Bushido
Skånsk Säckpipsninja
- Gick med
- 9 Sep 2006
- Ort
- Sydöst
- Hoj
- HD Ultra Limited - 19, HD Heritage Softail -03, Yamaha R1 -99, Yamaha RD350YPVS -83, Yamaha DT125LC -85, Kawasaki KV75 -78, Yamaha YSR80 -86
Problemet är ju som sagt att jag både tagit upp problemet och försökt pusha lite i rätt riktning tidigare, och det blir bättre ett tag. Sen glöms jag bort igen...
Håller med, men det är sålätt det där med relationer...
Det tycker självklart jag med, men det känns inte riktigt rätt att hon prioriterar allt annat över mig... Som sagt, träffas en halv helg på tre veckor när man inte bor särskilt långt ifrån varandra?... Hon har liksom aktiviteter och annat för sig åtta dagar i veckan känns det som, och jag får den tid som blir över (ingen alls). Och hon uttrycker inga planer på att ändra det, tvärtom har hon pratat om att skaffa ännu ytterligare aktiviteter trots brist på tid, och då tror jag inte ens hon räknar med den totala bristen på tid för mig...
Men självklart vill jag inte att hon ska ägna mig full uppmärksamhet dygnet runt alla dagar om året. Jag träffar ju själv kompisar några dagar i veckan, spelar säckpipa på tisdagar och försöker klämma in lite motorcykelmek, jogging och annat här och var. Men jag har ändå en tre-fyra dagar som jag rent potentiellt skulle kunna träffa henne på varje vecka, om hon bara hade tid med mig...
Nej, verkligen inte... Kanske, men det vet man ju inte heller... Vem vet, man kanske aldrig hittar någon ny? Visserligen känns det just nu som att det kanske hade varit till det bättre, men i alla fall... Det finns ju bra stunder också, och de vill man ju inte vara utan... Och Uppbrott är alltid jobbiga
Tack ska du ha
Ingen aning, kanske... Hon verkar ju inte direkt anstränga sig för att vi ska träffas eller sådär... Det är liksom jag som får jobba.
Däremot så pushar jag inte särskilt hårt. Föreslår försynt lite då och då att vi ska ses, och accepterar alltid om hon inte har tid. Låter henne hållas och lider i tysthet helt enkelt...
Bushido:
Har varit i liknande situation, och kan enbart ställa mig i ledet över andras tips med att säga:
Gör dig inte själv illa. Ställa problemet mot väggen kan hjälpa, men gör det varligt.
Precis som Maestro säger så kan det slå bakut.
Jag var (och troligen fortfarande är) en toffel i förhållanden. Jag kämpade i över ett år med att återväcka livet i ett förhållande där jag blev överkörd (och utsatt för otrohet) men jag kämpade på.
Ber om ursäkt om jag framstår som ett grått åskmoln på klarblå himmel, men jag har lärt mig att ta ett steg tillbaka, begrunda och inse vad som kan vara bra, och vad jag är villig att riskera.
Sen att jag åker på rejäla nitlotter titt som tätt beror nog på min naivitet.
Neh. Är nog dags att bege sig ut o bete sig som ett kräk och kalla kvinnor fula ord för att man ska få något nu förtiden.
Tack för tips och råd, uppskattar det
Jag vet inte, kanske borde man tuffa till sig lite och ställa mer krav. MEn samtidigt vill jag ju som sagt inte att det ska slå bakut... Suck, inte lätt detta...
Nu känns det som om tråden bara handlar om mig och mina relationsproblem, jag kanske ska resa mig ur psykologsoffan och göra något vettigare
Tack så mycket för alla tips och råd allihop, det värmer. Ska försöka uppbringa mod och tala allvar med tösen så får vi se var det blir av.
Last edited:
påskiten
