SAGAN OM DE 38000 VARULVS-ALIEN-VARULVARNA OCH DE OFÖRMÖGNA NÅGOT LÖSAKTIGA ANDRA TYPERNA I DENNA BISAMSINFEKTERADE SAGA
Det var för länge sedan en gammal men ungdomlig get. Geten bodde i en stor stor ladugård bredvid en liten motorväg.
Geten var halt och hade ont i ett öra och var ganska övertygad om att även hans andra öra kunde bli infekterat. Hans
fru som däremot var en ganska stor lögnerska hade ofta påstått att hennes öron var i olag men de fungerade faktiskt bra.
Geten Peter trivdes dock som den get han var i ladugården mittemot huset som flickan med dem röda och varma ögonen bodde i.
Flickan med guldbyxorna som bodde tvärs över motorvägen brukade ofta kika in hos
geten och beundra hans öron. Öronen glödde och påminde henne om en intensiv flugsmällare som hon hade tappat i skogen där
favoritplatsen för diverse flugor var. Geten blev förnärmad och blyg för att flickans egna öron också var helt och hållet
underbart sensuella som hans föredetta arbetsgivares dotter hade läst om i hänt på lagården.
Detta medförde getfruns vrede och reaktionen blev fruktansvärt förödande för geten Peter som fick blidka sin något svartsjuka
flickvän Elsa också.
Samtidigt som öronbedövande blixtnedslag härjade bygden så hade getfrun fått erbjudande om ett
ganska ovanligt äktenskap som hon genast tackade ja till men först var det nödvändigt att lura den gamle halvdöva Rasmus
att hon var egentligen en utomäktenskaplig bisamråtta vars lösaktiga morbror och farbror lyckats lära sig att hålla andan
när de skulle ljuga om sin ohedersamma gemensamma ko vars spenor ofta svajade i den våldsamma takt som vinden ven kring bygdens
alla små härliga getter.
Släktingarna hade fått nog av den något slampiga och sol o vårande råttan Pamela. Rasmus var ovetande
men anade oråd när Pamelas öron inte längre fick samma uphetsande glöd när de skulle ha sig omvälvande härligt matorgie.
Rasmus brukade ofta tillaga något så aptitretande och ljuvligt ovanligt doftande grytor så att Pamela blev helt
och hållet som en föryckt och hennes brunstiga läte löd alltid över nejden.
Sherlock Holmes som däremot Rasmus litade fullständigt och ofta på syntes allt mer på byggdens TV-pub hade tagit i Pamelas
öron när hon var som mest överväldigad av Rasmus ihärdiga försök att få
sina gener vidarebefodrade visste vem som friat till Pamela. Rasmus som gillade kåldolmar framför pizza blev ganska glad när Sherlock erbjöd
honom att bo hos hans syster som hette Gisela och hade ofta partyn som urartade för hennes strumpbyxor var svarta och genomskinliga vilket
innebar att gästerna inte kunde undgå att få egendomliga kåldolmsliknande utputningar i byxorna vilket ibland gjorde att närgångna
eskimåer inte kunde bjudas på festen som gäster med sina betalande kunder. samtidigt tog flickan med guldbyxorna ut en ovanlig parasolldrink
som hennes svarsjuka tvillingbror med de silvriga shortsen hade blandat av arsenik, flädersaft, äppeljuice, is och framförallt
hembränt av potatis. Drinken skvalpade som en båt när stormen river öppet hav trots flickans balanserade altan som inte rörde sig alls när det
stormade av bara den.
Den gången när flickan inte drack sprit fick hennes bror stryk av polisens avskyvärda farfar vars namn inte var Pelle
utan hemligt för det hade uttalats fel en gång av fel person. Personens personnummer var otydligt och för att det inte skulle kunna skrivas
av så hade farfar också suddat personen i öronen, vilket innebar att pojken med de enorma påsarna under ladugårdens takstolar inte
längre kunde behålla tidningarna flytande när personen med det otydliga personnumret uppenbarade sina håriga och illaluktande knän
vars skinn börjat skifta storlek med några få ynka meter.
Den gången som Rasmus lyssnade på Thin Lizzy så blev farfar som en helt ny ko eftersom hans egentliga favoritband ABBA bara spelar
i hans gamla sovrum, då fru Olsson inte hade hemlig identitet och när farfar drog i håret på Rasmus trodde Rasmus att slutet på den
låten var obönhörligen likt ABBAS nya album "skriet som inte hördes i ladugården".
Anledningen till detta måste vara något mystiskt som bara kan förklaras med Sherlock Holmes teckenspråk uppfunnen av hans stumma
syssling Ulla-Bella i hennes frånvaro. Psykiskt sjuke El Diablo från Monaco hade en Lamborghini som Pamela ibland drömde om att få
ta ut på ladugårdens ramp för att testköra utan att hålla tassarna från sig själv.
Arsenikdrinken som skvalpade hamnade plötsligt i farfars ägo vilket pojken med de silvriga shortsen iaktog. Farfar började långsamt jucka
medans musiken tystnade men det förvånade El Diablo inte för detta var mycket vanligt när den generationen hade nya uppenbarelser
av håriga och yppiga bisambröst. Juckandet upphörde alltid när en liten droppe av arsenikdrinken sipprade ner mellan tänderna
på den galna men ändock trevliga polisens farfar. Pojken iaktog detta med ett stort, förvånat hånflin för detta skulle ju innebära
att hans framtida stryksessioner skulle minska eftersom farfar troligen aldrig mer skulle kunna lägga band av metall då ABBA
regerar utanför fru olssons territorium.
Rasmus hade aldrig tänkt på att Sherlock Holmes syssling Ulla-Bella skulle kunna börja åtrå honom
eftersom Ulla-Bella troligen också är blind. Pamela som skulle åka med El Diablos nya Fiat Uno blev dock förvånad över att El Diablo
numer var pank och hårlös. Farfar hade numera väldigt ont i svalget och kunde knappast urinera för hans arsenikdrink hade
gett honom en bieffekt av gallsten. Flickan med guldbyxorna tyckte att den geten som hade den stora äran att presentera Thin Lizzy live
i ladugården, var den sexigaste geten i hela bygden för han kunde stå och göra olika helikoptrar för att hans öron viftade väldigt mycket
åt ett håll och hans andra flickvän hade inte gjort honom till en pappa. Så denna flicka som frågade geten om hans andra egenskaper kunde
inte mäta sig med en stor tumstock. Hon kunde inte heller hålla sig från alkoholen och knarket och hade gärna sett geten som hennes man.
Geten tyckte dock att Pamela skulle återvända till hans favoritställe, hagen som de hade för länge sedan lämnat men det gick inte för hon
så istället åkte de till Monaco där allihop även El Diablo kunde ansluta sig till denna härliga fest. Flickan med guldbyxorna hade
farfar aldrig gillat så hon lämnade ladugården utan att ta på sig byxorna som hon alltid hade på bak-och-fram för att farfar gillade när
gylfen var på baksidan av henne. Rasmus, pojken och fru Olsson följde stigen mot fru Olssons bordell som låg i skogen utanför ladugården
som numer stod tom. Där tänkte Rasmus och pojken att börja ett nytt liv med fru Olsson som bordellmamma så de kunde raka benen utan
kostnad och för att fru Olsson skulle kunna försörja pojken och fru Olssons sedermera döda sexslav, Bertil, som i lemmarna fått uppstoppat
små runda röda ögon. Nu står det stilla på en skylt ute på åkern där alla de tidigare invånarna hade rave-at. El Diablo och Pamela och geten
började en ny karriär som ingen annan skulle ha i Monaco. De bestämde nämligen sig för att starta ett stort kasino som bara de kunde
vinna i. Därmed skulle man kunna säga att historien börjar närma sig ett slut men inte alls för att Pamela med flera av de bisamråttor
som bodde i Monaco hade nämligen redan upptäckt att deras kasino inte gick så bra så de startade ett ställe som bisamråttorna inte skulle
kunna dansa i utan att klä på sig guldbyxor som aldrig satt bak-och-fram men en liten taliban som hette Ahmed Al Kasaan Ibudei Hola
skickade sin armé bestående av 38 000 varulvs-alien-varulvar med slangbellor laddade med frätande, syrliga bajskorvar och små röda ögon till
bisamråttornas hemliga tillhåll i stället för en slängkyss och ett stort smackande lamadjur utan byxor.
Nu bor alla i en skokartong på motorvägen mellan ladugården och bordellen för att kasinot gick i konkurs och dansstället likaså.
Ladugården som de hade bott i togs i bruk av 38 000 varluls-alien-varulvar men de lever inte ett anständigt liv för flickan utan guldbyxorna gjorde så
att varuls-alien-varulvarna
fick oftast klåda där man inte bör få klåda. Skokartongen brann upp och alla i den likaså. Talibanen som hette något jättelångt som skickade
dem 38 000 varulvs-alien-varulvarna till Monaco blev överkörd men klarade ändå inte att ducka för den flygande enarmade treögde besten, skickade
därefter en varulvs-alien-varulv som gåva till El Diablo för att de skulle kunna utrota alla 38 000 andra varulvs-alien-varulvar för att få
upprättelse för misslydnaden de visat. Men El Diablo som hade klarat sig undan skokartongsbranden ville inte att hans flicka utan guldbyxorna skulle
stryka med när varulvs-alien-varluven skulle ta och bre en macka med majonnäs och när dynamitbesten äntligen exploderat så dog alla i sagan förutom
El Diablo som satte sig bredvid flickan utan guldbyxorna och de åkte till månen och för att leva lykcliga i alla sina dar, oturligt nog så visade det sig
att deras lungor inte klarade tryckskillnaden på färden och deras armar blev för alltid ljusblåa och såriga. De kunde dö av varbildningar som bildades
på deras övriga vänner men hela månraketen krockade med en rymdtall. Airbagsen löste sig inte så äntligen dog även deras hopp och även
deras lilla ofödde son. Cyanidsmörgåsarna som nu låg i baksätet skulle visa sig vara mögliga. Så istället för att dra i handbromsen hoppade
sagan mot sitt slut, men hoppet blev för kort. El Diablo som nu hade andnöd och var allmänt nedstämd och självmordsbenägen tog Pamela under brösten
och sa till henne att : -Kan du inte dö din jälva råtta?, för han var sne på henne för att hon inte kunde öppna bagageluckan utan att behöva skrapa sig
på baken av hans nya fina raket. Pamela som nu var rejält arg och pissnödig öppnade dock bagageluckan än en sista gång för hon ville visa toapappret som hon
hade köpt billigt men det visade sig varas svårt eftersom hade brunnit i krocken och även gravitationen hade gjort att Pamela inte kunde se
raketen för att hon flög högt. El Diablo som ville få död på Pamela tog ett vapen och sköt efter Pamela. Han träffade tallen men en rikoschet
visade sig istället träffa El Diablo så han dog nästan och hoppade ner för att få en sista sup av arsenikdrinekn som han trodde fanns i bagageluckan
men det var inte så. Istället har han glömt att Pamela hade arsenikdrinken med sig ute i rymden. El Diablo bestämde sig för att hoppa efter Pamela men
kunde knappt göra det för att hans skottskada i höften gjorde så att han inte kunde hoppa. Istället bestämde han sig för att vrida nacken av sig själv och
lyckades med det själv så han är numera död. Pamela som flög högt såg att solen närmade sig snabbt började svettas och gråta. Svetten lackade och rann ner
mellan hennes små yppiga bisambröst. Hon torkade sig mellan ögonen alltså på näsan. Solen var enormt stor och varm. Hennes bröst som blev hårlösa av hettan
ramlade av men ett bröst fångade hon i luften dock så var det för bränt. Andningen började nu att bli svårt och hon började känna att livet började gå
nån på nerverna så hon bestämde sig för att inte försöka fortsätta med sitt supande utan istället ta sitt liv även om det såg ljust ut.
Hon började att smälta över sin lilla arsenikdrink så hon kunde svepa den utan att känna någonting. Pamela sade: - Tack och adjö! För nu skall jag dö!
Sann historia!