OLJEKYLD GSXR
FÖRBJUD STARSTRIKER
Ja, hoj-oskulden för säsongen alltså, den andra oskulden sparar jag tills jag gifter mig 
Igår var jag, Tom och Freppa ute på ystra ben och njöt av mars-vädret. Tom kom ut till min meck-lokal vid 10 och hjälpte mig att lyfta cykeln från pallbockarna som den har vilat ramen emot i brist på gaffelben. Därefter rullades gubben ut i solen och startade efter inte alltför många sekunders nötande på startmotorn. Det välkända och av alla utom ägaren föraktade GSXR-dånet spred sig över nejden när han stod på tomgång och gottade sig.
Vi styrde kosan till Grandma Death som hade klara problem att få sin 750 att gå. Med lite övertalning av mig så startade hojen och tackade för visat intresse genom att gå på tre tveksamma cylindrar av fyra möjliga. Jag ställde (en högst hypotetisk) diagnos, för stora lågfartsmunstycken och ingen returvajer, beordrade kvällsmeck och sen pep jag och Tom iväg innan vi blev inblandade
Efter korv och makaroner hemma i det Oljekylda köket så åkte vi E4 norrut och landade i ett kapitalistiskt garage på Kungsholmen. Där stod en oljig och lite velig Freppa, som efter en stunds betänketid och lite gnat från oss beslöt sig för att tejpa ihop det sista och åka med oss till Waxholm. Efter tankstoppet i Haga norra så hade Freppas högra bakblinkers och ett luftfilter ramlat loss och fick fortsätta färden i Toms gigantiska packväska, skruvarna till kedjeskyddet låg redan där och skramlade. Tom och jag passade samtidigt på att byta hojar med varandra.
Jag var troligen Stockholms enda Trophy 1200-förare som var iklädd Dainese Aero med knäpuckar..... Freppa tog täten och eftersom han inte hade någon hastighetsmätare så körde han på känn. Att han skulle ligga sist efter nån som visste hur fort han körde var det ju ingen som tänkte på Nåväl, Freppa är inte så öysande på att bedömma hastighet och kör därför om varenda bil han ser, medans Tom och jag ligger bakom med varsin okänd hoj och ger fan i att köra om. Vi kommer dock ikapp kapitalisten vid Täby kyrkby, eftersom den kontakten som han trodde tillhörde bakbromsens bromsljuskontakt i själva verket var kabeln från generatorn. Cykeln laddade inte och batteriet var stendött och Freppa var lessen. Tom tog tag i situatiuonen och pluggade ihop kontakten, och vips hade Freppa laddning igen!
Vi åkte vidare på småvägarna upp till Bogesundsvägen, och att köra Bogesund med en Trophy 1200 som körklar väger 290 kg var en upplevelse. Det gick riktigt bra! Ångloket är riktigt smidigt för att vara en stor klump, och jag njöt i fulla drag! Efter en burgare i hamnen så drog vi oss hemåt, och jag mös över att hojen hade gått som en klocka hela dagen. Ryck-ryck-ryck, svarade han på den tanken. Svordomarna osade inne i Araien, och jag förstod att det var bränsleproblem, hojen fick inte soppa. Troligen en massa dynga i tanken som sätter igen filtret.
Hemresan företogs på växelvis 1 till 3 cylindrar, och fortare än 70 gick det aldrig. Ibland dog han och då fick man stanna till och låta gasarna fyllas med benisn igen innan man kunde bluddra vidare. Det är inte jättekul att ligga i 50 på Essingeleden, för att några sekunder senare tvingas stå på den minimala vägrenen och hoppas på att ingen lastbil ligger för nära och slår huvudet av en med backspegeln. Jag kan meddela er att det är ganska långt mellan Waxholm och Trångsund när man måste stanna ett antal gånger och aldrig kunna köra fortare än 70.
Sammantaget så var det ändå en kanondag, Jag fick passera 200 på två hjul för första gången i år och jag fick lite mil i kroppen. Jag vill tacka Tom för trevligt sällskap, lyfthjälp och lån av en stor Trajja, Freppa vill jag tacka för att han är Freppa!!
Hoppas att ni för en fin start på säsongen, alla sporthojjare, och snart är det väl dax för en liten tur med Oljekyld om intresse finns.
Igår var jag, Tom och Freppa ute på ystra ben och njöt av mars-vädret. Tom kom ut till min meck-lokal vid 10 och hjälpte mig att lyfta cykeln från pallbockarna som den har vilat ramen emot i brist på gaffelben. Därefter rullades gubben ut i solen och startade efter inte alltför många sekunders nötande på startmotorn. Det välkända och av alla utom ägaren föraktade GSXR-dånet spred sig över nejden när han stod på tomgång och gottade sig. Vi styrde kosan till Grandma Death som hade klara problem att få sin 750 att gå. Med lite övertalning av mig så startade hojen och tackade för visat intresse genom att gå på tre tveksamma cylindrar av fyra möjliga. Jag ställde (en högst hypotetisk) diagnos, för stora lågfartsmunstycken och ingen returvajer, beordrade kvällsmeck och sen pep jag och Tom iväg innan vi blev inblandade
Efter korv och makaroner hemma i det Oljekylda köket så åkte vi E4 norrut och landade i ett kapitalistiskt garage på Kungsholmen. Där stod en oljig och lite velig Freppa, som efter en stunds betänketid och lite gnat från oss beslöt sig för att tejpa ihop det sista och åka med oss till Waxholm. Efter tankstoppet i Haga norra så hade Freppas högra bakblinkers och ett luftfilter ramlat loss och fick fortsätta färden i Toms gigantiska packväska, skruvarna till kedjeskyddet låg redan där och skramlade. Tom och jag passade samtidigt på att byta hojar med varandra.
Jag var troligen Stockholms enda Trophy 1200-förare som var iklädd Dainese Aero med knäpuckar..... Freppa tog täten och eftersom han inte hade någon hastighetsmätare så körde han på känn. Att han skulle ligga sist efter nån som visste hur fort han körde var det ju ingen som tänkte på
Nåväl, Freppa är inte så öysande på att bedömma hastighet och kör därför om varenda bil han ser, medans Tom och jag ligger bakom med varsin okänd hoj och ger fan i att köra om. Vi kommer dock ikapp kapitalisten vid Täby kyrkby, eftersom den kontakten som han trodde tillhörde bakbromsens bromsljuskontakt i själva verket var kabeln från generatorn. Cykeln laddade inte och batteriet var stendött och Freppa var lessen. Tom tog tag i situatiuonen och pluggade ihop kontakten, och vips hade Freppa laddning igen! Vi åkte vidare på småvägarna upp till Bogesundsvägen, och att köra Bogesund med en Trophy 1200 som körklar väger 290 kg var en upplevelse. Det gick riktigt bra! Ångloket är riktigt smidigt för att vara en stor klump, och jag njöt i fulla drag! Efter en burgare i hamnen så drog vi oss hemåt, och jag mös över att hojen hade gått som en klocka hela dagen. Ryck-ryck-ryck, svarade han på den tanken. Svordomarna osade inne i Araien, och jag förstod att det var bränsleproblem, hojen fick inte soppa. Troligen en massa dynga i tanken som sätter igen filtret.
Hemresan företogs på växelvis 1 till 3 cylindrar, och fortare än 70 gick det aldrig. Ibland dog han och då fick man stanna till och låta gasarna fyllas med benisn igen innan man kunde bluddra vidare. Det är inte jättekul att ligga i 50 på Essingeleden, för att några sekunder senare tvingas stå på den minimala vägrenen och hoppas på att ingen lastbil ligger för nära och slår huvudet av en med backspegeln. Jag kan meddela er att det är ganska långt mellan Waxholm och Trångsund när man måste stanna ett antal gånger och aldrig kunna köra fortare än 70.
Sammantaget så var det ändå en kanondag, Jag fick passera 200 på två hjul för första gången i år och jag fick lite mil i kroppen. Jag vill tacka Tom för trevligt sällskap, lyfthjälp och lån av en stor Trajja, Freppa vill jag tacka för att han är Freppa!!
Hoppas att ni för en fin start på säsongen, alla sporthojjare, och snart är det väl dax för en liten tur med Oljekyld om intresse finns.
OLJEKYLD GSXR 
