Vi (jag och sambon) hade hunnit bo i det nyligen inköpta huset, så långt ut på vischan du kan komma, i ett par veckor innan jag fick betala priset för min naivitet.
Det var en solig dag i maj, kanske juni, och det var dags att klippa gräset, innan man tog hojen till kvällsskiftet. Jag traskade bort mot carporten; den gamla Tornardon stod och väntade på mig, gött det. Däremot hade min Hornet 900 bytts ut mot en longboard, kondomer och busskort. Jävligt dålig deal om du frågar mig.
Nån hade, mellan att jag parkerade hojen i carporten runt midnatt, och då jag fick för mig att gräset hade vuxit tillräckligt, bestämt sig för att min hoj var alldeles för lätt att stjäla för att låta den stå. Hade jag varit lagd åt det hållet, hade jag förstått honom, då det det bara var att leda ut den och traska iväg. Nej, varken kätting, skivbromslås eller ens styrlås hade använts
- Det är fan i mig på gränsen att jag tycker det är värt att slänga på dessa lås där jag bor, trots empirin, ens idag. Men jag gör det ändå. Har numera blivit ganska paranoid, och springer ut med påk och yxa om jag hör nåt mysko.
Jag fick iaf tag på pundaren (ja, det var en riktig pundare), då han inte hade hunnit mer än en halv kilometer, och min sambo som var ute med bilen och kikade runt, kom ikapp en kille som gick och knuffade på gamle bettan.
Det är väl känslomässigt preskriberat nu, så jag tänkte dela med mig av denna, då obehagliga upplevelse, som jag numera ser tillbaka på och mest garvar åt; speciellt med tanke på vad han, denna ädlare tjuv (ja, det får man ändå säga!), lämnade efter sig:
Det var en solig dag i maj, kanske juni, och det var dags att klippa gräset, innan man tog hojen till kvällsskiftet. Jag traskade bort mot carporten; den gamla Tornardon stod och väntade på mig, gött det. Däremot hade min Hornet 900 bytts ut mot en longboard, kondomer och busskort. Jävligt dålig deal om du frågar mig.
Nån hade, mellan att jag parkerade hojen i carporten runt midnatt, och då jag fick för mig att gräset hade vuxit tillräckligt, bestämt sig för att min hoj var alldeles för lätt att stjäla för att låta den stå. Hade jag varit lagd åt det hållet, hade jag förstått honom, då det det bara var att leda ut den och traska iväg. Nej, varken kätting, skivbromslås eller ens styrlås hade använts
- Det är fan i mig på gränsen att jag tycker det är värt att slänga på dessa lås där jag bor, trots empirin, ens idag. Men jag gör det ändå. Har numera blivit ganska paranoid, och springer ut med påk och yxa om jag hör nåt mysko.Jag fick iaf tag på pundaren (ja, det var en riktig pundare), då han inte hade hunnit mer än en halv kilometer, och min sambo som var ute med bilen och kikade runt, kom ikapp en kille som gick och knuffade på gamle bettan.
Det är väl känslomässigt preskriberat nu, så jag tänkte dela med mig av denna, då obehagliga upplevelse, som jag numera ser tillbaka på och mest garvar åt; speciellt med tanke på vad han, denna ädlare tjuv (ja, det får man ändå säga!), lämnade efter sig:
ååååh vilken tomte..
