Och så, Hellman, här kommer en garanterat snutfri historia, helt utan poäng!
Med XT:n till Tylösand
Tidigare om åren har jag tagit hojen och åkt ner till Tylösand minst en gång per sommar och fri/fulcampat. Ni som varit där, eller rent av bor i närheten, förstår exakt varför jag brukar åka dit! Stranden, solen, tjejorna, havet, allt jag vill ha en helg på sommaren!
GSX-R:en jag körde rookie 600 med förra sommaren var såld, och en ex. SS 600 ZX-6
-95, var inköpt för säsongen -00 för hälften av pengarna jag fick för Sukkan. För första gången på väldigt länge hade jag ingen gathoj.
Av rädsla att bränna resten av de överblivna ”Sukka-pengarna” på däck och startavgifter, köpte jag en XT 600 -88 (som om det skulle vara en säkrare investering…) som jag tänkte huliganköra på bygdens grusvägar med.
Har haft en XT 550 tidigare, men efter tio år hopvikt på sporthoj har jag glömt att man sitter faktiskt rätt okej på dem. Knävinkeln är schysst, man sitter upprätt och vilsamt och inte vibrerar den störande heller.
Nackdelen är väl just att man sitter upprätt, är lika med utsatt för fartvinden.
Tylösandsuget blir stort även den här sommaren, så när en räserledig helg med utlovad sol dyker upp, finns det inget att skylla på. Jag har jobbat in fredag eftermiddag och väskan är redan packad, så redan vid kl. två kan jag rulla iväg.
Eftersom jag bestämt ska åka E4:an från Nyköping i tjugotvå mil, 40:an i tre och 26:an de sista femton, kan jag inte ha den övre kanten på väskan pekande i ryggen länge till, på roligare vägar så kanske, men inte nu.
Tack vare att ryggplattan fördelar trycket från väskan står jag ut ända till Mantorp, där jag svänger in och tankar. På pakethållaren har jag lagt tältet, och ställt väskan på sadeln. Nu byter jag bara plats på dem och problemet är löst!
När jag tuffar förbi Brahehus har jag förlikat mig med att ligga i 110-120, jag sitter förträffligt och fartvinden stör mig inte alls, så sakta som det går!
Istället sitter jag och spanar ut över Vättern och funderar på hur mycket på fyllan jag ska bli ikväll. Jag är på ett utmärkt humör!
Tankar igen i Jära väster om Jönköping och ser att klockan bara är fem, d.v.s. att det går snabbare än vad jag trott det skulle göra. Passar på att trycka ner lite vägkrogskäk, så är middan avklarad.
Mitt i skogen utmed nissastigen är den enda etappen som är riktigt tråkig, men nu är det bara 5-10 mil kvar och då gör det inget.
Kommer fram till Halmstad, styr in på macken på Söndrumsvägen och klockar tiden (det gör jag alltid här) till 4.20, d.v.s. en halvtimme-timme längre än med mina tidigare hojar, inte illa!
Köper chips och groggvirke och rullar ut till mitt fulcamparställe (vars position jag inte tänker avslöja).
När både tältet och glaset är uppslagna känns fredagen ganska… komplett, Tjohoo!
(XT:n suckar, och lutar sig mot ett träd…)