Ja, kom igen då Emil!
Tänk dig Brian, iklädd silverglittrande hjälm, pyttesmå blanka shorts och liten topp, fullkomligt nedkladdad i ansiktet av horigt smink, komma inrullandes på scen på rullskridskor med ett par obeskrivligt långa kryckor i händerna. Eller Malin Hansson (som han populärt kallas i Västergötland) i strikt svart kostym, ståendes i en talarstol med stora baner med MM-märket på, samtidigt som musiken dunkar: DUM-DUM-HAJ, DUM-DUM-HAJ!
Och ja, John. MM talar till våra lägsta instinkter. Men det är de kraftigaste känslorna som gör så att du känner att du lever. Kom och lev, Emil! Jag har sett Manson två gånger hittills och har aldrig varit lyckligare. Då tar jag faktiskt risken att någon gång tvingas

i helvetet!