Nära döden upplevelser

[Derbi_SM]

Var när att dra in ien Volvo en gång, kom runt en krök (grusväg) som var skymd av ett träd i ungefär 50 km/h och vad dyker inte upp där då...jo en volvo v40 , som tur var höll jag skarpt inner (rätt sida av vägen) och klarade volvons backspegel med 2-3 dm

 

[kajlyl]

Inte direkt en näradöden upplevelse, men en paniksituation som kunde slutat rätt åt helvete!

Var 3-4år sedan när jag var på semester på Kuredo en liiiiiten ö bland Maldiverna(hitta ön på en karta och jag är ruskigt imponerad!)
Dykfreak som jag är så var jag ute och fridök varje dag, i en och en halv till två timmars pass innan jag blev trött och började simma in revet låg bara ca 300m ifrån land men ungefär halvägs så känner jag hur jag kommer in i sen stark ström(som jag kom ihåg att jag blivigt varnad för, dessa strömmar går inifrån ö atoun och går rakt ut i Indiskaoceanen!) Så jag börjar gripas av panik och simmar allt vad jag kan emot strömmen men åker ändå bakåt!! simmade i vad som känndes som 10minuter, men var nog max två.. sen klarnade det i huvet och jag började simma tvärs över strömmen tills jag kom ur den. (i efter hand så var det lite som t.ex. när folk blir jagade av tåg i filmer, och själv tänker man "varför springer den idioten bara framåt istället för att svänga?!) Hade redan kommigt en bit ifrån öns östra spets, men när jag väl var ur strömmen så gick det iaf att simma tillbaka *phuu*
Tror aldrig jag har varigt så trött nånsin, men det var väl adrenalinet eller nått som fick en o fortsätta

 

[UnderDOG]

Hmm, detta hände någonstanns mellan Norrköping och.. Jaa, Norrköping och nått... Vi är två stycken som ligger och kör på en fin liten asfaltsväg och efter ett tag så kommer det en raka och jag tänker att jag ska köra om snubben framför mig.
Jag drar på och inser försent att stället jag försöker köra om på är tydligen det mest ökända "hojkraschstället" i hela Norrköpingstrakten. Efter rakan kommer en nästan 90 gradig sväng... Jag får se de försent och hinner i princip bara bromsa ner från ca 130 till 70 samtidigt som jag svänger för allt jag är värd.
Jag kommer ner i dikeskanten på vänster sida om vägen samtidigt som svängen rätar upp sig, asfaltskanten är kanske 10-15 cm hög, jag tänker att jag måste upp igen, kosta vad det kosta vill. Så jag pillar till lite på styret och låter gyroeffekten i hjulen och motorn sköta resten utan att jag ska bråka emot.
"bump" säger det och jag är över kanten, jag inser efter en halv sekund att jag faktiskt fortfarande är på hjulen och saktar ner. Efter några hundra meter är det en grusplan som vi båda svänger in på och där kommer chocken. Fy fan vad adrenalin man hade i kroppen, och så hade jag lyckats slå i tån ... på vägen upp ur diket...
Jaja, det gick bra, men fan vad det var nära. Efter det så hade jag inga nära-döden upplevelser den sommaren

Ta det lugnt!

//Anders.

 

[sEiKo]

Jag hade en otrevlig incident med en häcksax en gång.
Det var en solig dag och jag hade fått för mig att ansa häcken med våran elektriska häcksax(en sån som man spänner på en vanlig borrmaskin)
För att sladden skulle räcka så använde jag mig av en sladdvinda.
Vad jag inte tänkte på var att sladden hade smält ihop inne i vindan på grund av att nån hade kört ¨ågot strömkrävande och inte lindat upp den helt men det tänkte jag inte på då.

Dum som jag var så satte jag igång att klippa, höll väl på en halvtimme eller så och klippte genom att hålla i borrmaskinens handtag(av plåt som resten av maskinen) Och ett extra handtag av bakelit.
Efter avslutad klippning så skulle jag lägga ifrån mig maskinen och dra ur sladden o.s.v.
Jag tog bort handen från bakeliten och lade den runt borrmaskinen då small det till och jag satt fast.
Det hade blivit nåt knas på grund av att sladdvindan var kack så chassit på borrmaskinen var elektrifierat.
Där låg jag på backen skrikande som en stucken gris. Med strömmen genom kroppen så kunde jag inte släppa maskinen.

Det där hade kunnat vara slutet om inte pappa hade legat ute och solat, Han kom ångande och greppade tag i maskinen med följd av att han fick ström i sig med.
Men han hade tur och ramlade omkull så att han tappade greppet om maskinen som for in i våra bärbuskar.

Följder: Jävligt ont o smalbenen av krampen och en nyfunnen respekt för elström.
Spenderade några timmar på sjukhus för att vara säker på att allt var bra, sen gick jag på disko på kvällen sen=)

HA RESPEKT FÖR EL!!!!!!!

 

[Hightuned]

Vad e det frågan om den här sajten heter ju "sporthoj.com" och inte "fisåkande gubbe på glidare.com" så det måste ju finnas fler vildar där ute, eller vågar ni inte erkänna att ni någon gång kört över förmåga och blivigt skitis?. Näähä då får väl jag bjuda på en till(har många på lager). Det var sommaren 2000 och jag hadde krånglande förgasare på min zx7:a. Efter mekande så skulle jag provköra och se att den gick rent över hela registret. Jag styrde kosan ned mot en lång bred gata i hålan jag bor i (kanske inte bästa stället att testa på). Jag kör rakan bort och kollar trafiken. Det är tomt på gatan så jag vänder och vrider ur 1:an, 2:an och slutligen går jag över ett litet backkrön på 3:an i ca:160 när jag får se att en dragspelsbuss håller på att svänga över min körbana (han trodde nog det var en moppe eller någon som verkligen förstod var 50-skyltarna betyder så han trodde nog han skulle hinna över?). Kastar mig på bromsarna samtidigt som jag tänker att nu har jag satt min sista potatis, hojen med splitt nya däck och bromsar vill inte riktigt greppa i backen så jag närmar mig bussen med en jävla fart och ett långt bromsspår efter mig. 2 dagar senare vaknade jag på intensiven med ett otal brutna ben och fick veta att resan hade slutad med att ninjan försökt klyva bussen i 2 delar. Som tur var hade jag fått ned farten till 30-50 och prickat rätt i den mjuka gummibäljen annars hade jag "simmat med fiskarna nu". Jag betackar mig för moralkakor som vill tala om för mig att jag varigt vårdslös (som om jag inte viste det redan), utan bjuder på detta så att andra kan kanske kan lära av mina misstag.

 

[cool_adde]

Jag har också fått mig en rejäl kyss av min stereo en gång....
Fan vad kul det är att meka med elprylar...men fan vad dum man va att man inte drog ur sladden innan.

Ett annat bra party trick är att stå och vispa grädde med elvisp...
och lägga sladden över spisen. Detta lilla party trick släcker ner hela huset...(som tur var gick proppen me samma)
Vad underbart det var att höra en hel fest pausas med ett kort mörker å skrik från allihopa. Dock inte att rekomendera...

 

[glib]

Har ingen hoj (ännu) men kan väl dela med mig av en händelse förra våren med min dåvarnde bil, en Golf IV -94.

Jag och 2 kollegor var på väg från Stockholm -> Göteborg för ett möte dagen efter. Det var tidigt på våren och mörkt runt 20 tiden. Regnet öste ner. I höjd med/stax innan 1:a Jönköpingsavfarten breder vägen ut sig i en lång och fin raka. Jag ligger i 130km/h i omkörningsfilen och har just passerat en bil när jag får vattenplaning... Har fått planing oräkneligt antal gånger och släpper naturligtvis gasen och håller i ratten och väntar på att få fäste igen... Men icke! Helt plötsligt kastar bilen ut baken åt höger och vi är på väg in i trådräcket i mitten. Jag lyckas häva sladden på något vis men motkastet åt andra hållet är för kraftigt. Vi gör en 180 och far baklänges korsandes högerfilen i ca 120 km/h lite snett ner i motorvägsdiket. Jag vänder mig om och skriker "HÅLL I ER!" och försöker styra (yeah right). Bilen plöjer gräset ca 60m och bilen stannar nere i diket. 100m längre fram tar diket tvärt slut pga avfarten och jag tänker vilken tur att vi åkte av när vi gjorde. 100m senare (ca 2 sekunder) hade vi varit köttfärs...

Otroligt nog hände inte ett skvatt med varken oss eller bilen. Ena kollegan låg och sov i baksätet utan bälte. Jag ringde på bärgare som hjälpte oss upp ur diket. Han rekommenderade att jag skulle lämna in den på verkstad men hade ingen lust att lämna bilen där nere plus att jag provkörde bilen på en parkering och den verkade OK. Mina däck var så slitna att corden syntes på vissa ställen. Kan ju säga att jag sedan dess har en nyfödd respekt för vattenplaning... Dagen efter hade jag nya Michelin på ;-)

 

[RGV_250]

Jag fick vattenplaning med framhjulet precis när jag skulle börja bromsa efter flygrakan på Anderstorp... Då var man inte kaxig. Men som tur var plannade det barar rakt fram tills jag släppte. Sen var det bara att börja tokbromsa igen för att klara kurvan.

I samma kurva fick jag även till ett lite väl högt bakhjulslyft. Jag hade bytt bromspads (annat märke) och körde in dem ett par varv. Rutinerad som man är väljer man att satsa fullt för första gången på slutet av flygrakan. Bakhjulet flög upp och fladdrade rejält.

 

[Stoppsladd]

http://www.sporthoj.com/forum/showthread.php?s=&threadid=5311

Orkade inte skriva om det.

Men har nog varit med om ett antal till nära döden upplevelser.
Tur att man har ett starkt hjärta annars hade man nog dött av rädsla för länge sedan

 

[Silwer]

en annan grej som hänt mig på hoj var en gång när jag kom åkandes längs en vanlig 90-väg och möter folk påväg ut på landet i ett pärlband, vägen är nyasfalterad men de har inte ordnat väggrenarna ännu så det är 10cm kant och sen grus ut till diket. Nåväl åker väl en 100 knyck och plötsligt får en gubbjä**l i mötande fält för sig att köra om trots att han möter mig (en del struntar faktiskt totalt i en och tycker att man ska hålla sig undan när de kommer). Tydligen hade han så bråttom så han tyckte vi kunde köra 3 i bredd. Jag hajar ju till och tar ut på väggrenen, det är ju bara det att den inte finns utan i c:a 100 åker jag över den höga kanten och ut i gruset sådär en halvmeter från diket.
Tur som fasen klarade jag mig och kunde köra upp på vägen igen.
Nu drabbades jag av nåt som är strängeligen förbjudet, jag blev totalt rasande på typen som tydligen försökte ha ihjäl mig, så jag vände och körde om en jäkla hög med bilar på dödsförakande sätt och till slut kom jag fatt gubben och hans kärring i BMW:n.
Jag passerade dem fast gubbf*n höll runt 130-140 sen saktar jag farten framför dem så de kommer nära, sen utdelade jag ett hemskt tecken åt gubbf*n och drog sen järnet. De såg jäkligt förvånade ut iaf. Sen ångrade jag mig, det var korkat gjort.

 

[Fireblejd]

Händelsen utspelar sig sommaren -01. Är på väg hem från en dag på stranden tillsammans med kompisarna. Jag är den enda i följet som åker hoj och vill således(till följd av hybris o dylikt) visa en utav kompisarna i bilen framför varför jag har valt att inte åka "förvuxen skinnsoffa"(läs: bil). Vägen kan jag bättre än insidan på kalsongerna, vilket borde ha hindrat mig från
att göra det jag sedan gjorde. Så fort jag fick fri väg, alltså inget möte och en hyggligt lång raka framför mig så kuggade jag ner två steg o påbörjade omkörningen. Naturligtvis ville min bilburne kompis inte visa sig sämre än att han åtminstone
skulle ge mig en match, så han stampade pelle i bott så fort han såg att jag gick ut för o köra om.(Låg inte riktigt o nosade i häcken). Summan av två envisa, oerfarna och tävlingsinriktade förare kan sällan bli något bra. Särskilt inte som det dyker upp en relativt skarp högerkruva 200m längre fram när jag ligger jämsides med bilen i ca 150-160 blås. Kompisen o jag insåg vid detta laget att någon av oss borde nog släppa av så att det inte
uppstår otrevligheter i kurvan. Lyckligtvis bromsade kompisen ner och valde att slutligen släppa förbi mig. Dessvärre var Newton inte lika snäll mot min hoj som nu i kurvan hemskt gärna
ville fortsätta rakt fram ut i en åker. Efter att ha sett livet passera revy under 1 nanosekund så beslöt jag mig för att försöka brotta ner hojen med all kraft för att kunna klara kurvan.
På något vis, som jag än idag inte förstår, så lyckades jag ialla fall med detta och kunde sedan få hojen på rätt köl igen. Efter hemkomsten ägnade jag en stund åt att lugna ner lilla hjärtat
som vid detta laget slog med hamsterfrekvens.

Lesson learned: I choose life!

 

[avatar]

HA RESPEKT FÖR EL!!!!!!!

Mmm,, jo jag vet...
Kan ju berätta en annan ej hojrelaterad incident.

Skulle i mitt arbete som elektriker rikta upp ett påkört linfäste för armaturer på ett bygge. Klockan var mycket och jag var i stort sett klar, återstod bara att koppla in armaturen jag demonterat när jobbarpolaren ringde och sa att vi skulle dra.
Ville ju bli klar med projektet så jag tog helt sonika och hängde upp armaturen och hade tänkt koppla in den med spänning, har gjort det en miljon gånger förr.
Saken med denna armatur var dock att den var felkopplad från fabrik, jordledaren hade missat sin plint och lagt sig emot fasplinten. När jag kopplade in fasledaren så spänningssatte jag alltså mig själv eftersom jag höll i chassit på armaturen.
Jävlar i helvete vilken smäll, har aldrig suttit fast förut och tänker inte göra det igen. Hela kroppen krampade, rummet blixtrade i regnbågens alla färger, många tankar gick genom skallen, efter några sekunder insåg man lugnt att detta var slutet och medvetslösheten kom som en befriare. Dock var det tydligen inte min tur än utan jag vaknade upp ur dvalan bara för att inse att det farliga inte riktigt var över. Fyra meter över marken stod jag nu på en stege fallandes bakåt, jag hade kommit en bra bit och stog nästan vägrätt ut i luften.
På något för mig ofattbart vis lyckades jag ändå riva ut en arm och få tag i stegen och efter diverse cirkuskonster kunde jag pusta ut, något uppjagad, med en puls långt över det vanliga,,,

Summan av detta blev mildare brännskador, jävligt ont i kroppen och hjärtat samt en natt på sjukan med lugnande piller och upprepade EKG-prover och några dagars sjukskrivning.
Nu något år efter olyckan återstår bara lite skakiga händer och en enorm respekt för el.

Närmre döden än så kan man inte komma...