Licenskurs Sviestad - eftersnack:

[marcus nilsson]

Nej det strulade till sig lite. Vågade inte anmäla mig innan jag fixat allt med licens och mc id kort och allt sånt. Om allt går som det ska så kommer jag dit och tittar iallafall, ev köra en träningsdag, ska ringa till arc imorgon och höra om det fortfarande finns plats.

 

[Jörgen Player Special]

Nej det strulade till sig lite. Vågade inte anmäla mig innan jag fixat allt med licens och mc id kort och allt sånt. Om allt går som det ska så kommer jag dit och tittar iallafall, ev köra en träningsdag, ska ringa till arc imorgon och höra om det fortfarande finns plats.

Det finns säkert plats både till träning och till race ifall att du skulle ångra dig.

/JPS

 

[marcus nilsson]

Ja jag ska prata med dem imorgon så får vi se. Hoppas att allt går som det ska körningen igår gav mersmak, måste bara skaffa nya däck så jag slipper att köra med punka på framhjulet

Det finns säkert plats både till träning och till race ifall att du skulle ångra dig.

/JPS

 

[Torkel]

Ja jag ska prata med dem imorgon så får vi se. Hoppas att allt går som det ska körningen igår gav mersmak, måste bara skaffa nya däck så jag slipper att köra med punka på framhjulet

Att köra med 1.6 fram är inget annat än vidrigt! Du kommer att märka stor skillnad.

 

[marcus nilsson]

Ok jag hade ju aldrig kört cykeln innan så jag hade inget att jämföra med, men varmt blev däcket iallafall sen sitter det alltid i bakhuvet också

 

[marcus nilsson]

tÄnkte på en annan grej hur funkar det nu när man gått kursen, får man köra träningar innan man fått ut licensen? Man har ju egentligen inga papper ppå att man gått kursen allt är ju inskickat till svemo. Hur lång tid tar det i så fall innan licensen kommer?

 

[Jörgen Player Special]

Ja jag ska prata med dem imorgon så får vi se. Hoppas att allt går som det ska körningen igår gav mersmak, måste bara skaffa nya däck så jag slipper att köra med punka på framhjulet

Det kommer finnas fina begagnade däck som håller för racet. Bara att leta upp nån av de snabba killarna och köpa deras däck.

/JPS

 

[Jörgen Player Special]

tÄnkte på en annan grej hur funkar det nu när man gått kursen, får man köra träningar innan man fått ut licensen? Man har ju egentligen inga papper ppå att man gått kursen allt är ju inskickat till svemo. Hur lång tid tar det i så fall innan licensen kommer?

Jag tog med papper på att man var godkänd och kvitto på att licensen var betald. Känner du dig osäker så ring ARC för säkerhts skull.

/Jörgen

 

[Jörgen Player Special]

Att köra med 1.6 fram är inget annat än vidrigt! Du kommer att märka stor skillnad.

Fick du ordning på kåpstativet?

/J

 

[Gustav O]

tÄnkte på en annan grej hur funkar det nu när man gått kursen, får man köra träningar innan man fått ut licensen? Man har ju egentligen inga papper ppå att man gått kursen allt är ju inskickat till svemo. Hur lång tid tar det i så fall innan licensen kommer?

Jag fick min licens efter bara några dagar så sköter de sig har du licensen i veckan. Annars är det ju bara att ta med kvitton och alla papper som du har kvar. Ring Svemo och pressa.

 

[marcus nilsson]

Ja jag ska göra det. Imorgon ska det ringas en hel del

Jag fick min licens efter bara några dagar så sköter de sig har du licensen i veckan. Annars är det ju bara att ta med kvitton och alla papper som du har kvar. Ring Svemo och pressa.

 

[Penguin]

Föreberedelserna

För de på forumet som liksom jag tycker att det var två givande och roliga dagar på Sviestad - dela med dig av dina intryck!

Okej, men det här blir mest en berättelse om en massa konstiga saker som hände före och efter licenskursen snarare än vad som hände på banan.

Berättelsen börjar på fredagseftermiddagen då jag givetvis inte kunde komma iväg så tidigt från jobbet som jag hade planerat. Det var ju massor som skulle fixas på fredagskvällen så jag var småstressad redan när jag lämnade jobbet. Skulle hämta en gammal cheva-pickup hos Kamikaze kid som vi skulle frakta hojarna på. Men det visar sig sent om sider att något hänt med bromsen vänster fram så det blev till att ringa Madde och be henne boka ett släp istället. Klockan tickar och en timma hade förlorats.

Hojen stod sedan onsdagen hemma hos Madhonda i Bålsta, och efter att ha kört hem efter jobbet och tagit en snabbdusch, lastat in mina förnödenheter och svalt en snabbmiddag i form av mjölk och havregryn så landade jag i Bålsta strax efter kl 18. Bläjdarna tejpades och speglarna plockades bort. Därefter hämtade vi släpet och lastade hojarna. Det gick relativt smärtfritt men ett spännband fick klippas av eftersom ointelligenta jag gjorde bort mig maximalt. Hoppas inte farsan märker nåt.

Klockan blev halv åtta och vi parkerade släpet inlåst i en hall över natten. Nu koncentrerades tankeverksamheten mest på vart Anneli tagit vägen. Hon skulle dyka upp i Bålsta på sin hoj för att hämta mig så att vi kunde åka ner till Södertälje för att lasta hennes gixxer. Så småningom ringer hon, och som vanligt visste hon inte alls vart hon var! Det visade sig senare att hon stod vid "Smultronstället" i Bålsta och poserade med de lokala moppefuckona.
Jag hann knappt tänka "jamen då hinner vi iväg i god tid ändå då" förrän Anneli i telefonen berättar att hennes hoj låter konstigt.....

Vi möter upp med Anneli och åker hem till Maddes garage för lite enklare felsökning med hjälp av Mattias ( )via telefonen. Först spänner vi kedjan men det löser inte det rasslande oväsendet. Mattias kläcker den uppenbara frågan "inget annat som sitter löst då?", varpå jag börjar känna på allt som sitter mellan framdrev och bakhjul. Det visar sig att bara en av muttrarna till bakdrevet är ordentligt åtdragna!

Nån gång närmare 22-tiden lämnar vi Bålsta och kryssar mellan kvällstrafiken med lillgixxern mot södertälje. Väl framme parkeras hojen och vi åker och hämtar Annelis bil och släp så att allt skall vara förberett på lördagsmorgonen.

Ett par timmars sömn senare på Södertälje djurpark, ringer klockan och vi har en timme på oss att käka och lasta hojen på släpet innan vi skall möta Madde vid Statoil i Södertälje. Vi lyckas nästan och blir bara tio minuter sena. Handlar lite proviant åt Bluerider (som åkte hoj ner till Sviestad) på macken och fattar inte hur alls expediten kan veta att vi ska åka hoj eftersom jag är "civilklädd"! Det syns på mina skor säger han med ett flin, varpå jag minns att jag ju faktiskt har Alpinestarsstövlarna på mig ihop med knäbrallorna....

På vägen ner tutar vi på alla grävlingar som ligger mitt på motorvägen och sover, och jag får agera co-driver från passagerarsätet när Anneli äter frukost. Vi fick nästan leka "ett skepp kommer lastat" ett tag när Annelis vänstra axel/nacke/arm inte alls ville vara med längre.

Halvvägs ner till Sviestad hoppar jag över till Maddes bil och vi börjar fundera på hur vi faktiskt skall hitta till banan. Det är dock så många bilar med hojar på släp på motorvägen att vi bestämmer oss för att helt enkelt bara följa efter någon. Vi lyckas nästan att preja Bluerider av vägen då Madde går ut i vänster körfält för att hålla undan för en bil som är på väg ut på motorvägen. Det ska till att eliminera motståndet redan före rejset vet ni!

Vår plan att följa efter de andra ekipagen rasar i en rondell i Linköpin då två släp åker åt ett håll, medan ett tredje väljer en annan väg!
Vi snurrar runt i rondelllen och Madde hojtar "Vart åker vi nu då?". Vi stannar och ringer Björn från VMK som får ge oss riktlinjer så att vi hittar fram.

Fortsättning följer....

 

[oFFkeFF]

Och på nästa rad:

Det är tips, inga psykningar...

 

[Penguin]

Väl framme på banan lastas alla tre hojarna av och vi knatar runt och letar efter kändisar. Så småniingom hoppar man i stället och hoppas att vi snart ska komma igång. Trots allt är man ju en liten gnutta nyfiken/nervös och vill komma igång.

Vi lyssnar på Mickes gravallvarliga tal innan det är dags att åka de första inledande varven. Madde är nervös och Anneli ser ut som om hon ska svimma vilken sekund som helst när hon muttrar nåt i stil med att hon inte vill vara här. Själv hoppas jag mest på att hjärnan ska glömma bort mina problem att lägga ner ordentligt i högerkurvorna efter förra säsongens problem.

Allt flyter på ganska smidigt förutom ett par incidenter då jag fick hjärtat i halsgropen pga insprutningens planer på att skicka ut mig och hojen i periferin i Torparn och Bergskurvan. I tredje och sista passet börjar flytet komma och jag minns helt plötsligt att man INTE enbart ska kolla på gubben framför och ner i backen. Lyfter blicken mot kurvornas utgång och vips så flyter det på bra mycket bättre.

Sedan är det dags för det sk minirejset med hela startproceduren. Adrenalinet börjar flöda och pulsen ökar. Det sista jag tänker innan röda lampan släcks är att jag inte skall köra in i nån bakifrån eftersom jag misstänker att några kommer att bli stående på plattan. Smyger iväg från tredje startledet från slutet och lägger mig bakom Madde det första varvet. Vi formligen kör slalom fram mot essen bland alla som misslyckats i starten.

Varv två plockas en del placeringar och det tredje varvet kommer jag ikapp en R6:a som jag lyckas ta mig förbi ut ur Torparn. Det visar sig vara herr Igelhammar när vi senare snackade i depån. Hur som helst var låtsasrejset dagen höjdpunkt och det var synd att vi bara gjorde detta en gång!

Under de fria varven börjar det kännas som att man känner banan lite och farten ökas. Blir lika förvånad/förskräckt varje gång någon blåser förbi och tankar på att lägga ner en eventuell racingkarriär vaknar omgående. Men nån måste ju komma sist också, eller hur?

En av dagens mest imponerande körningar måste varit tjejen från Eskilstuna på en 250 som jag åkte bakom nåt varv under det fria passet. Mycket snygg körning tyckte jag.

Hemfärden var relativt odramatisk. Den enda fadäsen inträffade efter ett tankstopp i Norrköping. När jag vrider om tändningsnyckeln i Annelis Saab så går nyckeln helt sonika rakt av!
Det löste sig dock genom att nyckelspetsen petades ner i tändningslåset så att det gick att starta medelst skruvmejsel.

Det kommer nog att ta lång tid innan jag glömmer den här helgen.....

 

[Anneli]

..och som vanligt visste hon inte alls vart hon var! Det visade sig senare att hon stod vid "Smultronstället" i Bålsta och poserade med de lokala moppefuckona.

..Äsch, de e genom att köra vilse man lär sig att hitta!.. (sen att jag hamnade bland moppefuckona, som förresten kom dit EFTER mig, måste nog bero på din vägbeskrivning..)

Jag hann knappt tänka "jamen då hinner vi iväg i god tid ändå då" förrän Anneli i telefonen berättar att hennes hoj låter konstigt.....

… jamen mina misstankar var ju befogade, fattar bara inte vad jag gjort för att de ska bli så, där har jag ju inte varit o pillat…

Ett par timmars sömn senare på Södertälje djurpark…

Nu förstår jag inte alls va du menar...

Vi fick nästan leka "ett skepp kommer lastat" ett tag när Annelis vänstra axel/nacke/arm inte alls ville vara med längre.

Byta kropp med mig? Nån?

Vår plan att följa efter de andra ekipagen rasar i en rondell i Linköping..

Nej, den rasade redan när ni bestämde oss för att följa de andra ekipagen istället för min mycket pålitliga vägbeskrivning..

Vi lyssnar på Mickes gravallvarliga tal innan det är dags att åka de första inledande varven. Madde är nervös och Anneli ser ut som om hon ska svimma vilken sekund som helst när hon muttrar nåt i stil med att hon inte vill vara här.

… jag ville inte vara där just då, han höll ju värsta skräck-talet inför mina känsliga öron, som fick mig att vilja köra in hojen i hästsläpet o fara hem. Första gången på bana med hojar precis överallt, ja kände mig klappkass redan innan det börjat..
Fast de var inte så farligt som jag trodde. Jag höll mig på hjulen, och hamnade inte så långt efter som jag trodde. Jag var helt enkelt riktigt duktig för att vara mig!..
Det kändes väldigt underligt att inte ha några backspeglar, men de va väl iofs tur eftersom jag annars nog skulle glott mest i dom rädd för att vara i vägen för någon. Provstarten var också lite kul. Jag var väldigt nervös innan den, men när man väl stod där o stirrade på rödljuset så va de inte så farligt, snarare roligt, o skönt att känna det där välbekanta tävlingspirret infinna sig.Sen när starten gick hade jag inte så bråttom iväg, men de var det andra som inte hade heller..

När jag vrider om tändningsnyckeln i Annelis Saab så går nyckeln helt sonika rakt av!

De e bara för att du är så stark Penguin!..
(jag har för övrigt fortfarande inte hittat extranycklarna..)


Tack Madde och Björn för erat eminenta sällskap!.. Mer sånt!

Björn för att du orkade köra min Hayabusasaab med tillhörande hästlimousine tillbaks till Slöddertälje när min värk blev för påtaglig. Tack också för att ni hjälpte mig lasta av och stoppa in gixxern i sin lilla vrå. Det var faktiskt skönt att slippa just de pulandet... nästa gång ska jag försöka lämna värken hemma...

// Anneli

 

[Chris Ash]

För de på forumet som liksom jag tycker att det var två givande och roliga dagar på Sviestad - dela med dig av dina intryck!

Mina egna: Till att börja med kände jag inte igen Teddys beskrivning av kursen han gick - spänd och förtätad stämning. Folk var påtagligt glada och avspända. Det visade sig också att långt ifrån alla tog detta på blodigt allvar utan ville ta licens för att börja träna och tävla i lugnt tempo. Men att somliga tog detta på mycket stort allvar visade sig i den simulerade "tävling" om två varv som var en del av licenskursens praktiska moment. Själv missade jag detta helt då min TZ250 fick soppatorsk på sighting lapet. Blev orolig att detta var liktydigt med ej godkänd och att jag kunde se mig i stjärnorna efter en licens. Men som tur var hade instruktörerna en förstående attityd och jag fick dessutom chans att köra utan föråkare under de 15 min fri åkning som följde efter "tävlingen".

Och dessa 15 min blev det bestående intrycket av kursen då det var första gången jag fick köra min TZ i eget tempo. Vilken upplevelse! Jag är fruktansvärt nöjd med hojen och den skrämselpropaganda om 250-racers som bland annat oFFkeFF har använt som psykning visade sig i princip helt omotiverad. Visst är hojen stum, liten och har ett kort register. Men å andra sidan är den hanterbar som inget annat, går som ett skott och sist men inte minst fungerade den ju faktiskt. Det sista hade jag varit mycket orolig för och oron besannades när motorn plötsligt började rycka och tappa effekt. Jag körde in i depån. Säker på att något hade gått sönder. Men det visade sig bara att tändhatten till den främre cylindern hade lossnat. På med den och ut igen. En kille med en -04 TZ250 från Västra MK var på plats och bara för att jag kunde var jag tvungen att köra om honom i Bergskurvan. Men på rakan hade jag inte en chans - min varvade ur på sexan redan innan knicken mitt på rakan. Jag fick definitivt blodad tand och känner mig verkligen motiverad att börja träna och så småningom ställa upp i en tävling. 250-tvåtakt regerar!!!!!!

PS: Machowoman var en av två som vurpade (ut ur esset) och Chrille hade inte klippt sig. DS

PPS. Tycker Ola, Micke och Chrille gjorde ett kanonjobb. DDS

Hähä, det är skitkul! Första gången så bara undrar man hur man överhuvudtaget kunnat tillbringa x antal tusen mil på något annat än en racer....

Fast ropa inte hej och bli stöddig bara för cykeln inte brakade ihop på ett pass....sköt den noga i fortsättningen också.

 

[Nyteknik]

Det är tips, inga psykningar...

Det förstår jag väl. Du hade troligen en mer bekymmersam inledning på din karriär som 250-förare än många andra. Hoppas det blir mer kul racing och mindre skruvande detta år. Men du verkar ju inte direkt ha bäddat för detta med kit-delar till höger och vänster...

Hur som helst var låtsasrejset dagen höjdpunkt och det var synd att vi bara gjorde detta en gång!

Håller med. Jag missade visserligen detta pga soppatorsk på sightinglapet och fick se på från depån. Men mer racesimulerad körning hade varit bättre förberedelse inför riktig träning och tävling istället för sex timmars samtal om handskar, stövlar och alkohol. Synd att jag missade dig (och troligen många andra från forumet) – hade gärna hälsat och snackat lite.

Hähä, det är skitkul! Första gången så bara undrar man hur man överhuvudtaget kunnat tillbringa x antal tusen mil på något annat än en racer....

Fast ropa inte hej och bli stöddig bara för cykeln inte brakade ihop på ett pass....sköt den noga i fortsättningen också.

Ska ner till Sviestad och träna i övermorgon och hoppas att det går lika bra då. Troligen åker jag tillsammans med Teddy, som tyvärr inte har fått ihop sin Honda RS250 ännu. Han kanske får testa min Yamaha ett par varv om han är snäll. Beträffande omsorg av motorn ska jag lyfta på topparna för att se om jag har spikmärken och hur kolvarna ser ut. Körde med 470 huvudmunstycke då andra hade 410. Hoppas att detta var en betydande del av förklaringen till att det inte gick att köra alls under 9000 rpm. När jag har kollat att kolvarna är sätter jag nog i 440 munstycken och ser om det blir lite bättre drag/respons.

Ho ho!! Första gången jag matade på fullt från ettan till sexan ut ur Torparna kunde jag inte låta bli att jubla inne i hjälmen! Vilken kick: ljudet och sättet motorn drar direkt, urstarkt och utan att tappa mer än 1500 rpm vid varje växling. Lite synd bara att utväxlingen var så låg att jag nådde 12000 rpm på sexan redan innan halva rakan. Därefter bort till Bergskurvan fick jag ligga och slå av och på gasen; BAAAA, BAAAA, BAAAAA, BAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA. Kändes inte helt bra och frusterande då accelerationen från Torparn faktiskt räckte för att hålla jämnt skägg med en CBR 900 RR!

Nu var detta första gången på hojen och självfallet har jag enormt mycket att lära. Men det verkade svårt att hitta en naturlig växel i flera kurvor. Så lätt att hamna utanför registret eller för högt upp där det bara återstår 500–1000 rpm. Till exempel Esset där det kändes nödvändigt att peta i ettan inför vänstern för att få fart genom svängen och in i högern. Men för att fortsätta ut ur högern tillräckligt snabbt var tvåan nödvändig. Att byta mellan två växlar mitt i en vänster-höger kombination utan att tapp rpm och fart var omöjligt för mig. Därför blev utgången ur Esset inte så lyckad. Svaret kanske helt enkelt är att ha mycket högre fart så att det går att köra på tvåan. Liknande kände det i Torparn. Tvåan var lika med "böööööööö" ut på rakan och andra hojar susade om på båda sidor. Ettan kändes skrikig och krävde växling innan jag kunde räta upp hojen ut på rakan. Men eftersom utväxlingen var alldeles för låg för rakan kanske ettan skulle bli perfekt för både Esset och Torparn om jag ändrade? I så fall har jag absolut ingenting att klaga på.

 

[Penguin]

Synd att jag missade dig (och troligen många andra från forumet) – hade gärna hälsat och snackat lite.

Samma här. Trodde inte att det skulle vara så mycket tvåtaktsfolk där och att man skulle kunna lista ut vem du var, men se det gick inte. Men det blir väl fler tillfällen.

 

[Chris Ash]

Det svåra i början är ju kurvhastigheten, märkte du inte att du kan sitta och peta dig i näsan och ändå hålla jämnt med dieslarna genom kurvorna? I alla fall med 125:an kan man åka löjligt fort i kurvorna, mycket fortare än vad jag hittills har vågat mig på...

Vad hade du för utväxling, har du nåt schema med hur fort den går på de olika växlarna med denna utväxling?

Annars känner jag igen hela grejen, det är närmast en drogliknande kick att köra racer...

Keep it up!

 

[Nyteknik]

Trodde inte att det skulle vara så mycket tvåtaktsfolk där och att man skulle kunna lista ut vem du var, men se det gick inte.

Såg du denna på banan såg du också mig.