2143467 Olyckan igår på Hällingsjövägen har gjort ett hål av saknad i mitt liv... En av mina bästa vänner, racingkamrater och vapendragare dom sista 2½ åren är borta.
Gert var en fin kille. Jag tror att alla som någon gång träffade Gert tyckte om den tystlåtne men rolige killen som envisades med att köra sin gamla -01:a på bana trots dess fel och brister. Ni som träffade Gert #29 i Brno vet vad jag menar....
Gert och jag var väldigt lika på många sätt. Vi led båda av ett visst mått av livsleda vilket vi botade med ständiga adrenalinchocker. Det är liksom enda sättet... Vi levde bägge för drömmen om att göra saker som vi tyckte var roliga, detta året åkte vi ner till Brno och tog det som ett äventyr utan några som helst ambitioner om att placera oss bra eller slå banrekord. Till nästa år planerade vi att åka Isle of Man för att uppfylla våra drömmar.
Igår vid 13-tiden slutade Gert att drömma. Vad som orsakade olyckan är svårt att säga, men jag vet att han troligen hade problem med TPS-en på hojen. Motor dog ibland vid gassläpp, och låste då upp bakhjulet. Jag var på olycksplatsen tidigare ikväll och tände ett ljus, och försökte förstå vad som hänt. Av bromsspåren att döma så låste bakhjulet upp på hans sida av vägen, därefter sladdade han ut i mötande körbana, sedan in i sin egen igen för att slutligen återigen komma över i mötande körfält och fronta med bilen.
Jag tror, men vet inte, att bakhjulet låst sig och att han därefter inte kunnat parera sladden. Att han körde _för_ fort har jag svårt att tänka mig, men såklart innebär högre hastighet att det är svårare att kontrollera en sladd.
Det sista Gert och jag pratade om härom kvällen var att vi var tvugna att träffas snart och laga hans hoj, och för att göra upp pengarna efter Brno. Han sa till mig på telefon att "vi måste räkna ut vad jag är skyldig dig ifall det händer någon av oss någonting". Jag svarade att "om det händer mig nånting så ge pengarna till min dotter". Fan vad fel det kan bli ibland... Jag skiter i pengarna, men det kändes som om Gert hade nån föraning...
Gert visste att det vi höll på med var farligt, han kände till riskerna, och jag tror han dog lycklig på sin hoj som var en av hans käraste ägodelar.The show must go on... Imorgon är det träning på Falkenberg och jag vet att Gert hade velat att jag kör, så det skall jag göra.
Mina tankar går till hans fru och tre barn i denna svåra stund.
Vila i frid brorsan, vi ses i nån kurva i hojhimlen en vacker dag!
/Magnus
Du har verkligen fått till det. Det är vad jag kallar att visa respekt! 
