Esquire
Möjligen en smula excentrisk emellanåt.
Artikeln har legat upp sedan 7/6 så jag är väl säkert pucktvåa på den här, men... Enligt någon forskare hos Folksam ska tydligen framtiden för motorcyklar vara trehjulig. För det är mycket säkrare (enligt hen).
http://media.folksam.se/sv/2016/06/...dens-motorcykel-har-tre-hjul-och-krockkuddar/
Jag kan gå med på att ABS-bromsar är bra standardutrustning för att minska antalet allvarliga olyckor. För i en paniksituation är det även för de bästa av oss lätt att råka låsa bromsarna, och då är inte steget långt till att man ligger på backen och sprattlar. Om man har tur.
Dessutom ska framtidens motorcyklar tydligen även ha krockkuddar och "automatisk nödbroms" (fräckt, en motorcykel som kan bromsa av sig själv när som helst, när man inte är beredd på det). Tydligen ska krockkuddarna vara bra på de trehjuliga motorcyklarna eftersom man inte flyger av de om man krockar. Hur nu forskaren har kommit fram till det. För det är ju hur som helst ett fordon utan skyddande stålbur, utan säkerhetsbälten och utan två meter deformationszoner framför föraren.
Jag kan också gå med på att de trehjuliga motorcyklarna antagligen ligger långt ner i olycksstatistiken (alltså de moderna med två framhjul). Just nu. Vilket nog skulle kunna förklaras med att det fåtal av de som finns i Sverige (enligt mina högst personliga fördomar) bara ägs av gubbar som är för lata för att ta A-kort eller har självkännedom nog att inse att de inte har något på en tvåhjuling att göra. I vilket fall som helst så är det nog få som ägs av gasglada yngre personer.
Om nu antalet hjul är så avgörande för fordonets stabilitet, och det är så att fler är bättre, så borde alltså fyrhjuliga motorcyklar vara det allra säkraste alternativet och vara i princip osynlig i statistiken över allvarliga trafikolyckor. Är det så?
Det blir alltid lika intressant när någon som har begränsad praktisk erfarenhet av motorcyklar ska uttala sig om vad som är det bästa sättet att bygga en motorcykel på och varför. Ungefär som varje gång när någon ung och okunnig designskoleelev har tagit fram någon ny revolutionerande vision av hur motorcyklar ska utformas. Fast när den som uttalar sig har akademiska ambitioner och vinner på att publicera så mycket rappakalja som möjligt, och att denna rappakalja får mycket uppmärksamhet, kan det ju nästan bli farligt. Nu står det i och för sig i artikeln att den gode forskaren själv är en entusiastisk motorcykelåkare*. Trots det tror jag att personen i fråga har tillbringat alldeles för mycket tid i böckernas värld och för lite tid ute på vägarna.
Jag har själv inte läst avhandlingen ännu. Det kanske blir att jag gör det om jag får tid över någon gång i sommar. Tills vidare väljer jag att basera min panikfyllda polemik enbart på artikeln på Folksams hemsida. Och om avhandlingen skulle visa sig vara lika bristfällig och subjektiv som den artikeln ger sken av att den är så finns det på allvar skäl att ifrågasätta all forskning inom området som gett en doktorshatt på Chalmers.
*) För övrigt så sällar jag mig till de som kör motorcykel. Om man åker motorcykel så är man ute på tunn is.
http://media.folksam.se/sv/2016/06/...dens-motorcykel-har-tre-hjul-och-krockkuddar/
Jag kan gå med på att ABS-bromsar är bra standardutrustning för att minska antalet allvarliga olyckor. För i en paniksituation är det även för de bästa av oss lätt att råka låsa bromsarna, och då är inte steget långt till att man ligger på backen och sprattlar. Om man har tur.
Dessutom ska framtidens motorcyklar tydligen även ha krockkuddar och "automatisk nödbroms" (fräckt, en motorcykel som kan bromsa av sig själv när som helst, när man inte är beredd på det). Tydligen ska krockkuddarna vara bra på de trehjuliga motorcyklarna eftersom man inte flyger av de om man krockar. Hur nu forskaren har kommit fram till det. För det är ju hur som helst ett fordon utan skyddande stålbur, utan säkerhetsbälten och utan två meter deformationszoner framför föraren.
Jag kan också gå med på att de trehjuliga motorcyklarna antagligen ligger långt ner i olycksstatistiken (alltså de moderna med två framhjul). Just nu. Vilket nog skulle kunna förklaras med att det fåtal av de som finns i Sverige (enligt mina högst personliga fördomar) bara ägs av gubbar som är för lata för att ta A-kort eller har självkännedom nog att inse att de inte har något på en tvåhjuling att göra. I vilket fall som helst så är det nog få som ägs av gasglada yngre personer.
Om nu antalet hjul är så avgörande för fordonets stabilitet, och det är så att fler är bättre, så borde alltså fyrhjuliga motorcyklar vara det allra säkraste alternativet och vara i princip osynlig i statistiken över allvarliga trafikolyckor. Är det så?
Det blir alltid lika intressant när någon som har begränsad praktisk erfarenhet av motorcyklar ska uttala sig om vad som är det bästa sättet att bygga en motorcykel på och varför. Ungefär som varje gång när någon ung och okunnig designskoleelev har tagit fram någon ny revolutionerande vision av hur motorcyklar ska utformas. Fast när den som uttalar sig har akademiska ambitioner och vinner på att publicera så mycket rappakalja som möjligt, och att denna rappakalja får mycket uppmärksamhet, kan det ju nästan bli farligt. Nu står det i och för sig i artikeln att den gode forskaren själv är en entusiastisk motorcykelåkare*. Trots det tror jag att personen i fråga har tillbringat alldeles för mycket tid i böckernas värld och för lite tid ute på vägarna.
Jag har själv inte läst avhandlingen ännu. Det kanske blir att jag gör det om jag får tid över någon gång i sommar. Tills vidare väljer jag att basera min panikfyllda polemik enbart på artikeln på Folksams hemsida. Och om avhandlingen skulle visa sig vara lika bristfällig och subjektiv som den artikeln ger sken av att den är så finns det på allvar skäl att ifrågasätta all forskning inom området som gett en doktorshatt på Chalmers.
*) För övrigt så sällar jag mig till de som kör motorcykel. Om man åker motorcykel så är man ute på tunn is.
