Nu ska alla glada hemmapulare utan riktig koll, sådana som jag, läsa och lära sig ett och annat om tolerans, tålamod och vikten av bra planering. Detta är berättelsen om superamatörens hempulardag i verkstäderna.
Under vintern har jag pulat en del med min hoj, mest för att det är kul att lära sig men även med vissa konkreta mål. Onsdagen den 9/4 var det tänkt att hojen skulle besiktigas.
Nu på sluttampen fick jag för mig att jag skulle packa om ljuddämparna inför besiktningen. Borrade glatt upp popnitarna och upptäcker då att den dämpull jag köpt inte passade alls. Fick tag på ny som är till Laser. Borrade upp fler popnitar eftersom de jag borrat första gången var i fel ände för ett enkelt ingrepp och ompackning. Tryckte i ullen och skulle nita ihop skiten. Då pajar popnitstången. In till Maskin & Verktyg ( 35 min tur och retur) och köper en nya tång (410 sek). Denna nyper fast "pinnarna" på nitarna så kraftigt att jag inte vill riskera ytterligare en trasig tång. Tar dämparen och åker till Cycle Center för att låna deras tång ( 1 timme tor). Får låna både tång och arbetsbänk och det är ett helvete vad jobbiga nitarna kan vara! 5 mm popnitar kräver en del arbete för att dras ihop kan jag meddela. Får ihop det och åker hem.
Vinterns pillande har innehållit en del förgasarpul, byte av emulsionsrör i bägge förgasarna. Mest för att jag tyckte det verkade spännande och jag ville lära mig.
Skruvar på dämpare, förgasarna, luftburk och tank.
Då är batteriet tomt. På med farsans laddare under tiden som jag skruvar på kåpor, stöd etc.
Drar igång hojen som låter underbart men den tvärdör när man slår av på gasen.
Ringer Putte på Cycle Center - han säger åt mig att komma in så ska han hjälpa mig med lågfartsmunstyckena.
Av med tank, luftburk och förgasare och tar ytterligare en halvtimme i bilen. Putte visar var munstyckena sitter och vi kikar även på om flottörerna satt rätt. Åker hem igen och skruvar på förgasarna, luftburk och tank igen. Ladda batteriet lite mer. Nu startar hojen och går klockrent på tomgång men misständer som tusan när jag ska varva.
Ringer Cycle Center igen. De kan ta in den och fixa det vid tillfälle.
Eftersom jag inte har ngn bil med dragkrok så tänker jag bluddra in till dem på hojen.
Kallt som fan, glasögonen immar igen om jag stänger visiret. Kommer halvvägs innan hojen dör helt.
Knuffar hojen till Shell Grindstugan (500 m).
Får tag på min brorsa som har dragkrok. Shell har inget släp ledigt.
Går 1 km i skinnställ för att hämta bilen, brorsan har en förelsäning som han inte kan frånvara från eftersom han håller i den.
Hämtar bilen. Får tag på ett släp på Preem i Eriksberg. Måste köpa spännband och hyra släp för 450 sek.
Hämtar hojen och lastar den.
Kör ut rasket till Cycle Center och dumpar den i Puttes händer.
HELA jävla dagen gick åt till hojen som i slutändan ändå gick som en tunna med skit.
Inte blev den besiktigad heller. Fast jag kan riva bort förgasarna numer.
Varför ger man sig på sådant som man inte borde?
Under vintern har jag pulat en del med min hoj, mest för att det är kul att lära sig men även med vissa konkreta mål. Onsdagen den 9/4 var det tänkt att hojen skulle besiktigas.
Nu på sluttampen fick jag för mig att jag skulle packa om ljuddämparna inför besiktningen. Borrade glatt upp popnitarna och upptäcker då att den dämpull jag köpt inte passade alls. Fick tag på ny som är till Laser. Borrade upp fler popnitar eftersom de jag borrat första gången var i fel ände för ett enkelt ingrepp och ompackning. Tryckte i ullen och skulle nita ihop skiten. Då pajar popnitstången. In till Maskin & Verktyg ( 35 min tur och retur) och köper en nya tång (410 sek). Denna nyper fast "pinnarna" på nitarna så kraftigt att jag inte vill riskera ytterligare en trasig tång. Tar dämparen och åker till Cycle Center för att låna deras tång ( 1 timme tor). Får låna både tång och arbetsbänk och det är ett helvete vad jobbiga nitarna kan vara! 5 mm popnitar kräver en del arbete för att dras ihop kan jag meddela. Får ihop det och åker hem.
Vinterns pillande har innehållit en del förgasarpul, byte av emulsionsrör i bägge förgasarna. Mest för att jag tyckte det verkade spännande och jag ville lära mig.
Skruvar på dämpare, förgasarna, luftburk och tank.
Då är batteriet tomt. På med farsans laddare under tiden som jag skruvar på kåpor, stöd etc.
Drar igång hojen som låter underbart men den tvärdör när man slår av på gasen.
Ringer Putte på Cycle Center - han säger åt mig att komma in så ska han hjälpa mig med lågfartsmunstyckena.
Av med tank, luftburk och förgasare och tar ytterligare en halvtimme i bilen. Putte visar var munstyckena sitter och vi kikar även på om flottörerna satt rätt. Åker hem igen och skruvar på förgasarna, luftburk och tank igen. Ladda batteriet lite mer. Nu startar hojen och går klockrent på tomgång men misständer som tusan när jag ska varva.
Ringer Cycle Center igen. De kan ta in den och fixa det vid tillfälle.
Eftersom jag inte har ngn bil med dragkrok så tänker jag bluddra in till dem på hojen.
Kallt som fan, glasögonen immar igen om jag stänger visiret. Kommer halvvägs innan hojen dör helt.
Knuffar hojen till Shell Grindstugan (500 m).
Får tag på min brorsa som har dragkrok. Shell har inget släp ledigt.
Går 1 km i skinnställ för att hämta bilen, brorsan har en förelsäning som han inte kan frånvara från eftersom han håller i den.
Hämtar bilen. Får tag på ett släp på Preem i Eriksberg. Måste köpa spännband och hyra släp för 450 sek.
Hämtar hojen och lastar den.
Kör ut rasket till Cycle Center och dumpar den i Puttes händer.
HELA jävla dagen gick åt till hojen som i slutändan ändå gick som en tunna med skit.
Inte blev den besiktigad heller. Fast jag kan riva bort förgasarna numer.
Varför ger man sig på sådant som man inte borde?
