Trinity
I love Honda 4-ever
Nu har man kört i några år, bekantsskapskretsen utvidgas för varje säsong och olyckorna som sker är inte längre bara olyckor. Det är tragedier. För ofta någon man kände eller kände till. Det börjar bli påtagligt på ett annat sätt.
Den 28 Juli 2004 dog min vän Jim, han kom över på fel sida av vägen och frontalkrockade med en mötande bil. Hans kroppspulsåder brast och han dog i diket där han landade. Ambulanshelikoptern lyfte tom därifrån. Poliserna som lämande dödsbeskedet till Jims familj hade fel uppgifter. Jag fick berätta hur olyckan hade gått till för hans mamma, pappa, bröder och mormor några timmar senare hemma i deras vardagsrum. Jag hade hans mammas hand i min ena och hans pappas hand i min andra. Två småbröder med tårarna trillandes nedför kinderna. Det svåraste jag någonsin gjort.
Efteråt fick vi möjlighet att ta farväl av Jim på bårhuset. Jag önskar av hela mitt hjärta att ingen ska behöva gå igenom det som hans familj fortfarande går igenom. Den 28 Juli och tiden efter minns jag som igår, tung sorg, maktlöshet, orättviskänslor, alla frågor, om , men, ifall... Den där obehagligt kramande känslan i magen som man kände varje gång man vaknade flera veckor efteråt och som jag kan känna än idag när jag blir påmind.
Fick ett mail av Jims mamma idag. Hon skrev om ett tillfälle då hon uttryckte sin oro inför hojåkandet och Jim hade svarat att om jag inte får köra hoj kan jag lika gärna dö. Klart att han med facit i hand inte hade valt döden.
Med risk för att låta som en moralkärring...men min förhoppning är ändå att ni som läste det här och berördes, lyssnar till erat hjärta. Om man de flesta gånger hoppar av hojen hemma och känner att "jag fixade det den här gången oxå" eller "jisses, vad nära det var" så kanske man ska ta sig en funderare. Alla som kör har biljetten i bakfickan och allt som händer runt omkring kan man inte påverka men DU kan påverka DIN körning. Att DU tar ansvar för DIN körning gör att DU även påverkar ANDRA.
Jag har iallfall funderat klart nu och kommer sälja min gathoj nu och enbart köra bana, där är statistiken klart mycket bättre och bana är ju dessutom fantastiskt kul. Har sett för många ambulanshelikoptrar lyfta, för många dammoln i backspegeln eller framför mig. Jag kastar in handduken.
Ha en skön hojsommar, boka bandagar och kör snyggt, inte ens den skönaste hojturen är värd att dö för!
Jim, du finns alltid med oss! Saknar dig som fan
/Trintan
Den 28 Juli 2004 dog min vän Jim, han kom över på fel sida av vägen och frontalkrockade med en mötande bil. Hans kroppspulsåder brast och han dog i diket där han landade. Ambulanshelikoptern lyfte tom därifrån. Poliserna som lämande dödsbeskedet till Jims familj hade fel uppgifter. Jag fick berätta hur olyckan hade gått till för hans mamma, pappa, bröder och mormor några timmar senare hemma i deras vardagsrum. Jag hade hans mammas hand i min ena och hans pappas hand i min andra. Två småbröder med tårarna trillandes nedför kinderna. Det svåraste jag någonsin gjort.
Efteråt fick vi möjlighet att ta farväl av Jim på bårhuset. Jag önskar av hela mitt hjärta att ingen ska behöva gå igenom det som hans familj fortfarande går igenom. Den 28 Juli och tiden efter minns jag som igår, tung sorg, maktlöshet, orättviskänslor, alla frågor, om , men, ifall... Den där obehagligt kramande känslan i magen som man kände varje gång man vaknade flera veckor efteråt och som jag kan känna än idag när jag blir påmind.
Fick ett mail av Jims mamma idag. Hon skrev om ett tillfälle då hon uttryckte sin oro inför hojåkandet och Jim hade svarat att om jag inte får köra hoj kan jag lika gärna dö. Klart att han med facit i hand inte hade valt döden.
Med risk för att låta som en moralkärring...men min förhoppning är ändå att ni som läste det här och berördes, lyssnar till erat hjärta. Om man de flesta gånger hoppar av hojen hemma och känner att "jag fixade det den här gången oxå" eller "jisses, vad nära det var" så kanske man ska ta sig en funderare. Alla som kör har biljetten i bakfickan och allt som händer runt omkring kan man inte påverka men DU kan påverka DIN körning. Att DU tar ansvar för DIN körning gör att DU även påverkar ANDRA.
Jag har iallfall funderat klart nu och kommer sälja min gathoj nu och enbart köra bana, där är statistiken klart mycket bättre och bana är ju dessutom fantastiskt kul. Har sett för många ambulanshelikoptrar lyfta, för många dammoln i backspegeln eller framför mig. Jag kastar in handduken.
Ha en skön hojsommar, boka bandagar och kör snyggt, inte ens den skönaste hojturen är värd att dö för!
Jim, du finns alltid med oss! Saknar dig som fan
/Trintan
Last edited: