Jo då, det var jag....
...som körde....
Måste börja med och tacka för alla varma tankar och kan meddela att jag mår prima, även om skrubbsåret på pekfingret svider lite....
Läste just om en kille som också hade änglavakt;
http://www.sporthoj.com/forum/showthread.php?t=123223 men vet ju samtidigt att alla inte har det..
Har en polare som kört ihjäl sig och en som sitter i rullstol så visst är marginalerna små när det väl händer.
Tack "Lillan78" för att du påpekade farten...
...inte för att jag skäms över att jag då och då vrider lite på rullen, vem har inte gjort det -upp med en hand..! Men, precis som "Pelleh" säger så att pusta in i Söderledstunneln i dryga 200 är inget jag gjort, testat, kommer att testa, eller ens rekommenderar, -ärligt talat vill jag inte ens veta hur det känns!
För er som är intresserade och veta hur det gick till så hade jag varit ute på Dalarö och käkat strömming. På vägen tillbaka kan jag inte påstå att det gick sakta utan passade på medans de var tre filer och lite trafik. Efter att ha passerat den "magiska gränsen" 2 ggr lugnade jag ned mig och körde långsamt och städat ifrån Skogis in i tunneln. Följde rytmen i trafiken och höll inte på köra om hela tiden. Går in i Söderledstunneln i vad jag bedömmer det till ca 90 - 130Km/h saktar väl ned lite när jag väl är inne och ligger då i vänsterfil.
Framför mig är det 2 st bilar och jag har en direkt till höger om mig i höger körfält. Nu händer det som utlöser allting. Jag uppfattar för sent att bilen framför mig bromsade och missbedömde också hur hårt den bromsade. Jag nyper till och gör för första gången en "stoppie" av nobel rang som dessvärre utlöser en framhjulslåsning. Inte så mycket att göra just då utan bara överlämna sig åt krafterna och hoppas på det bästa. Vi pratar nu om ett händelse förlopp på mindre än en sekund! Efter ca 300 volter och 100 m asfaltskana slutar jag vid vägkanten och försöker resa mig upp. Omtumlad så svimmar jag och inser att det är lika bra och ligga kvar. Tillbringade sedan natten och dagen på Karolinska för ”observation”. (Tro det eller ej men även om man klarar sig blir man lite omtumlad och öm i kroppen..
Så, precis som
http://www.sporthoj.com/forum/showthread.php?t=123223 hade jag en riktig tur. För er som varit omkull och tumlat runt i en tunnel bland bilar vet att även om man fysiskt sätt klarar sig så inser man ännu mer hur små marginalerna är -ett under att bilen till höger inte körde över mig!
Min tankar är just nu hos alla dom som inte klarat sig lika bra under säsongen. Man kan vara efterklok och prata om vad man lärt sig men det som färgat mig mest tror jag är att aldrig åka utan
FULLSTÄNDIG skyddsutrustning. Mitt Halvarsson's ställ och ryggplatta tillsammans med all tur räddade livet på mig denna gång.
Vet inte vad ni tycker men jag har aldrig sett "jeansåkarna" som annat än "jeansåkare". Riktiga ”hojåkare” åker i skinnställ med skyddsutrustning och jag vågar påstå att jag vet vad jag talar om...
Kör försiktigt nu och glöm inte skinnstället...!!
2 snabba;
Kommar jag sluta köra hoj?
- Aldrig!
Hur gick det med hojjen?
- Kasserad..