Korta sköna historier!

[laidback]

Välkommen att lägga in självupplevda trevliga, roliga och intressanta berättelser i form av ett enstaka inlägg. Tråden är helt i andan av reseberättelser men här kan du berätta om enstaka händelser och kortare upplevelser som du känner kan sprida lite glädje och känsla till dina hojkamrater på SH.

OBS - Inlägg om polisjakter, bakhjulsåka och liknande har inte här att göra och tas bort omedelbart utan motivering.

/ Moderatorerna.

Tjena!

Tänkte bjuda på en liten historia som utspelar sig en söndag i början av april -97. Det är ju femton år sedan, så detaljerna börjar bli suddiga, men håll till godo!

Det var så att jag någon vecka tidigare sålt min GSX-R 750 -90 och kollade runt i hojtidningarnas annonser efter ett nytt objekt att slå klorna i.Att det skulle bli en 750 var redan klart eftersom jag tyckte att 600rna jag hade råd med, inte riktigt var att räkna med.

Ringde till Greven, som då mest hade fokus på att importera krockade hojar och delar från Tyskland (vet inte om han bryr sig om sånt längre, eller om han bara säljer räserprylar).
Han hade hämtat hem en ZXR 750 -93:a som var billig, och i hyfsat skick, den behövde bara reg.besiktigas. Naturligtvis sköter Greven – givetvis mot ersättning - även den delen, men snål som jag är tänkte jag inte gynna honom mer än nödvändigt. Ett beslut som skulle visa sig bli ödesdigert.

Då återstod egentligen bara att lösa den logistiska biten. Några telefonsamtal gör klart att ingen av mina närmaste kamrater har drag på bilen, inget släp alltså. Hmm, vad göra… Man skulle ju kunna låna någon kompis skylt och köra hem den, visserligen är det ju 35mil mellan Nyköping, där jag bor, och Mark men så kinkigt är det väl ändå inte?

Till hjälp att köra hem bilen har ett par kamrater –vi kan kalla dem Jögge och Fifen (då de hemskt gärna vill fortsätta vara anonyma)- anmält sig. En av dem har nästan frivilligt tagit med sin egen reg.plåt.Sak samma, nu drar vi!

När vi kommer ner till Greven kollar vi runt i lokalerna med massor av delar och imponeras av hans Superbikekawa, sen tar jag en sväng på ”min” ZXR och konstaterar att den slirar på kopplingen, han lovar att byta lameller under tiden vi åker och käkar.

Vi kommer tillbaks och jag tar en ny provrepa med Kawan, men den slirar fortfarande, inte mycket, men det
behövs nog nya stålskivor. Aja, prutar ett par tusen, skruvar dit Xxxx:s reg. plåt och drar iväg hemåt. ”-Jaha, ja den va ny, smart!”, tyckte Greven angående plåtens tillfälliga hemvist (Kawan var ju inte reggad och ”fanns” alltså ännu inte i Sverige).

Redan innan Borås känns det tydligt att det bara är början av april än, och i Jönköping fryser jag så jag skakar. 22mil kvar…Tack vare en viss tidsoptimism hos mig och strulet med kopplingen, har klockan dragit iväg och är nu ca halv tio och det har varit mörkt någon timme, jag svänger in vid Motel Vätterleden och tankar.
Läser av 4˚c vid entrén, fan vad jag fryser! Undrar var Jögge och Fifen är? Bäst att hänga i så jag kommer hem nån gång.

Drar ut på motorvägen igen och provar att varva ur lite mjukare, och med lite drygt halvgas går det att få kopplingen att behålla greppet. Vid 160-170km/h börjar den slira igen, alltså får 160 bli min marchfart i mörkret.Milen segar sig fram och allt jag önskar är att kräla ner i ett varmt bad.
E4 ligger öde, sånär som på någon enstaka långtradare. Och tacka fan för det, klockan närmar sig elva på söndagkvällen/natten.
Medelsvensson ligger nog under ett varmt täcke och drar de första timmerstockarna efter en kväll framför brasan. Det är bara vi hårdingar kvar här ute som gör det vi ska göra.

Utanför Linköping glider en bil ifatt lite sakta och börjar blinka med helljuset. Jaja, det är väl grabbarna som kommit ikapp, typiskt Jögge att hålla på att fjanta sig… Vänder mig om och ser att bilen blinkar rött och blått i grillen också, helvetes-jäklars-faan, SNUTEN! Drar i gasen men inget händer utom att motorn varvar upp, faan! Det är kört, bara att svänga intill vägkanten och invänta avrättningen.

Tyvärr är jag ingen oskuld vad det gäller fortkörning, så jag ser redan kortet flyga iväg. Hur blir det nu då, med falskskyltad och oförsäkrad hoj? Hur kunde jag vara så jä--a dum?! Poliserna kliver ur och kommer fram till mig som stannat bakom bilen och den vanliga proceduren tar sin början ni vet, blåsa och visa körkort (som du redan vet att du inte får återse på mycket länge).

Samtalet som följer låter ungefär såhär:

Polis 1 frågar: ”-Är det här din hoj?”
Jag svarar: ”-Njaäe, den är en kompis.” Hjärna rusar på fullvarv i jakt efter nästa lögn, de får ju inte avslöja den falska plåten. Då är det kört!
Polis 1:”-Jaha, och du har lånat den?” Jag:”-Jaa, kanske ska köpa… provkör lite bara…” Trovärdigt? Jorrå, en söndagkväll, närmare midnatt, närmare nollgradigt, tio mil hemifrån, föraren fryser så han skakar, provkör lite, jorrå…

Polis 2 tog över:”-Och det här är en…”
Jag:”-Yamaha 600” fyllde jag i. ”YZF 600” rättade jag mig. Det verkade otroligt att de skulle svälja den Kawa-gröna hojen med den rosa ZXR-loggan på tanken, som den Yamaha YZF 600R plåten kom ifrån.
Visserligen var det mörkt, men Svenska poliser är tyvärr inte födda bakom en gärdsgård, det hade jag tidigare erfarenheter av!

Polis 2:”-Det dumma med de här cyklarna är ju att de går alldeles för fort, eller hur?”
Jag:”-Mmm…”
Polis 2:”-Men man vill hela tiden att det ska gå fortare, eller hur?”
Jag:”-Mmm…” Satan, vad var det jag svarade på? Håller jag på att måla in mig i ett hörn?
Polis 1:”-Du ska få sätta dig i bilen och svara på lite frågor.”

Jag sätter mig i den varma bilen och känner hur genomfrusen jag är när Polis 1 berättar att de klockat min hastighet till 161km/h och det blir jag rapporterad för.
Han frågar vidare om jag erkänner, i så fall kan jag skriva under på en gång. Det är inget att fundera på, jag vill härifrån så fort det går, innan de upptäcker min bluff med skylten.Med stela fingrar tar jag pennan och undertecknar samtidigt som

Polis 2 åter frågar:”-Vad var det för motorcykel nu igen”
Jag:”-En YZF 600.”
Polis 2:”-Du skulle väl hellre vilja ha en 750?”
Jag:”-Jaa, eller njäe...” Här balanserar jag på en knivsegg och hjärnan är tom när jag får ur mig;”de drar ju så mycket däck!”
Polis 2:”-Hm, kanske det ja.”

Vid det här laget känns det som om jag sitter på nålar, och som att ”tvåan” vet betydligt mer än han säger, obehagligt minst sagt!
Till slut säger ”ettan” att de är klara och om jag inte har några frågor får jag åka vidare, och att jag ska ta det lugnare i fortsättningen.” Äntligen”, tänker jag och krånglar mig ut och knäpper stället, startar och drar iväg lite försiktigt.

Fy f-n, det var nära! Antagligen sitter de nu i bilen och skrattar högt åt hur väl de lyckades skrämma upp en yngling på hoj, något lurt var det med tvåan i alla fall. De hade kunnat sätta åt mig värre än för bara fortkörning, men de nöjde sig med att ha skapat en
klassisk fikarumshistoria; ”…-Hehee, å jag trodde grabben skull pissa på sig när jag för andra gången frågade vad det var för hoj, hähähää…”

Har vi då lärt oss något av detta? Jodå, till exempel:
1. Att du ska låta Greven regga/besiktiga hojen innan hemfärd.
2. Att du inte ska falskskylta.
3. Om du måste falskskylta, kör inte för fort!
4. Om du måste köra för fort, se åtminstone till att kopplingen inte slirar!
5. Om du lånar en fin Dainesejacka av Jögge att ha utanpå stället, se till att han plockar ur sina nycklar. Han blir så stött av att sitta och vänta utanför klubben tills du kommer dit!
6. Om det är en ZXR du nyss köpt, kan du vara säker på att mätaren visar korrekt hastighet!Det var bara det jag ville säga.

Edit: ...och sen kanske jag ska tillägga att det kostade fyra månader utan körkort.

 

[laidback]

Måste få återuppliva en som jag tycker blev rätt bra, där jag sargar om hur fantastiska Metzeler Sportec M3 är:


En dag i Österrike, i början av min semester -06:
Jag hade landat i Gmunden men stan va inte riktigt som jag hade tänkt mig, så jag lallade vidare nästa dag. Åkte förbi Attersee och tänkte att när jag ändå är så nära kan jag lika gärna dra till Salzburgring och kolla om det var nåt på gång.

Satte mig i en slänt utanför staketet och glodde. Det verkade vara nån typ av kurs för MC-förare, och rätt vad det var stannade en grupp där jag satt. Efter en kort genomgång fick deras instruktör syn på mig.
Han skrek: ”Vad sitter du där för?”
Jag svarade: ”Jag bara tittar lite.”
Han: ”Vi har banan till klockan åtta, hon är bara elva än. Kassan är där borta.”
Jag: ”Men jag ska int…”
När han fällde ut armen i riktning mot restaurangen i depån tröt mina argument.

90 € fattigare hängde jag av väskorna i en av depå boxarna som arrangören hade hyrt.
Zeb förklarade; ”Ni kör bakom mig på ett led första passet, nästa pass kör ni framför mig en i taget. När vi kört ett varv går ni åt sidan och lägger er sist i gruppen, okej?
Och förresten, min grupp är den snabbaste” sa Zeb och tittade på mig.
Det kändes som om Svea Rikes heder hängde på mina axlar.

Banan i sig var väl inte så märkvärdig utom ett parti. Efter ca två kilometers fullgas uppför baksidan kommer man till ett krön (med min r6 ca 270) blippar ned till 5:an och vräker sig in i en låång höger med pucken i backen. Hårresande!

När dagen slutade var hojen ännu ovurpad, jag stoppade ner 1.36 i bagaget och drog ner till Zell am See.

Men däcken då? Ja dom gjorde ett utmärkt jobb, jag märkte inte av dom på hela dan. Det var väl nån gång det gled iväg lite men helt ofarligt. Efter två veckor i Alperna gasade jag upp till Ringen och sedan hem .
Efter totalt 740 mil var ca 3 mm gummi borta dvs drygt halvslitet. Ett kompromissdäck som funkar helt okej på bana och ändå har en anständig livslängd. Hade jag haft möjlighet skulle jag verkligen vilja prova efterföljaren Sportec m5.

 

[h051n]

Mitt absolut bästa hoj minne är, när jag var ute och körde en tidig morgon, så sprang en fälthare ut, bara några meter framför mig från ingenstans och började springa vid sidan om mig under ett par sekunder och jag körde runt 60km/h om inte mer.
Jag bara stirrade på den och var sjukt chockad att den lilla krabaten var så snabb, det var lätt det coolaste jag sett, det var typ som slowmotion, när det hände.

 

[laidback]

En annan dag på semestern i Österrike:
Jag tänkte ta det lite lugnt och inte åka såå mycket hoj. R6:an kan ju få lite semester den också. Brukar alltid stanna till i Zell am See några dagar och krana i väg över Grossglockner och så där, så också i år.
Tog som vanligt med mig kartboken ner till frukosten på ”pension Gudrun” och bestämde mig för att lufsa bort till Kitzbühel för att kolla hur det ser ut där.

Eftersom det var runt trettio grader varmt, och det bara var ca fyra-fem mil dit, så fick även skinnstället semester den dagen! (jaja, ja vet…) Stoppade ner vattenflaska, kartbok och kamera i tankväskan och rullade iväg.

Det känns nästan olagligt att åka utan skinnstället, men otroligt skönt i värmen. I Mitterzill svängde jag upp mot Pass Thurn, med 1200m.ö.h. bara en liten kulle jämfört med omgivningarna på 3-3500m.ö.h.

Med ca en mil kvar möter jag en snuthoj som blinkar hysteriskt med helljuset, men för en gångs skull är mitt samvete rent! Hinner bara några hundra meter till, så kommer nästa snuthoj som kör på MIN sida av vägen och vinkar åt mig att försvinna långt åt he---te, om jag tolkade det rätt.
Nu stannar jag vid en villainfart, kliver av och undrar vad jag har gjort för fel?

Då, när jag vänder på huvudet, förstår jag varför. Längst bort på raksträckan kommer en jätteklunga cyklister i en j---a fart, kan de vara ett hundratal?
Högst tjugo sekunder senare har alla passerat, och jag undrar om det var så mycket att hetsa upp sig över som poliserna gjort?

Jahaja, drar på mig hjälmen när följebilarna åker förbi, men när jag ska ut på vägen är det stopp igen. En jättekaravan långtradare med reklam för Saxobank, US Postal service, Rabobank, osv. Var det Giro d´ Italia som just drog förbi, medan jag stod som ett fån och väntade på att få böter som vanligt? Giro d´ Italia i Österrike? Förvirrad kör jag in till byn.

/ Dumme Schwede…

 

[laidback]

En tredje dag på min semester i Österrike:

Nu hade jag stannat till i Lienz och tänkte bo här några dagar eftersom det är hyfsat nära både till Grossglockner norrut, och Dolomiterna söderut, mitt i smeten liksom. Dagen började med att försöka välja ut EN av alla tänkbara dagsturer.

Nu kommer jag inte exakt ihåg hur just den dagens runda gick, men kan tänka mig att den som vanligt på semestern innehöll några bergspass över 2000m, den dagliga wienerschnitseln och ca 30 färska mil! (Låter tråkigt, eller hur? NOT!)

Däremot kommer jag glasklart ihåg detta:
Glider igenom en av alla små byar utmed vägen, och i utkanten formar en bro vägen som ett S. Kan inte motstå frestelsen utan ökar farten och får till ett lagom ”schwung” genom esset.
Vädret är underbart, solen skiner, 30˚c och… där står en snut och vinkar. NEEEJ, inte här också!! Det räcker väl att de finns hemma?!

Nåja, när jag stannat och fått av mig hjälmen, frågar jag polisen hur jag kan stå till tjänst?
Han svarar: ”-Joo, trots det vackra vädret måste jag meddela att du kört för fort. Han som mätte din hastighet står där nere.” Han pekar bort mot ett buskage.
Jag: ”-Jaså, men det kan väl inte ha varit med så mycket?”
Han: ”-Nej, inte särskilt, 105km/h.” Helvetesjäklar, där rök kortet igen, tänkte jag…
Jag: ”-Jaha, då blir jag av med körkortet nu då?”
Han: ”Nja, vi måste ju inte rapportera det här till Sverige, men böter kommer du tyvärr inte undan.”
Otroligt, en polis som visar sig förstående för de problem som kan dyka upp om han spänner polismusklerna på allvar. Nu kunde jag godta nästan vilka böter som helst.

Jag undrade: ”-Okej, hur mycket?”
Han: ”-25 euro.” Va, hörde jag rätt?! Snabbt, innan han ångrat sig, river jag fram plånboken och ger honom pengarna.
Jag: ”-Jaha, var det allt?”
Han: ”Ja, kör försiktigt!”
Jag: ”Ni har så fina vägar här! Tack så mycket. Tschyss!”

Vänta nu, var det jag som sa det där? Till en polis?!
Idet här läget spelar det ingen roll, då jag både klarat kortet och klarat mig från några jätteböter!

Lite senare kommer jag att tänka på att han, endast lite flyktigt kollat min reg.plåt och att jag inte undertecknat på något papper.
Jag skulle tro att när knutten de skjutit med lasern snällt stannade och var så trevlig, kanske han mjuknade och ångrade sig.
För att inte tappa ansiktet helt drog han till med en liten skitsummma. Antagligen hamnade pengarna i deras kaffekassa.

Men sak samma, 250 spänn kan jag leva utan, jag klarade kortet i alla fall!
Det är en underbar dag, Tjohoo!

 

[RRRRR]

Blev stoppad av polisen i Rumänien för kanske 10 år sen. Jag hade ju hört att man som turist kan bli stoppad av rumänska snutar och bli få pröjsa lite småböter till deras privata kassa, så det var man ju beredd på. Jag kan ju inte rumänska men jag vet att det är ett latinskt språk, så när de pratade om ”Vittesse” så fatta jag ju att det handlade om påhittad fortkörning. Sen ville de se reg- och försäkringspapper, inga problem för mig för sånt har jag ju alltid med mig. Får rota lite i packningen bara, men då fick de syn på hastighetsmätaren som gick till 280 tror jag (VTR1000), och då började de fråga hur fort den gick, hur många hästar, och hur fort jag har kört och sånt. De blev jättetrevliga och ville inte längre se några papper, och inga böter blev det heller. Åk vidare bara sa dem tror jag, och helst på bakhjulet så vi får se lite…

 

[ulflj]

Vet inte om det är så roligt eller underhållande, men i januari var jag på gran canaria för att få lite sol, värme och hojkörning för att slippa dom metervis med snö här hemma.
Var där en vecka och körde med en hyrd RMZ350 på otroligt skoj vägar, speciellt en väg som går upp från maspalomas till san bartolome var skitskoj och den kördes upp och ner till bergen nästan varje dag under veckan.
La inte märke så mycket till hastighetsskyltarna (där det senare visade sig ha stått _40_) eftersom man oftast var helt inne i körningen och det ortroliga sceneriet.

Så på torsdagen när jag åkte samma väg uppåt så stod det en polisbil och en polismotorcykel på en parkering en bit upp, och dom vinkade in MIG.
Säkert rutinkontroll tänkte jag, för jag hade inte sett nån polis längre ner.
Jodå, det stod en civilbil längre ner och hade filmat när jag kom brakande i 72km/h, fick se det på film sen när civilbilen kom upp efter en stund.
Poliserna var en yngre som kunde en anings engelska och en äldre som uppenbarligen inte kunde nån.
Medan den yngre försökte förklara att jag skull betala €250 i böter NU, skakade den äldre på huvet...

Under tiden dom skrev ut boten så konfererade jag med en medelålders tysk herre som hyrt en HD och just råkat ut för samma behandling som mig, han tyckte att det var en faslig massa pengar, varvid jag förklarade för honom att hemma i svedala hade jag antagligen även blivit av med kortet om dom tagit mig, varvid han såg mycket förvånad ut.

250€ i böter, ajaj, bara o bita i det sura äpplet, "tar ni kort", vilket dom naturligtvis inte gjorde, och jag eftersom jag i runda slängar hade 50€ på mig, så det blev poliseskort till närmsta ATM nere i laspalomas för att ta ut pengar och byta dom mot en bot.

Klar med det började jag om på turen upp i bergen igen, denna gång i laglig hastighet.
Halvägs upp så kommer en lokalbuss ångande bakifrån, tutar och kör om i en hastigeht som inte kan ha varit långt ifrån dom 72 jag hade haft på vägen upp...

Bifogar två bilder från utsiktsplatsen vid fataga där jag blev stoppad, vilken SYND att sätta 40 på en väg som denna

 

[Peter Pan]

Då fortsätter vi den gamla tråden "Sagostunden" här i lite seriösare form. Vi repeterar intentionen med tråden och lite regler;
Välkommen att lägga in självupplevda trevliga, roliga och intressanta berättelser i form av ett enstaka inlägg. Tråden är helt i andan av reseberättelser men här kan du berätta om enstaka händelser och kortare upplevelser som du känner kan sprida lite glädje och känsla till dina hojkamrater på SH.

OBS - Inlägg om polisjakter, bakhjulsåka och liknande har inte här att göra och tas bort omedelbart utan motivering.

/ Moderatorerna.

 

[Peter Pan]

Hej på er (igen)!
Lägger in ett klipp från min blogg 2008 som blivit omtyckt av många och som handlar lite om min egen hojhistoria.
Hoppas ni gillar det;

När man va 10 år så tittade man med skräckblandad förtjusning på de stora grabbarna som åkte moppe.
Lyrisk e ett litet ord när jag för första gången provade en rishög till moppe bland äppelträden nere på bondgården i Rörum utanför Simrishamn när jag var 13 år.
15 år, åtminstone nästan, när jag tjuvprovade Crescent Compakten med 3-halva för första gången, och grabbarna på 125:a var kungar.
En Honda 125 fyrtakt när lappen precis hade torkat, och de stora pojkarna körde z900 som var en dröm så grym att jag vet inte vad jag skall jämföra med idag.... Vance & Hines och Kerker talade om för hela kommunen när de stora pojkarna kom hem till byn sent på nätterna. De va så häftigt att jag ryser än i dag när jag tänker på det...

En gammal GT750, tekockaren kallad, plus ett par andra mer eller mindre lyckade meckexperiment senare togs ett stort steg - en Katana. Smaka på ordet...ni som var där då vet vad jag menar. Det fanns inget mer. Det var Katanan och sen ingenting, sen ingenting...
Det trimmades och kördes gatrace och Katanorna fanns i häftiga färgkombinationer med vissa standardkittningar; 36 mm smottisar, Vance & Hines, KN-filter eller bara raka trattar med nät. Ibland Öhlinare bak och den som var lite smart även en styrdämpare.
Några tog steget och ökade volymen... De var stora, de var starka och de gick... RAKT FRAM! Eller hur? De gick f-n inte att svänga med, inte med dagens mått i alla fall. Streetrace och bakhjulet ok, men ut till Waxholm var det inte direkt knäskrap om man säger så.

Sen kom R:en och allt "svängde". RG500, RD 350 och för de som var lite försiktiga - GPz600R. Sån blev det. Och visst var knäskrap ett mått redan då, men tanken räckte inte dit hojen egentligen ville - till en bana!
Och lite glidare och offroader senare så tog åkandet slut på nåt sätt. Och tanken att jag skulle leta licenskurs 10 år senare fanns inte på världskartan. Jobb, familj, lite mera jobb...och vägen in i Svenssons standardpaket var stakad.

En dag för ca 7 år sedan hände något, jag skulle sälja en grej på blocket och han som ville köpa sa; "jag måste bara sälja hojen först, kan du vänta lite på pengarna?"
Jag hörde munnen säga, vad är det för hoj? - " en ZX900R, en Ninja" svarade killen.

Det var en tillfällighet och det fanns absolut inte någon plan att söka sig till sporthojar igen. Men helt plötsligt, utan någon som helst kontroll, kom den lilla killen på 13 år tillbaka. Han som med svetten rinnande i pannan och olja över hela sig försökte putta i gång den gamla moppen på grusvägen på bondgården i Skåne för så länge sedan.

Vad vill du ha för hojen ? - sa munnen.

På vägen hem från Linköping, i ösregn och mörker, sittandes på min första Kawa, var jag helt i upplösning. Så j-vla oplanerat, omoget och underbart!
7 år, 2 Millar, en zx10 och en TLS senare står drömhojen i garaget och jag drömmer igen.
Precis som när jag var grabb. Det kallas att leva!

Ni fattar vad jag menar...

 

[laidback]

Peter Pan, kanonbra!

En likande beskrivning skulle vara kul om alla hade i sin profil! Kul att få reda på hur, eller av vilken orsak alla började köra hoj!

 

[VBK]

Det är dom där spontana reptilbesluten som brukar bli riktigt lyckade

 

[laidback]

Första gången

Den här dagen, i augsti 1992, åkte jag ut på landet för att träffa min farbror, som var i sin stuga, ett par mil utanför stan.
Det var bara ett par dagar efter att vi (jag, en kompis och tjejerna) kommit hem från mitt livs första hojsemester. Jag och A på min GPX 750 -88, K och M på min f.d.
GPz 750 -83.
Det regnade säkert hälften av de 540 milen, men vi kom i alla fall ner till Alperna, rundade Montreux och hamnade såklart på Ringen också. Första gången på bana över huvud taget, mersmak är ett milt uttryck!

Just det ja, jag är ju på landet och ska precis åka tillbaks mot stan. Det är en kul, krokig 70-väg, som var grusväg ca femton år tidigare, alltså inte helt jämn, och dessutom med beläggning av ”oljegrus”.
När man är 22 tar man ingen hänsyn till sådana bagateller utan tänker att ”Jag har kört hoj i fyra år och kan ju det här”. Hur vägen går kan jag innantill, men har inte åkt hoj här på ett tag, eftersom det är grus sista biten till stugan, och då mest tagit bilen hit.

När jag närmar mig stan vet jag precis hur vägen går och ser ingen anledning att sakta ner från kanske 110-120 (inget bombartempo alltså). Går över ett litet krön och ser först nu att jag kommer att träffa det säkert tjugo centimeter höga tjälskottet rakt på.

Jag fryser till is och hinner inte, kan inte göra någonting utom att vara en stel passagerare när framhjulet smäller i, far upp i luften och styret slår vilt fram- och tillbaka.
Jag förstår ännu inte att det här är mig det gäller när jag flyger av hojen, träffar asfalten och börjar tumla runt.
Först nu fattar jag att något har gått väldigt mycket fel, visiret flyger upp, grus och jord sprutar in och sekunden senare blir allt lugnt.

Ligger på rygg i diket och känner mig som om jag åkt torktumlare ihop med ett par skyfflar grus.
Första tanken är att ta hojen och sticka därifrån, men var är den? Får syn på mina händer, de ser som pizza med skinka! Men det gör inte ens ont, konstigt. Hallman-handskarna är bara strimlor kvar av.

Reser mig upp och ser hojen femton meter bort. Den ser inte rolig ut och är inget som funkar att köra med längre.
En bil stannar, en man kliver ur och frågar hur jag mår, hög på adrenalin svarar jag att det är jättebra och inte behöver någon hjälp. Till slut har han ändå fått in mig i bilen och skjutsar mig hem. När jag kommer in i den svala trappen håller jag på att svimma och sätter mig ner.

Senare på akuten ser man att enda egentliga skadan är den sena som rätar ut ringfingret är av, ganska lindrigt med andra ord!

Ja, det här var kanske ingen ”skön” historia, och kraschat har många gjort före mig, men för er som har sparat den upplevelsen till ett speciellt tillfälle så är det här en beskrivning av hur den första (min första i raden) vurpan kan kännas.


Kompisen funderar som bäst på hur vi ska få upp GPX:en ur diket.
Efter att styrstopparna slogs av i wobblet kunde styret klämma/slå in mina
fingrar i tanken, därav bucklan!

 

[sylta nr1]

Kom ner till bildäck på danmarksfärjan och skulle ta på oss hjälmarna och dra vidare söder ut.-96 tror jag det var.
Jag hade en CBR900-93 och min kmpis en GSXR 750 -92. Plötsligt kommer 2 smågrabbar fram och ska kolla hastighetsmätarna på hojarna(som man alltid gjorde). Till saken hör att polaren alltid vill vara lite värre. Som sagt, dom gick fram till min först och sade ganska imponerande:"wow 300" varvid dom gled fram till kompisens hatighetsmätare och sade i samma besvikna ton som om inte Tomten hade kommit till jul-"Nä, bara 280!". En pungspark hade varit lindrigare i det läget med tanke på hans ansiktsuttryck.

 

[Try]

När jag var 15 år så hade en kompis storebror en Montesa Cota 380cc till salu för rätt pengar, och veckan innan hade min FS1:a precis skurit. Det var ju en liten trailmotorcykel med gigantisk cylinder och kickstart. Min pappa är av den skolan att man inte ens fick dreva moppen för det är ju olagligt. Men jag hade sparat lite pengar så jag kunde köpa trailen, den var lite sliten men gick väldigt bra. Pappa frågade om jag hade köpt en ny moppe, ahh det har jag gjort. Han tittade konstigt på mig och gick ner till "moppen" för att titta. Det var en konstigt moppe sa han bara och muttrade. Dom ser ut så nuförtiden pappa, det är inte som på din tid när ni körde runt med Puch Dakota och Cresent Compact. Vet inte hur mycket han trodde på mig, men en eftermiddag så mötte jag honom på maxvarv på 6:ans växel ute på Ingarö. (Den kanske toppade 90km/t på högsta växeln), sen när jag kom hem på kvällen så hade pappa fixat en stor kätting och lås och sen vart det inge mer åka.

/Tobbe85

 

[Peter Pan]

När jag var 15 år så hade en kompis storebror en Montesa Cota 380cc till salu för rätt pengar, och veckan innan hade min FS1:a precis skurit. Det var ju en liten trailmotorcykel med gigantisk cylinder och kickstart. Min pappa är av den skolan att man inte ens fick dreva moppen för det är ju olagligt. Men jag hade sparat lite pengar så jag kunde köpa trailen, den var lite sliten men gick väldigt bra. Pappa frågade om jag hade köpt en ny moppe, ahh det har jag gjort. Han tittade konstigt på mig och gick ner till "moppen" för att titta. Det var en konstigt moppe sa han bara och muttrade. Dom ser ut så nuförtiden pappa, det är inte som på din tid när ni körde runt med Puch Dakota och Cresent Compact. Vet inte hur mycket han trodde på mig, men en eftermiddag så mötte jag honom på maxvarv på 6:ans växel ute på Ingarö. (Den kanske toppade 90km/t på högsta växeln), sen när jag kom hem på kvällen så hade pappa fixat en stor kätting och lås och sen vart det inge mer åka.

/Tobbe85

- det är fult att ljuga!

 

[Try]

- det är fult att ljuga!

Men man tänker inte så långt när man är 15 år Vi har väl alla varit där mer eller mindre.

Som tur behöver man inte ljuga längre och nya cykeln går betydligt bättre än Montesa Cotan.

 

[Peter Pan]

Men man tänker inte så långt när man är 15 år Vi har väl alla varit där mer eller mindre.

Som tur behöver man inte ljuga längre och nya cykeln går betydligt bättre än Montesa Cotan.

Nu får man passa sig för att frugan kommer med kättingen och hänglåset istället. Fast av andra skäl!

 

[Try]

Nu får man passa sig för att frugan kommer med kättingen och hänglåset istället. Fast av andra skäl!

Du har fattat galoppen Peter. Se till så hon är så nöjd att hon aldrig kan säga något när man vill ut och gasa. Hon får en diamantring och en Thailandresa av mig. Då får hon finna sig i att jag kommer vara borta en del under säsongen Jag hade ju kunnat säga att till priset för diamantringen hade ju jag kunnat få ett helsystem och PCV till hojen, men då hade det väl blivit skilsmässa.

 

[Peter Pan]

Du har fattat galoppen Peter. Se till så hon är så nöjd att hon aldrig kan säga något när man vill ut och gasa. Hon får en diamantring och en Thailandresa av mig. Då får hon finna sig i att jag kommer vara borta en del under säsongen Jag hade ju kunnat säga att till priset för diamantringen hade ju jag kunnat få ett helsystem och PCV till hojen, men då hade det väl blivit skilsmässa.

Diamantring och Thailandsresa!? Shit - våra tjejer får aldrig träffas - lova mig det!!!! Snacka om inflation i mitt liv om det skulle hända....

 

[Peter Pan]

Bågar och babes på västkusten

Dags för lite historia, vi flyttar oss tillbaka sent 80-tal;

Under ett antal år åkte jag och bästa kompisen Larsa till Smögen varje sommar med hojarna. Vi hyrde en lägenhet eller ett mindre hus centralt och badade och partade under 1-2 veckor.

Standard för dessa resor var att det ALLTID utan undantag regnade hela vägen dit o hela vägen hem. Vi brukade skämta o säga att av 50 mil enkel resa till Smögen så regnade det 51 mil...

Vet ni hur lång tid det tar att torka ett genomblött skinnställ? Typ 1-2 veckor...
Under tiden åkte vi runt i jeans o gympadojor så där lagom moget.

Sen var vi ju ganska coola också. Typ 25 bast med Katanor utrustade med 4-1 som naturligtvis motorbromsades ned från 9000 varv var vi än skulle "lägga till". Skön tid.

I en av butikerna intill Smögenbryggan sålde de ett klädmärke som hette BC någonting. Och i den butiken jobbade det ett par riktiga godingar. Hormonstinna som vi var så handlades det bra mycket tröjor, kepsar och annat onödigt bara för att få stå o hänga över kassan med tjejerna, typ varje dag i 1 vecka. Och Katanorna stod naturligtvis precis utanför.

I butiken var det inte så lätt att komma åt tjejsingarna, så den stora planen var naturligtvis att få med dem på hojarna, gasa järnet och visa vilka tuffingar vi var och sen lägga in den stora stöten! (Gnuggar händerna)
Men det här var inte helt lätt. Tjejerna var grymt svåra att få loss från butiken. De va så himla flörtiga så länge vi köpte grejer i butiken men att få upp dem på hojarna verkade nästan omöjligt.

Efter en vecka ruttnade vi, tog mod till oss och sa precis så - "ni e jäkligt flörtiga så länge vi handlar, men upp på hojarna verkar ni inte våga!"
Sen höll vi andan och försökte se pillemariska ut. Tjejerna tittade på varandra och - "ok då, hämta oss i morgon eftermiddag så drar vi en repa"

Hela den kvällen ägnade vi åt att ta ut segern i förskott. Det här kunde ju inte gå fel!

Shit va tjejerna va snygga när de klev ut från butiken och låste dörren bakom sig. Och vi sååå coola där vi satt på hojarna som var uppställda på stödet och Driver Alien-hjälmarna på tanken.

Tjejerna drog på sig lånehjälmarna (som vi alltid hade med oss, ha, ha), hoppade lite väl vant upp på hojarna, dunkade oss i ryggen som om vi var ett par taxichaffisar och iväg bar det!

Vägen mellan Smögen/ Kungshamn och bort mot Lysekil svänger ordentligt och det är inte direkt några avåkningszoner om man säger så. Snarare mycket Bohuslänska berg och stenblock. Men nu gällde det att visa vad vi var gjorda av. Sagt o gjort - full fart, höga varv, motorbroms o mellangas - och så fort vi vågade själva. Inga marginaler, helt idiotiskt. Jag kommer ihåg än idag, helt klart, hur jag var på väg av i en av kurvorna. Men tjejen märktes inte där bak! Och inte fanken kramades hon hårdare för att jag körde som en gnu där i kurvorna.

När vi väl dånade in i Lysekil så hade vi båda (jag o polarn alltså) hjärtklappning av tilltaget och hade polisen sett oss hade vi fått en nackskott i väggrenen, helt klart.

Dyrfika med plats i solen, allt för att plussa, men det som var jobbigt var att tjejerna var helt oberörda av resan. Vad var det som var fel?
Jag o polarna snackade hoj naturligtvis, och tjejerna höll artigt med. Som om tjejer vill snacka hoj...

Tillbaka samma väg, full mutter och sedan gled vi sista biten in i Smögen och njöt av pokalerna som satt bakpå och höll om oss.

Hade vi bara varit coola där, tagit våra hjälmar o dragit så hade vi åtminstone kommit undan med lite stolthet, men jag var tvungen att fråga; - hoppas ni inte tyckte det gick för fort, vi gasade ju på lite kan man säga, fick jag ur mig med en självgod ton.

"Nä ni pojkar det var ingen fara" - skrattade en av tjejerna tillbaka, "våra killar kör roadracing så det har nog gått både fortare och säkrare än så här. Men de kommer hit till Smögen i kväll så de kanske kan hjälpa er med lite bättre spårval på vägen i morgon om ni vill" - fnittrade hon förtjust.

Lovade mig själv att aldrig mer handla av det där j-vla klädmärket.
Och ja, det regnade hela vägen hem till Stockholm.