Hur kommer man igen efter en olycka?

[marsianmejler]

hej alla sporthojsfolk.

Jag har kört hoj i hela mitt vuxna liv men nyligen varit med om en ganska ruggig viltolycka som nästan bragde mig om livet. Men jag hade osannolik tur att klara mig undan smällen med blotta förskräckelsen, om några månader är det folk av mig igen.

Men frågan är hur jag ska bete mig nu. Jag vet ju att det är farligt att köra båge, att man är extra utsatt och att jag inte kan värja mig mot alla olyckor, som viltolyckor. Olyckan har gjort det så påtagligt, gjort mig akut medveten om min egen dödligh. Men samtidigt älskar jag att köra hoj. Frågan jag inte kan svara på är om jag älskar det tillräckligt mycket för att utsätta mig för den risk det faktiskt är. Jag hoppades på er hjälp i mörkret.

Endast seriösa svar tack.

 

[Ulvhamne]

Enda sättet att få veta om det känns obehagligare än vad det är härligt är att testa. Med fördel testar du det genom att låna hoj eller provköra hos körskola när det väl funkar att köra igen.
Tycker iaf jag.

 

[ft]

Efter att jag dragit omkull var det inte så kul ett bra tag. Jag satte upp mig på en bandag med SMC och det hjälpte en hel del. Annars, tid och tid på vägen.

 

[Faster]

Hej, 21okt 2010 smällde jag med bil, bifogar en film från olyckan. I början sitter jag fortfarande i bilen...

Jag vet inte dina skador, men för min del så visst blir man feg, men skadorna är det som begränsar mig. Rädslan försvinner med tiden om man bara kör. Visst är jag mer försiktig idag (ibland mer, ibland mindre), men man kan inte sluta leva bara för att man har varit med om något som man vetat kan hända från dag ett.

Så kör bil, kör hoj och bara ta det i DIN takt, pressa rädslan lite ibland och vips en dag så kommer du vara tillbaka i ditt forna jag.

FILM

 

[Lajo]

Det är nog bara du som själv måste ställa frågan, svara på den och göra något av det..
Svårt för oss bredvid att komma med nåt vettigt, men provar du igen så vet du ju åtminstone om du fortfarande är en knutte/a eller en före detta.
Håller således med Ulvhamne.

Skönt att du klarade dig med livhanken iaf
Lycka till!

 

[powerglide]

Bara att köra och nöta.
Tog ngn vecka för mig sist att bli av med obehaget och betydligt längre innan det också kändes nice igen.

 

[dominator91]

Har själv haft två riktigt "nära" tillfällen. En i bil och en i båt. Reagerade själv väldigt olika på dessa händelser.

Bilolyckan kom jag rätt så "oförstörd" ifrån även om den hängde med under något år som ett mentalt problem. Den var väldigt våldsam och borde ställt till det mer för mig kan jag tycka nu i efterhand.

Båttillfället blev däremot ett långvarigt besvär som förföljde mig under många år. Jag kan fortfarande vakna alldeles kallsvettig om natten pga den händelsen. Nu är det mer än 25 år sedan det hände.

Vi vet väldigt lite om hur vi reagerar, och att en och samma person kan reagera så olika på händelser gör det inte enklare.

Jag själv tror nog det ligger en del idet som man hör dvs att man bör fortsätta med det man gjorde även om det känns kymigt. Om man nu vill fortsätta naturligtvis.

Jag gjorde det. Men jag hade inget val av andra skäl då dessa saker inträffade mig.

 

[Hoztic]

Jag har varit omkull dussintals gånger, dock bara en rejäl på allmän väg, resten på bana, och en i skogen, och mitt tips är att ge sig på't igen så fort som möjligt, då hinner hjärnspökena inte bita sig fast lika hårt. Jag har så fort allt läkt något sånär börjat köra igen, och helst i såna situationer som jag gick omkull i, eller utsatt mig för sånt som hjärnan associerar med krasch och elände. Sen nöter man det tills man har bevisat för hjärnan att det inte alls är farligt, och då brukar man kunna gå vidare. Ju längre man håller sig borta, desto svårare blir det att komma tillbaka.

Dock kan det ju vara bra att gå kurser så att man blir mer van och trygg med hojen, så när det händer något knasigt så har du mer kapacitet över för att ta hand om det istället för att få panik och göra fel/bli apatisk.

 

[jenssa]

Tog mig tre år innan jag var igång igen, jag körde inget alls året efter. Andra året så började suget komma igen,,,,,
Tredje året var det ingen tvekan jag skulle köra!
Kör dock på ett helt annat sätt lugnare på de flesta partier.

Tror att man själv känner vad man kan och vill.
Det kan vara så att man lägger ner ingen skam i det beslutet, men gör det till DITT beslut,
Lycka till med konvalescensen.

 

[wonderwizard]

körde på ett rådjur sommaren 2007, kapade halva djuret innan jag gick i backen.
krossade handen & spräckte armbågen (trots ordentligt skinnställ, skydd & hjälm)

det tog 8 veckor med gips & lite träning innan jag var ens i närheten av att kunna köra.
när jag sedan körde, kände jag en stor osäkerhet som jag aldrig känt, litade inte på min egen körning.
slog av vid skogspartier, där jag visste att det fanns vattendrag. körde MYCKET fegt i början


det tar tid & det får ta den tid som du behöver, det är olika för alla.
det finns inte en exakt tid det tar för att hjärnspöken skall försvinna.

men en sak är 100 % säkert, det kan bara försvinna med mer tid i sadeln, det försvinner inte när du sitter hemma & funderar på det

men det är roligt att köra hoj & tycker inte att du skall sluta köra.

upp i sadeln eta

 

[marsianmejler]

det jag mest undrar är hur man mentalt ska hantera framför allt tcå saker:

1. Att inte bagatellisera det inträffade, det kunde mycket väl ha gått åt helvete. Jag vill köra som att jag sist av allt vill det.

2. Resonera kring en så outviklig smäll. Jag föreställer mig att jag är en ganska säker förare och jag förutser och kringgår problem med bilförare. Jag tror att eftersom jag alltid tänker steget längre är att jag borde klara mej. Men hur medvetet och säkert man än kör kan man åka dit lik förbaskat.

 

[Viktor L]

Jag har bara vurpat på bana i regn men jag resonerar såhär trots att jag har krokiga fingrar och mer eller mindre konstant värk efter olyckan: Visst kommer jag att få dras med detta hela mitt liv men hade jag samtidigt unvikit motorcyklismen bara för att den innebar risker så hade jag gått miste om så oerhört många trevliga saker. Hur illa det än gick och kunde ha gått så önskar jag inget ogjort.

Dom få år jag kört motorcykel har gett mig erfarenheter och upplevelser som andra bara drömmer om och tänker på. Jag tycker det är ett bra sätt att se på saken.

Sen visst fasen sätter det sina spår och det tror jag du får räkna med. Jag kör som en kärring i regn numera eftersom att jag vet att det släpper om man har lite för hög fart och håller fel spår. Mest rädd är jag för dieselspill + regn. Samtidigt får man inte överdriva riskerna. Att kollidera med vilt får väl anses vara en rätt ovanlig företeelse med motorcykel (kontra bil under vinterhalvåret) så det är egentligen inget du behöver gå och grubbla på. Rationellt sett alltså.

 

[Probotector]

det jag mest undrar är hur man mentalt ska hantera framför allt tcå saker:

1. Att inte bagatellisera det inträffade, det kunde mycket väl ha gått åt helvete. Jag vill köra som att jag sist av allt vill det.

2. Resonera kring en så outviklig smäll. Jag föreställer mig att jag är en ganska säker förare och jag förutser och kringgår problem med bilförare. Jag tror att eftersom jag alltid tänker steget längre är att jag borde klara mej. Men hur medvetet och säkert man än kör kan man åka dit lik förbaskat.

Jag har varit med om en del ruggiga saker, bland annat ett par viltolyckor. Det jag gjorde mentalt var att acceptera att det faktiskt kan hända och rätt som det är kan man inte göra något åt att de sker, hur duktig eller hur mycket hjälpmedel man än har Efter det fortsatte jag att köra som vanligt och det var ett bra tag sedan jag råkade ut för något sådant

 

[Chrailo]

Jag smällde ett rådjur i början på årets säsong med knappt halvår gammalt A-körkort. Gick därifrån med endast ett par blåmärken. Jag körde lugnt innan och nu kör jag väldigt fegt. Kurviga fina vägar med skog runt om har jag svårt att njuta av, men det blir bättre. Jag nojjar mest att det ska ligga grus i varje kurva så jag har även där svårt att luta ordentligt och njuta av böjjen. Men jag förstår tankarna, även om jag klarade mig väldigt lindrigt så undrar jag lite om jag inte ska lägga det här på hyllan. Men så tänker jag att jag har ju precis börjat, måste ju få roa mig lite först.

 

[AnesN]

Har samma problem, älskar att köra! Har nyligen tagit A kort. Men rädslan sitter kvar i psyket fortfarande efter några olyckor.. med bil & moppar och skit... Trodde inte att det fortfarande satt kvar, men märker att det blir bättre och bättre varje gång jag kör. Försvinner väl med tiden, sitter fortfarande kvar i kurvor osv...

 

[SGM]

Åk bana. Det är nog det bästa tipset jag kan ge. Gärna någon form av kurs för att bli medveten om vad du behöver jobba med, och hur man får till den där avslappnade känslan när man har kontroll...

Att ge sig ut och panga om man är stel från början kommer inte sluta vackert.

Sitter man och nojar, är stel som en fiskpinne, och inte gasar sig ur kurvor, så är man redan där illa ute, man gör allt fel...

 

[Hoztic]

1. Att inte bagatellisera det inträffade, det kunde mycket väl ha gått åt helvete. Jag vill köra som att jag sist av allt vill det.

Det är nog här många gör fel, och börjar gruva sig för allt som hade kunnat hända, och målar upp horribla skräckscenarion som hjärnan till slut börjar tro på, och associerar till det som inträffade, och då är bollen med skräckkänslor i rullning. Potentiellt kan du ju dö om du äter rostade mackor till frukost också, tänk om du snubblar så att du får ner handen i brödrosten, samtidigt som du försöker rädda situationen genom att greppa i diskhon...

Vänd på det istället, analysera och dra lärdom. Ja, du gick omkull, check. Varför då? Ok, det kom ett rådjur, sånt som händer lite då och då. Vad gjorde du då? Om du bryter ner det i bitar och tänker efter så får du ju massor med erfarenhet som du kan använda i en liknande situation i framtiden, och då har du ju en helt annan trygghet eftersom du redan har gjort det, och kan reagera helt annorlunda, göra mer rätt och glatt åka vidare på din sköna tur.

Sen är det viktigt att vara medveten om eventuella saker man gör fel för att man är rädd, tex spänner sig, bromsar på fel ställen, stirrar på det farliga istället för dit man ska osv, för annars kan man aldrig göra något åt det, och rädslan kan orsaka nya olyckor.

 

[dizzy]

Har varit med om 5 olyckor med motorfordon, 2 på båge och 3 med bil.
den första var en vilt olycka där jag tog en älg med en gammal volvo.
Märkligt nog satte den nästan inga spår alls mentalt. Det enda är att jag numer alltid kör bil med keps, då ansiktet slipades med glassplitter i olyckan. Ingen mental påverkan på körning öht.
den andra var en korsnings olycka med samma volvo. Blev tagen sidleds höger bak. Ingen påverkan.
den tredje frontade jag audin jag hade med en gallant. Ingen påverkan.
Den färde var förra sommaren då jag fick en highsider med förra bågen. Har axelproblem fortfarande. Mental påverkan? Tja, gasar inte lika mycket i stadstrafik.
Den femte var ca 3månader efter highsidern. Kört en månad då. Var tvungen bromsa i en kurva och just den kurvan var icke-sopad, så det var ett 2mm sandlager ca 1.5m ut från kanten. Det gick kanske 10km/h men framdäcket bara släppte. Ingen fysisk påverkan, men just denna har satt sig mentalt.
Ser inte asfalten 100%ig ut, tar jag det lungt. Vågar inte längre lite på fästet i kurvor

Hur gör jag då för att kunna fortfarande njuta av sporthojen?
Precis som det sags otaliga gånger i tråden tidigare.
På:t igen bara
Men jag tar det väldigt lugnt om jag inte tycker att vägen ser 100%ig ut.
Nu efter 3månader (och tyvärr bara 500mil) den här sesongen så känns det bättre även på icke-100%iga vägar.

ang dina två frågor så
läs det Hoztic just skrev. Det är perfekt träffande.

 

[Johansson]

Du får intala dig själv att du inte gjorde något fel, risken att det händer igen är ytterst liten. Tror jag läste att endast 2% av mc-olyckorna är viltolyckor. Finns iofs ett mörkertal säkerligen.

Kör bana, där är risken att skada sig ännu mindre och du kan där bättre bearbeta din olycka mentalt och det är också roligare på bana än på allmän väg, du kommer till din favoritkurva en gång i minuten

 

[iceman32]

Svårt det där då alla reagerar olika på olika incidenter. Jag har inte varit med om några "större" incidenter på hoj ännu, körde in i en fågel vid ett tillfälle, eller rättare sagt, fågeln flög in i mig, en rejäl smäll i hjälmen. Blev mest omtumlande och hög puls. Det andra som hänt var en highsider, som verkligen höjde pulsen, dock klarade jag upp situationen och klarade mig från att krascha.
Jag är väl mer riskmedveten nu om att det faktiskt kan hända saker rätt lätt, men trots det så kör jag som jag brukar. Har ett tips, och det är bandagar, jag har varit med på 3 bandagar nu, och det är otroligt givande, lärorikt och framför allt väldigt roligt.
Men på det igen och var medveten om risker, ta det lugnt i början!