Redogörelse för uppkörning:
Började med att jag satt nervös på mammas jobb, ca 30 sek gångväg från VV, och surfade på sporthoj. När klockan sedan började närma sig 0930 så var jag så nervös att jag var tvungen att röra på mig, så jag gick den korta biten till VV och väntade på handledaren.
Efter 10 minuters ivrigt läsande i Volvos "Ratten" så kom äntligen två gubbar, TVÅ, "henrik Petersson?" - "Ja".
Så förklarade dom att den ene skulle utbilda sig till körskolelärare och att den andre gubben bara skulle med och övervaka. - OK, skitbra tänkte jag - säkert benhård på allt!
Så jag satte mig i bilen, efter 5 min. förklarande att "nyckeln" istället var ett kort på Lagunan (vilket jag visste innan jag satte mig i bilen) så lät dom mig göra motorkontrollen.
Allt gick fint och vi körde ut från parkeringen.
Sedan varvades landsvägskörning, motorvägskörning och stadstrafik. Eftersom jag körde som privatist så ville säkerligen dom sätta mig på plats, så jag fick backa runt hörn och stimma.
Det var vid backningen runt hörnet som det kluriga kom.
Han sa till mig att börja backa, och att jag skulle stanna först på den plats där jag hade kunnat parkera den. Ok, tänkte jag, piece of cake.
Så jag backade försiktigt runt hörnet och ställde mig en bit in på gatan jag backat in på..till min fasa upptäcker jag att jag står mitt för en utfart och utan att tänka så kör jag bilen framåt för att komma där ifrån. När jag är förbi utfarten så stannar jag och säger.
- JA , då gör han en liten grimas och säger
- Är du klar?
- JA
- hmm, med ytterligare en grimas, ok.
Efter det så får jag köra runt och lulla, parkera o stimma.
Till sist ber han mig köra tillbaka till VV, vilket jag gör galant.
När bilen står parkerad på anvisad plats framför VV.
- Vi ska bara gå ut och diskutera en stund, och dom lämnar bilen.
Efter 5 minuters livlig diskussion från handledarna och mitt pillande på alla knappar och trummande på ratten så kommer dom in i bilen igen.
- GRATTIS TILL KÖRKORTET!
Jag smilar upp som jag aldrig gjort förut, det kom från igenstans.
Men...så frågar dom vad jag skulle gjort anorlunda när jag backade runt hörnet. Efter en stunds funderande så säger jag att jag kanske skulle backat förbi uppfarten.
- Alldeles riktigt!
Så tackar jag dom och säger adjö.
37 sekunder senare sitter jag i mammas bil och är på väg ut i världen!
Så, kvällen har ägnats åt livlig körning överallt (farsans bil går inte fortare än 210, jäkla volvo-skåp
!)
Det var allt!
// En lycklig bilförare