hann inte ens tänka. Nisses ryggtavla byttes ut mot en bil och sedan bara small det och jag landade på åkern.
Jag hade 0.11 i promille efter ölandet kvällen innan men jag åkte som sagt på vårdslöshet.
Skvallerpressen blåste ut annat men de två blodproven frikände mig från allt.
Totalt var vi 15 st i turen RED 2 TECHNICAL. En dagstur på 25,5 mil blandat av asfalt, grusvägar, lösgrus, makadam och traktorstig.
Långt krävande och rent ut sagt skitjobbigt. Skit i det!
Jag avgudar dessa utmaningar!
Då får jag väl vara en pajas då.
Det skiter jag också i, det var mitt liv att slåss med bushen och sova i den.
Det är det fortfarande.
Det livet går helt enkelt inte att släppa bara.
Efter 5 veckor i soffa och rullstol så köpte jag en moppe, packade skiten och åkte.
Ingenting jag ångrar men efter 7 dagar på moppen har ryggen börjat ta stryk så in i helvete.
En kota är ju kass.
Igår gav jag faktiskt upp.
Jag har en polare som bor utanför Stenungsund som sagt att han hämtar mig och moppen om det krävs.
Visst jag har den optionen men det krävs mycket för att jag ska ta den.
Just nu har jag lagt 66 mil på en 25 km/h moppe och min plan är 3 veckor.
Var jag ska har jag ingen aning om men jag måste hålla mig i Sverige.
Igår ringde jag dock kavalleriet och frågade.
Ryggen pallade inte mer...
Polarna fixade fram ett moppesläp som blivit uppkört från Helsingborg till Stenungsund och min polare i Stenungsund justerar det ikväll så att jag kan få det på moppen.
Det är ju inte så att jag är i nästa kvarter nu direkt...
Hojbröder!
Jag har all packning bakom sadeln på moppen och kan inte sitta som jag ska.
Som sagt, ryggen vill inte mer. :'(
Ser du ett moppefucko med släp i västsverige nära Norge.
Jag.
Jag kanske ser ut som ett rikspucko men det skiter jag i. Jsg måste bara få ligga på vägen.
Jag tänker då fan inte sluta med det. 
