mb skrev:
Håller med om raggningslusten; är man tillräckligt packad så bryr man sig inte. Och inte är man särskilt smidig av sig heller i den situationen, så det är bara att lägga ner
Om det vore så väl.....
när promillen rinner till så blir jag vidrigt raggig, smörig, patetisk....
ibland går det bra och ibland skämmer man bara ut sig och har ångest i en vecka! Sen juldagen iår funderar jag seriöst på att bara dricka folköl på förfest å cola ute......förstörde nåt som kunnat bli bra genom det "stegrade" intresset för
då känner man sig lika smidig som Billy Butt utan byxor på ett dagis!!! särskilt när man skiter i den man stog och konverserade med! och är galen i personen som missuppfattade hela situationen.
Angående bråk och sånt har man väl försatt sig i situationer som man klarat sig bra utan. Senast så skulle jag bara diskutera med en person som bettet sig som ett arsel och gjort mig lite putt. Tänkte att eftersom han är själv är det ju ingen fara.
Bad kompisen stanna en bit bort och gick fram å diskuterade med personen. Då var han helt plötsligt inte så sugen att boxas längre.....tills 12-13 av hans polare stod i en ring runt oss.....
då började han skrika på mig och knuffa å grejer....då känner man att det inte riktigt är läge att skicka en jabb i nyllet på idioten.
Men då lyckades jag snacka mig ur det och sa lugnt med myndig stämma (
) att om han hade nåt han ville ta upp så skulle han och jag gå bort å ta det mellan fyra ögon.....det ville han inte så då gick jag iväg!
Jag anser att alla sk krogbråk, kögruff osvosv går att lösa bara man håller sig lugn och försöker prata personen till rätta....en benhård blick brukar hjälpa också.
Men är det personer som i Espens fall så går det inte att prata med dom, nog för att vissa anser att man är "vek" så det bästa nog att lägga benen på ryggen om man kan. Bättre än att ligga hemma å må dåligt dagen efter eller ännu längre.
Men jag förstår att du reagerade som du gjorde och skulle säkerligen agerat likadant men.....det är känsligt när polare är inblandade./Danne