Ber om ursäkt att jag inte dök upp som utlovat, men jag har ett ganska giltigt skäl..:
Had spännt på mig "töjjet" och kastad mig på besten (Hondan), för att toppa upp tanken med lite soppa....har ju ca 6mil till skogskyrkogården.
Sagt och gjort, jg gav mig av mot den lokala Volvohandlaren, som alltsom oftas accepterar mitt "Tankakort"..och det gjorde automaten även denna dag....fyllde på 13 liter..
Medans jag stod där och fipplade med min nyinköpta SonyEricsson Xperia, så svänger det upp en vit Volvo 745, på andra sidan pumpen, och ur stiger en något till åren kommen herre, som matar in sitt kort, tar pumphantaget, sätter det i anslutningen, vänder sig mot mig OCH STUPAR BAKLÄNGES....jag fattar ingenting...snubblade han?
Ur bilen kommer en 1,50 lång "dam" som på finlandssvenska skriker ett namn jag knappt kan uppfatta..."Erki..ERKI"..Hon panikartat ber (Skriker) på min hjälp.....vi vänder gubben som ligger på rygg, till framstupa sidoläge...jag som hade telefonen framme började fundera på hur man ringer på den.....fick ju den av firman igår men lyckas iallafall få fram siffrorna, och slår 911?!..jag kom inte ens ihåg 112?!...TV-skadad kanske...jag har ingen aning.
I min ögonvrå ser jag en herre komma gåendes med en cykel, så jag skriker på honom att "KOM HIT".."VI BEHÖVER HJÄLP"..killen med cykeln ser något förvånad ut när jag ropar på han....han skulle ju bara kika lite på begbilarna som står utanför, men fäller ner stödet på sin cykel, och börjar kolla gubben....oj då....."jag har varit ambulansjukvårdare i Tyskland i tio år"...
TACK GODE GUD tänker jag när jag slår ett öga på gubbe, vilket jag försökt undvika, och ser att han e helt lila/blå i plytet..samtidigt har jag haft luren mot örat och tydligen redogjort för SOS alarm om läget....men får inte fram mer än att vi är vid Volvo handlaren i Bålsta, vilket alla i Bålsta exakt vart det är...men inte han på andra sidan telefonen..lyckas få fram att det ligger i anslutning till "Aronsborgsrondellen"...hann verkar uppfatta vart vi befinner oss, och låter meddela att ambulan e på väg..skönt tänker jag...så vi säger hejdå.
Får en telefon i min hand av det något desperate 1,50 långa kvinnan....hallå, säger jag.....e det SOS alarm får jag som svar...eeehhhh...nej, jag heter Jonny, och står vid en herre som inte mår så bra....(ingen puls eller andning låter den tyske ambulanssjukvårdaren meddela)...vem pratar jag med??....det visar sig vara svärfar till den jag pratar med som mår dåligt....samtidigt kommer en Opel, och en herre stiger ur med raska steg fram till tysken, och frågar om han kan hjälpa till.....och får uppgiften att lyfta på hans ben...samtidigt hör jag ambulansen, komma nerfarandes för en backa vi kallar "Åbergsbacken" , då vi har äran att ha Lasse Åberg boendes i Bålsta, och han har ett Mus-eum intill backen. Efter backen kommer en T-korning, och där svänger man höger, för att komma fram till Volvo på Vänster sida...jag joggar lite lungt fram för att påkalla uppmärksamheten....men vad gör dom....dom a kör rakt fram i T korsningen, jag upp på hojjen, på med hjälmen, handskar skiter jag i, jagar ifatt Ambulansen (Horneten kan ju vara snabb ibland om nöden kräver), för att dirigera denna till patienten...sen tar Ambulansjukvårdarna över, och tids aspekten på detta är de längsta 15 minutrarna i mitt liv.....det slutar illa för gubben, tyvärr....men hörde senare på lokalradion att de bad trafikanter hålla undan för en skyndande ambulanstransport på väg till Uppsala Akademiska....så de kanske finns hopp iallafall..
Jag kände lite hastigt att suget efter att så krama ur hojjen, inte längre
tilltalade mig med den kraft det gjorde imorse när jag satt i morgonrock, åt min frukost och fick syn på tråden jag nu skriver i..
Hoppas jag e förlåten för jag inte dök upp.....och vi kanske ska prova nån annan dag (jag har ju full tank nu iallafall)
// Jonny