Bikerbitch
Stolt mamma
Regnet smattrade emot rutan under natten och startade igen på morgonen. Jag ringer mina chefer och frågar om jag skall jobba idag, vädret till trots. Ja, blir svaret och jag kränger på mig alla tänkbara skydd samt surrar fast ryggsäcken på hojen och sätter mig, inte alltför lycklig på en plaskvåt motorcykel och startar min färd ut till Muskö.
Ansåg själv inte att vädret var någon höjdare att åka i, vilket både mamma o pappa också tyckte men nu hade jag ju jobbet som kallade.
Puttrar Nynäsvägen fram och hey, det funkar bra. Blåser lite fram o tillbaka men jag är varm o gosig under min regnjacka.
50- sträcka, framme vid Tungelsta Rondellen, nybyggd rondell med observera rödstenig asfalt.
Jag kör in sakta och försöker att inta luta hojen så mycket.
Krasch, skraaaaaaaaaap. Slicka asfalt.
Reser mig upp snabbt och tårarna sprutar som aldrig förr.
Skriker "helvete" och bilen som låg bakom stannar o hoppar ut för att se hur det gick. Får hjärtat i halsgropen där lillhojen ligger död i diket. Fan, vad tänker man egentligen.
Plockar upp tankväskan som ligger i vägen. Jag hann inte tänka mycket. Killen i bilen slår av tändningen o tillsammans med hans flickvän reser vi upp hojen. 2.an växel är i, men vad gör det, hojen rullade ändå, kopplingsvajern kaputt.
Dom frågar om jag vill ringa och jag avböjer med att jag själv har telefon. Sen åker dom, bråttom till veterinären.
Kvar står jag, det regnar, jag gråter o ringer jobbet.
Jag ringer pappa, jag ringer pojkvännen och dom åker så snabbt dom kan med släpet för att hämta mig.
Förbi kommer två killar i en skåpbil, undrandes om jag behöver hjälp. Det fanns inte så mycket att hjälpa till med tyvärr.
Sen kom Volvokillen, han berättade att det hade varit Diesel utsläpp där förra veckan.. Hans kompis hade kört av med sin bil o samma dike som jag. Han hjälper mig att knuffa bort hojen till ett säkrare ställe.
Polisen kom förbi.
- Du såg så uppgiven ut, sa polismannen
- Ja, jag har vurpat med hojen, svarar jag
- Du är inte den enda, säger den kvinnliga polisen. Min kompis vurpade i samma rondell. Han körde i 20km/h o totalkvaddade hojen.
-Eh, åhfan. Bra väg alltså...
Ensam på Nynäsvägen, kaaallt. Volvokillen kom förbi igen och så fick jag sitta o värma mig i hans bil. Vi pratade motorcyklar.
Han grattade mig till att jag hade haft körkortet precis 1 månad idag..
Ifrån Hojakuten talade läkarna om att:
Äntligen, mina stora blinkers blir utbytta ( Nu slipper ni se dom, hoppas min sexualdrift stannar tillsammans med dom bakre iaf
)
Ena blinkers kraftigt skadad, andra hängde på sne.
Backspegeln krossades, den andre sprack lite
Skrapmärken på kåpan, ytterst lite
bromshandtaget, helt böjt
En del av kåpan sprack
Bikerbitch då?
Ett knäskrap på höger knä, utan knäpuckar..
Pojkvännens tankväska skrapad
Lyckades spruta ut 8732 liter tårar under en timme
Sporthojströjan hel då jag använde regnjacka på
Hjälmen, posörskrap därfram
Ursäkta det långa inlägget. Ville bara dela med mig av min erfarenhet idag.
Kör försiktigt i rondellen vid Tungelsta på nynäsvägen.
Halt som snor. Jag åker inte hoj i regn något mer...
Och framförallt, tack till mina airbags därfram som gjorde att jag landade relativt mjukt utan att skada mig.
Alla borde ha ett par bröst. Samt att jag använde skinnställ o alla andra skydd. Tack till dom som hjälpte mig också, trots att dom inte läser detta. Enligt bakomvarande bil körde jag fint o lungt tills bakhjulet släppte.
Sköt om er därute.
Ansåg själv inte att vädret var någon höjdare att åka i, vilket både mamma o pappa också tyckte men nu hade jag ju jobbet som kallade.
Puttrar Nynäsvägen fram och hey, det funkar bra. Blåser lite fram o tillbaka men jag är varm o gosig under min regnjacka.
50- sträcka, framme vid Tungelsta Rondellen, nybyggd rondell med observera rödstenig asfalt.
Jag kör in sakta och försöker att inta luta hojen så mycket.
Krasch, skraaaaaaaaaap. Slicka asfalt.
Reser mig upp snabbt och tårarna sprutar som aldrig förr.
Skriker "helvete" och bilen som låg bakom stannar o hoppar ut för att se hur det gick. Får hjärtat i halsgropen där lillhojen ligger död i diket. Fan, vad tänker man egentligen.
Plockar upp tankväskan som ligger i vägen. Jag hann inte tänka mycket. Killen i bilen slår av tändningen o tillsammans med hans flickvän reser vi upp hojen. 2.an växel är i, men vad gör det, hojen rullade ändå, kopplingsvajern kaputt.
Dom frågar om jag vill ringa och jag avböjer med att jag själv har telefon. Sen åker dom, bråttom till veterinären.
Kvar står jag, det regnar, jag gråter o ringer jobbet.
Jag ringer pappa, jag ringer pojkvännen och dom åker så snabbt dom kan med släpet för att hämta mig.
Förbi kommer två killar i en skåpbil, undrandes om jag behöver hjälp. Det fanns inte så mycket att hjälpa till med tyvärr.
Sen kom Volvokillen, han berättade att det hade varit Diesel utsläpp där förra veckan.. Hans kompis hade kört av med sin bil o samma dike som jag. Han hjälper mig att knuffa bort hojen till ett säkrare ställe.
Polisen kom förbi.
- Du såg så uppgiven ut, sa polismannen
- Ja, jag har vurpat med hojen, svarar jag
- Du är inte den enda, säger den kvinnliga polisen. Min kompis vurpade i samma rondell. Han körde i 20km/h o totalkvaddade hojen.
-Eh, åhfan. Bra väg alltså...
Ensam på Nynäsvägen, kaaallt. Volvokillen kom förbi igen och så fick jag sitta o värma mig i hans bil. Vi pratade motorcyklar.
Han grattade mig till att jag hade haft körkortet precis 1 månad idag..
Ifrån Hojakuten talade läkarna om att:
Äntligen, mina stora blinkers blir utbytta ( Nu slipper ni se dom, hoppas min sexualdrift stannar tillsammans med dom bakre iaf
)Ena blinkers kraftigt skadad, andra hängde på sne.
Backspegeln krossades, den andre sprack lite
Skrapmärken på kåpan, ytterst lite
bromshandtaget, helt böjt
En del av kåpan sprack
Bikerbitch då?
Ett knäskrap på höger knä, utan knäpuckar..
Pojkvännens tankväska skrapad
Lyckades spruta ut 8732 liter tårar under en timme
Sporthojströjan hel då jag använde regnjacka på
Hjälmen, posörskrap därfram
Ursäkta det långa inlägget. Ville bara dela med mig av min erfarenhet idag.
Kör försiktigt i rondellen vid Tungelsta på nynäsvägen.
Halt som snor. Jag åker inte hoj i regn något mer...
Och framförallt, tack till mina airbags därfram som gjorde att jag landade relativt mjukt utan att skada mig.
Alla borde ha ett par bröst. Samt att jag använde skinnställ o alla andra skydd. Tack till dom som hjälpte mig också, trots att dom inte läser detta. Enligt bakomvarande bil körde jag fint o lungt tills bakhjulet släppte.
Sköt om er därute.
(dock inte i en rondell)
