Harmon Rabb
Gudomlig sporthojare
Grundproblemet är att svenska politiker inte gjort något för att förbättra bostadsmarknaden sedan årtionden tillbaka. Man skulle kunna gå så långt och säga att de rent av har varit svagsinta som inte vågat ta nödvändiga impopulära beslut förrän de står med kniven mot strupen. Demokratins dilemma antar jag. Men vem ska ta obekväma beslut om inte de människor vi valt att företräda oss?
Det är ett underbetyg att riksbanken och många andra under många år varnat för bostadspriserna utan någon större reaktion från politiker och att det nu är Finansinspektionen som tillslut drar åt tumskruvarna lite för att markera att en ändring krävs.
Visst är det tufft för folk att komma in på bostadsmarknaden. Jag tror dock inte att det är rätt väg att låta unga människor skuldsätta sig på de nivåer som råder idag. Det är ju något sjukt när man lånar 85% och kanske även de resterande 15% med sina föräldrars goda minne och sedan låter omvärdera bostaden i en uppåtgående marknad som bara bygger på att vi har haft låga räntor och inte mycket amorteringskultur att tala om under allt för många år.
Egentligen tycker jag att det borde råda frihet för såväl banker som kunder att gemensamt kunna komma överens med vad som ska gälla mellan dem. Fast det har ju visat sig att frihet under ansvar inte fungerar i praktiken. Folk på bägge sidor blir lätt fartblinda längst vägen och tror att priserna ska stiga till himmelen. Det är där regleringar kommer in i bilden tillslut och ofta när det redan är försent. Frågan är vad som mer lurar i vassen framöver?
Det lär säkert finnas luckor i det slutliga förslaget som möjliggör för vissa att även fortsättningsvis ha amorteringsfritt. Sitter någon på alternativa investeringar lär kraven på amortering inte vara lika hårt reglerat. Svårt att tänka mig det.
