Mr Edholm skrev:Motorbanorna skulle ha en större chans att gå runt om detta kunde infrias. Folk kunde åka dit under säsongsdagarna, betala en timavgift för att få köra, och sen ut och leka av sig och lära känna bågen! Samt tömma adrenalinkörtlarna...
Vacker tanke, men inte möjligt.
Gemene man har inte råd att testa gränser på bana - med uppenbar risk för avåkning - utan gällande försäkring.
Försäkringsbolagen har inte råd med fler avåkande gränstestare än de redan har.
Däremot, och det är en betydligt viktigare sak, finns såvitt jag vet ingen diskussion (från myndighetshåll) om att förbjuda eller ens begränsa effektstarka motorcyklar. Precis som Olsson skrev; det här är en diskussion om en diskussion som inte finns. Vad som däremot förts på tal vid flera tillfällen är restriktioner beträffande sporthojar vilket inte nödvändigtvis är samma sak som effektstarka motorcyklar. En Goldwing har ungefär samma motoreffekt som en R6, gissa vilka det finns flest av i dikena?
Det handlar, vilket rimligen även Vägverket inser, inte i första hand om motoreffekt utan om motorcykelmodell ("image") och förarens attityd. Detta finns klart uttalat i exempelvis följande material från norska TÖI (Transportökonomisk institutt) Pål Ulleberg, ISBN 82-480-0382-5, "Motorcykelsäkerhet - en litteraturstudie och meta-analys":
"3.2 Reglering av motorstyrka
Det har gjorts en rad undersökningar om samband mellan motorvolym på
mopeder och motorcyklar och olycksrisk med dessa fordonen. Bland sådana
undersökningar är:
<klipp>
Resultat från dessa undersökningar varierar ganska mycket. Det finns en tendens till att man i väl kontrollerade undersökningar hittar märkbart svagare samband mellan motorvolym och olycksrisk än i dåligt kontrollerade undersökningar. Med gott kontrollerade undersökningar menas undersökningar som tar hänsyn till flest möjliga av de andra faktorer som, i tillägg till motorvolym, påverkar olycksrisken.
Den bäst kontrollerade undersökningen är Ingebrigtsen (1990). I denna
undersökning kontrolleras det för kön, ålder , erfarenhet, motorcykelmärke,
årsmodell, årlig körsträcka och ett mål på riskvillighet. Kontrollerat för dessa
faktorer, var sambandet mellan motor-volym på tunga motorcyklar och relativ
olycksrisk som angivet i tabell 7:
Tabell 7: Meta-analys av effekt av motorvolym på tunga motorcyklar på relativ olycksrisk
<klipp>
På grundlag av dessa tal kan det konkluderas med att det knappast finns någon säkerhetsvinst att hämta genom att förbuda de största tunga motorsyklarna eller reglera användningen av dessa strängare än i dag. Schultz (1998) stödjer denna konklusion och hävdar att föraren och förarbeteendet är huvudorsaken till olyckor, inte motorstorleken på MC.
Motorcykelns ”image” kan vara en variabel av större betydelse för olycksinvolvering än motorcykelns motoreffekt. En norsk undersökning tyder på
att racingaktiga motorcyklar (särskilt så kallade supersportcyklar) är upptill tre
gånger så olycksutsatte som andra typer (MC Rådet, 1999). Detta till trots för att dessa motorcyklar har de bästa bromsarna och säkraste köregenskaperna. En förklaring på detta fyndet är att förare med hög riskvillighet gärna köper denna sorts motorcyklar."
Tydligare kan det knappast sägas.
Det är inte hästkrafterna i sig som är problemet, utan adrenalinkåta riskvilliga förare.
Last edited: