Man måste skilja på psykiatrisk och somatisk omvårdnad. Inom psykiatrin har läkaren ofta en ganska perifer roll i behandlingen av patienten och träffar denne ganska sällan och då för korta bedömningssamtal. Däremot träffar patienten andra legitimerade yrkeskategorier betydligt oftare och för längre möten det är kort sagt inte läkaren som känner patienten. Därvid är det vanligt att diagnosen sätts efter en utredning gjord av en icke läkare och denne sätter diagnosen. Sen är det fortfarande läkaren som är ansvarig för behandlingen och läkemedelsförskrivningen.
Ett utmärkt exempel är ADHD utredningar. En välgjord sådan tar 10-20h arbete av logopeder, psykologer etc. Jag som läkare träffar patienten 20min och ansvarar för eventuell förskrivning av Ritalin/Conserta.
Alla legitimerade läkare får sätta diagnoser och behandla tillstånd även utanför dennes specialitet under förutsättning att denne besitter tillräckliga kunskaper på området och behandlar i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Doktorn i ditt fall har troligen inte känt sig komfortabel med att behandla patienten utan valde att remittera vidare. Enda säkra sättet att diagnostisera MM är att skära bort det och be en patolog titta på det i mikroskop. När det gäller öron så är det tekniskt lite meckigt att skära bort det på en vårdcentral och framförallt lite onödigt att göra om det inte behövs. Därför fick troligen en kollega som är hudläkare och därmed bättre på blemmor i hudkostymen titta på förändringen innan beslut om ev borttagande.
Hade det suttit på ryggen så hade troligen VC läkaren skurit bort det och skickat för analys. När analysen kom tillbaka med svaret broskvävnad hade patienten fått ett brev hem och läkaren hade satt diagnosen L84.9A.
92 flaskor? xD Jajääädrar.
