Anslagstavlan i Österfärnebo. Asså jag gillar mindre orter, avfolkningsbygder? Övergivna byggnader till viss del. Det är ju samtidigt så tråkigt. Nedlagda verkstäder, mindre verksamheter. Kanske inte arkitekturen med funktion före form. Prio låg inte på hur det såg ut, eller om tillbyggnader harmonierar. Jag fattar väl det.

Till Österfärnebo var jag tvungen att åka. Sveriges bästa namn. Sveriges svar på Clermont-Ferrand som jag också besökte pga namnet.
En rant om beteckningar/kategoriseringar eller grupptillhörighet. Viktigt för den ängslige.
TDM850 kallades crossover när den kom.
Kanske det funkar på TDM900 också.
Jag var ju ”tvungen” att åka runt i trakterna kring Österfärnebo, Västerfärnebo och Krylbo mfl orter.

The exploring days. The gravel king.
The TDM900 Explorer. En namn som trendar.
Mornar man minns. Med en rysning.

En tidig morgon. Vaknar 05.30 fixar kaffe och tar en sväng inne i stan. Morgonrusning, en lätt krock mellan några bilar på St Eriksgatan. Bilisterna varvar sina bensinmotorer, detta var maj 2018, det tutas lite kort, knyckiga filbyten. Så det är såhär det är strax före 6 på morgnarna.
Jag kryssar ut från stan.
Stannar vid fd Statoilmacken vid Bogårdsvägen/Skogskyrkogården. Köper en macka. Nynäsvägen i bakgrunden. Sus, bröl och dån. 2018 var snitthastigheten fortfarande 100 där.
Runt pumparna är det irriterat. Folk längtar väl till jobbet.
Jag tar vägen genom mitt gamla Sköndal och åker ut till sommarstugeområdet Vidja, ner till sjön Orlången.
Spegelblankt, knäpptyst. Inte ett ljud ens från de klinkbyggda roddbåtarna.
Snabbkaffe och köpemacka. 06.15. Detta slår en dag i ekorrhjulet.