Hej Vänner!
Har precis kommit hem från min första “längre” körning. Tog en weekend ner till Skåne (från Göteborg) för att besöka släkten. Kul att testa hojen på “riktigt” och inte bara fisa till jobbet med den.
Ut ur Göteborg gick smidigt men jag märkte snabbt när det blev 110 - att detta kommer att bli fysiskt (hehe). I Falkenberg blir jag omkörd av en kromsläde..han kör med en hand och hälsar på mig med andra handen. Till synes helt oberörd av någon slags fartvind. Jag skrattar för mig själv och tänker att han mumlade säkert -“jävla noob”. Vänjer mig vid vindmotståndet och att vinden suger tag i kåporna på cykeln. Kommer ner till Halland och det blir 120. Nu börjar det bli kamp mellan mig och vinden. Nacken börjar kännas öm för att inte tala om mina stackars händer som krampaktigt försöker hålla sig kvar på styret. Det börjar kännas som ett träningspass och jag måste passande nog tanka i Halmstad.
En välbehövlig ben(nack)sträckare. Fan vad gott det känns att kunna tanka full tank för 160 spänn. Mysigt! Bort från Halmstad och på det igen. Ut ur Halland och över åsen. Satan vad det blåser men vilken utsikt. Jag har inte så mycket trafik att hålla koll på och vägen är bra så jag njuter av utsikten. Skåne som uppenbarar sig på nedvägen från åsen verkar vara guldfärgat. Rapsfält så lång ögat når. På den Skånska slätten blåser det lite mindre men jag kämpar ändå mot fartvinden. Jag skiter i vilket…landskapet är så jävla fint och det känns som det bästa jag gjort på länge - att åka ner en solig dag i Maj. När jag närmar mig Lund så börjar jag inse att jag blivit fartblind. 120 - 140 knyck i 1,5 timme gör sitt för fartsinnet. Inne i Lund har jag svårt att hålla 50. En märklig känsla. Lund är en rätt lugn studentstad så jag kan parkera på allmän plats (utomhus) utan problem. Kvällen går och jag dricker lite mysöl med min bror och hans fruga. En del skitsnack som övergår i djupa diskussioner.
Dagen efter är det snabbvisit hos min farmor som givetvis vill se min hoj. Min kusin som är custombyggare/målare/lackerare råkar också vara på besök. Vi kommer överens om att ett bra vinterprojekt hade varit att måla om min F800ST i någon annan nyans och kanske fälla in lite konst. Jag vill ha den knall orange (och inte Pearl blå/lila). Dags att dra hemåt. Kör via Eslöv genom det Skånska öppna landskapet för att komma ut till E6:an. Landsvägarna är sjukt mysiga. Gott om kurvor och variation - Att Skåne hade så jävla bra hojåka…Hit kommer jag igen!
Utanför Landskrona är det invinkning till kanten för kontroll & utandning. Fan vad jag har väntat på att få visa upp mitt körkort. Jag blåser 0 (så klart) och han börjar titta på cykeln.. -“Ren och välskött! Är det din cykel?”. Jag svarar så klart stolt “jaau” (min Skånska dialekt har kommit tillbaka efter 1 dag (!!) i Skåne). Polismannen säger: -“Tack så mycket - då åker du vidare” och ger tillbaka mitt körkort. Samtidigt som jag ska köra så är det en bilist som inte stannar. MC polisen på platsen slänger sig på sin cykel och kommer i väg med en sanslös fart. Jag funderar en kort stund på om jag ska försöka följa efter men bestämmer mig för att ta det lugnt och njuta av landskapet. Man kan tycka vad man vill om Polisen men MC Polisen imponerar.
Resten av resan upp till Götet är jag mest trött och vill komma hem…håller en 120-140 där det är möjligt. Kommer hem till Göteborg och är helt slut. Känns som ett hårt träningspass men ack så nöjd man är. Just det - nästa inköp blir ett par dyrare hörselskydd!
Har precis kommit hem från min första “längre” körning. Tog en weekend ner till Skåne (från Göteborg) för att besöka släkten. Kul att testa hojen på “riktigt” och inte bara fisa till jobbet med den.
Ut ur Göteborg gick smidigt men jag märkte snabbt när det blev 110 - att detta kommer att bli fysiskt (hehe). I Falkenberg blir jag omkörd av en kromsläde..han kör med en hand och hälsar på mig med andra handen. Till synes helt oberörd av någon slags fartvind. Jag skrattar för mig själv och tänker att han mumlade säkert -“jävla noob”. Vänjer mig vid vindmotståndet och att vinden suger tag i kåporna på cykeln. Kommer ner till Halland och det blir 120. Nu börjar det bli kamp mellan mig och vinden. Nacken börjar kännas öm för att inte tala om mina stackars händer som krampaktigt försöker hålla sig kvar på styret. Det börjar kännas som ett träningspass och jag måste passande nog tanka i Halmstad.
En välbehövlig ben(nack)sträckare. Fan vad gott det känns att kunna tanka full tank för 160 spänn. Mysigt! Bort från Halmstad och på det igen. Ut ur Halland och över åsen. Satan vad det blåser men vilken utsikt. Jag har inte så mycket trafik att hålla koll på och vägen är bra så jag njuter av utsikten. Skåne som uppenbarar sig på nedvägen från åsen verkar vara guldfärgat. Rapsfält så lång ögat når. På den Skånska slätten blåser det lite mindre men jag kämpar ändå mot fartvinden. Jag skiter i vilket…landskapet är så jävla fint och det känns som det bästa jag gjort på länge - att åka ner en solig dag i Maj. När jag närmar mig Lund så börjar jag inse att jag blivit fartblind. 120 - 140 knyck i 1,5 timme gör sitt för fartsinnet. Inne i Lund har jag svårt att hålla 50. En märklig känsla. Lund är en rätt lugn studentstad så jag kan parkera på allmän plats (utomhus) utan problem. Kvällen går och jag dricker lite mysöl med min bror och hans fruga. En del skitsnack som övergår i djupa diskussioner.
Dagen efter är det snabbvisit hos min farmor som givetvis vill se min hoj. Min kusin som är custombyggare/målare/lackerare råkar också vara på besök. Vi kommer överens om att ett bra vinterprojekt hade varit att måla om min F800ST i någon annan nyans och kanske fälla in lite konst. Jag vill ha den knall orange (och inte Pearl blå/lila). Dags att dra hemåt. Kör via Eslöv genom det Skånska öppna landskapet för att komma ut till E6:an. Landsvägarna är sjukt mysiga. Gott om kurvor och variation - Att Skåne hade så jävla bra hojåka…Hit kommer jag igen!
Utanför Landskrona är det invinkning till kanten för kontroll & utandning. Fan vad jag har väntat på att få visa upp mitt körkort. Jag blåser 0 (så klart) och han börjar titta på cykeln.. -“Ren och välskött! Är det din cykel?”. Jag svarar så klart stolt “jaau” (min Skånska dialekt har kommit tillbaka efter 1 dag (!!) i Skåne). Polismannen säger: -“Tack så mycket - då åker du vidare” och ger tillbaka mitt körkort. Samtidigt som jag ska köra så är det en bilist som inte stannar. MC polisen på platsen slänger sig på sin cykel och kommer i väg med en sanslös fart. Jag funderar en kort stund på om jag ska försöka följa efter men bestämmer mig för att ta det lugnt och njuta av landskapet. Man kan tycka vad man vill om Polisen men MC Polisen imponerar.
Resten av resan upp till Götet är jag mest trött och vill komma hem…håller en 120-140 där det är möjligt. Kommer hem till Göteborg och är helt slut. Känns som ett hårt träningspass men ack så nöjd man är. Just det - nästa inköp blir ett par dyrare hörselskydd!
Last edited: