Ni som klotat, hur kör ni nu?

[SGM]

Fick mig en ordentlig tankeställare igår när vi var ute på en tur på en ganska krokig 70väg med lösgrus i varje kruva. Sista kurvan inför en lång raka så står det en sporthoj med trasiga kåpor och lerig. Drog ner på tempot rejält på vägen tillbaka.

Käglan?

 

[Quazar]

Käglan?

Tänkte precis fråga han samma sak. Ska ut och åka där idag nämligen. Får hoppas det inte är grus i mer än hälften av kurvorna som senast

 

[SGM]

Tänkte precis fråga han samma sak. Ska ut och åka där idag nämligen. Får hoppas det inte är grus i mer än hälften av kurvorna som senast

Det brukar vara sämst mellan Fellingsbro och Kägleborgsbanan - och gruset har en tendens att ha samma färg som underlaget, så det kan vara jääääkligt lurigt, ta't varligt. Det är alltid grus vid en 90-gradare precis vid en gård med (utfart från grusväg).

Kul väg annars...trist att man alltid åker med grusnoja där den är som roligast bara...

/J

 

[toxicated]

Jag har klotat en gång, svängen nöp o jag körde över motsatt vägbnana o ner i diket. Ingen större smäll då jag bromsa ner mig en del samt att jag inte körde "fort" från början. Har tänkt en del på vad fan hade hänt om man haft möte samtidigt?

Hur som helst med barn så tänker man lite fram o tillbaka om det är värt det att utsätta sig för riskerna? Men om man inte kör MC, vad fan skall man då göra? Inte så kul o jobba, klippa gräset o byta blöjor. Man måste ha en egen hobby/sysselsättning, har inget bra substitut till mc än.

 

[Quazar]

Det brukar vara sämst mellan Fellingsbro och Kägleborgsbanan - och gruset har en tendens att ha samma färg som underlaget, så det kan vara jääääkligt lurigt, ta't varligt. Det är alltid grus vid en 90-gradare precis vid en gård med (utfart från grusväg).

Kul väg annars...trist att man alltid åker med grusnoja där den är som roligast bara...

/J

Den där 90-gradaren kan man hålla vänsterfil genom eftersom man har fri sikt (där är det väldigt lite grus men eftersom det är 90-graderare tar man det piano ändå)

För mig är det inte bara grusnoja nuförtiden heller. Jag fick plötsligt se Pelle Polis där en gång, kom precis ifatt en bil då som tur var
Är tydligen någon där uppe i himlen som gillar en. Tur för körkortet det

Jag har klotat en gång, svängen nöp o jag körde över motsatt vägbnana o ner i diket. Ingen större smäll då jag bromsa ner mig en del samt att jag inte körde "fort" från början. Har tänkt en del på vad fan hade hänt om man haft möte samtidigt?

Hur som helst med barn så tänker man lite fram o tillbaka om det är värt det att utsätta sig för riskerna? Men om man inte kör MC, vad fan skall man då göra? Inte så kul o jobba, klippa gräset o byta blöjor. Man måste ha en egen hobby/sysselsättning, har inget bra substitut till mc än.

Fallskärmshoppning är extremt kul om du inte testat det. Kursen går på ca 10 000 och då får du hoppa 24 hopp

Efter det är det bara nån hundring eller två för att hoppa helt solo.

För övrigt är det även väldigt lite risker. Som instruktörerna sa till mig när jag kom dit (8 mil hemifrån mig med bil). "Nu har du klarat den stora risken med att hoppa fallskärmshoppning" (statistiskt är det nämligen resan till och från stället man ska hoppa som folk skadas mest på)

 

[WEST]

Kraschade hårt för 3 veckor sedan, jag är ju sugen på att komma ut igen nästan hela tiden.
Men när jag tänker över ambulanstransport och inne på akuten i Örebro och att jag bara kommer ihåg vissa ögonblicket och all rusning som det var inne på akuten och alla frågor: personnummer/dag/känner du det här/kan du röra på foten då blir jag fan tagen, därifrån till att ut och gasa det känns lite avlägset just nu i allafall.
Definitivt så ska jag ut på min hoj när den och jag är klara.

 

[xds]

Aldrig vurpat på någon landsvägshoj. Vuprade otal ggr på cross, brutna armar,
ben, revben, hjärnskakning osv. Det påverkade inte min körning nämnvärt.
Dock så har jag sedan några år lagt ner det.

Något som har påverkat mig är dock en annan olycka. Jag cyklade omkull.
Låter jäkligt trivialt Men det går att köra ganska snabbt på en cykel också
Min cykeldator stannade på 54,3km/h. Något jag då lärde mig är att hjälm räddar liv, även på cykel.
Utan den hade jag troligen inte skrivit här något mer.

Så hjälm på(!), även om ni "bara" cyklar eller kör skidor/snowboard

Sen har jag efter de skrapsår jag fick då funderat på om det verkligen är så
smart att skippa byxorna på skinnstället, även då man "bara" skall en kort sväng.
Återstår att se om jag håller mig till helställ.

 

[StephanD]

Har okså haft samkväm med en taxi som hade dålig koll på trafikregler.
Kostade ett brutet skulderblad och beställning av ny hoj
Lärdomen blev att taxibilar är livsfarliga, lägga av har aldrig slagit mig.

jag e helt sonika för dum för att lägga av om jag skulle krasha..

det skulle bli e-bukten och leta delar och sen igång igen.


nu har jag bara en stor krash bakom mig..klippte en taxi för ngr år sen i skaplig hastighet..

men det fick mig bara att inse hur lätt ändå en hoj går att fixa med hjälp av ebay och blocket och polare och en stor burk plastic padding

och att jag håller mig såå långt borta ifrån alla taxibilar jag kan..

 

[Matte GC]

Jag gjorde mig av med hojarna som inbjöd till idiotkörning. Det resulterade automatiskt till ett lugnare tempo.
Lösgrus har visserligen varit min överman en gång och det spelar ingen roll hur man tacklar för man åker dit iaf.

 

[Gulleplutt]

Det blir ju en lite ensidig tråd då bara dom det gått bra för kan svara i den.

 

[SGM]

Själv har jag dunkat ikull hårt som fan i enduroskogen och någon gång på crossbanan, bara mjukdelsskador, men det räckte...jag ledsnade tidigt i somras.
2 säsonger med seriöst spakande, och en hel del tävlande på slutet - började få fart, men med farten kommer misstagen som börjar kännas i kroppen.

Surt då enduro verkligen är sjukt givande, men det är inte värt det.

Gathoj är ju lurigt, när det väl går ikull så får man vara glad om man bara drar på sig några småblessyrer....men å andra sidan är det inte varannan gång man är ut som man biter i gräset..

 

[Kapten Slow]

Jag krockade med en bil som svängde vänster utan att blinka när jag kom på omkörning har precis börjat jobba efter fyra månaders sjukskrivning varav tre av dom månaderna tillbringade jag i rullstol kommer absolut åka hoj igen men som det känns nu blir det nog bara på bana och där kommer jag nog elda på som vanligt

 

[Araikaj]

Jag njuter inte riktigt lika mycket av hojåkandet efter jag klotade. Jag vet vilka krafter det handlar om och hur det känns när hela kroppen kastas fram och tillbaka och man inte vet hur det kommer att sluta.

Men jag har blivit en bättre förare, för nu vet jag att tvekar jag att lägga ner ordentligt i ett visst läge så kan det innebära katastrof.

Tror att det är "nyttigt" att ha haft lite markkänning (i mitt fall slutade det lyckligt: ett nyckleben av och en blåslagen kropp) då man blir mer ödmjuk och respekterar grejerna lite mer och därför på ett sätt: kanske njuter på ett annat och sundare sätt av det underbara i att köra hoj.

 

[Riders]

Jag kör som vanligt och det gör dom jag känner och kör med! Visst tänker man sig för lite mer i vissa situationer men å andra sidan så kan man dö i sömnen med så för mig personligen är det värt risken! För hur det än är så riskerar man oavsett hastigheter och antal däck i backen att bli påkörd av en bil (hänt mig personligen) så för mig och dom våra är det sak samma! Hojen är vårat liv och kommer så förbli tills den dagen.....

 

[ft]

Det blir ju en lite ensidig tråd då bara dom det gått bra för kan svara i den.

Frågan TS ställde är hur de som klotat kör nu. Jag tror inte vi behöver svar från den andra gruppen för att veta... tyvärr.

 

[softis83]

Två vurpor förra året, köpt ny hoj i år tränar fortfarande på att sätta en fin tolva.
Dock tog det nån dag efter kraschen innan man var sig själv igen och vågade lägga sig mot gränserna.
Det ända som jag tänker på är att skall jag krascha så vill jag inte dra med mig nån mer i fallet så man får välja sina platser att leka på. Vist tänkte man på det förut med men inte på samma sätt som nu, äldre och mognare kanske =)
Kanske är dum i huvudet men jag vet inte var jag skall göra av mitt sug om jag inte får fortsätta busa där av att jag inte känner mig rädd för att köra igen efter en klotning.
Vi har ju ingen bana här heller där jag bor och det suger för annars så hade jag börjat köra där istället.

 

[WEST]

Det blir ju en lite ensidig tråd då bara dom det gått bra för kan svara i den.

Jag vet ju fortfarande om det har gott bra med comebacken men jag lovar att återkomma när jag vet.

 

[Nailer]

Gjorde mig rätt illa två gånger på en motard jag hade, efter det hade jag 3-4 år MC-fritt helt. Kör betydligt lugnare nu, åtm på Duccen. Hyndan däremot får lite mer pisk men jag har helt lagt av med framhjuls- och bakhjulsåkning...

Å andra sidan kanske man inte kan skylla det bara på vurporna, man blir fegare när man får barn också men nog fan tänker man sig för mer numera...

//Micke

 

[Allstaar]

Jag va med i en olycka den 11 juli i år. Jag skulle köra om en bil som helt sonika utan förvarning gjorde en vänstersväng/usväng. Så jag dundrade rakt i in bilens sida.

Hojen började brinna och jag hamnade lite under bilen. Jag är bara glad som överlevde och dessutom med lindriga skador. Men jag ligger fortfarande på sjukhus det är en månad och en vecka snart räknat i veckor.

En sån olycka är förenat med döden eller handikapp oftast. Så änglavakt hade jag helt klart. Sen vill jag inte oroa min familj(är 25år så har ingen egen familj) eller kompisar. Det känns inte värt det. Hur bra man än kör så finns det andra som kan göra livet kort för en.

Jag kommer inte köra hoj på ett tag på gata skulle jag börja blir det nog bana. Bara för att köra av mig några gånger på sommaren.

Det är vad jag har legat och tänkt på när man blivit mer vaken, har varit grovt drogad av smärtstillande mediciner i 3-4veckor. Har trappat ned nu så hjärnan börjar fungera mer och då tänker man mer på allt också.

Är väldigt mycket mer tacksam för småsaker nu efter olyckan.


Mvh
Jonas

 

[_lurken_]

Efter vurpan i maj i år då jag och Olle gick av på bulten så fick jag ju ganska stora skador, trasig nacke och rygg på 5 ställen, ihopskruvad axel, bröstkota, nyckelben, skulderblad av på flera ställen mm. Efter 5 veckor satt jag på hojen igen ont gjorde det och fort gick det inte men bara för att komma ut. Har aldrig varigt rädd för att åka men va så närvös så jag darrade i fingrarna när jag satte mig på hojen igen men efter en stund gick det över och efter några månader så känns det nästan som vanligt. Har fortfarande ont i ryggen men åker på som förut om något lugnare på bulten och småvägar, jag är inte rädd men har ju svårt att inte se vad som "kan hända" man får lite annat säkerhetstänkande kunde lika gärna varit jag som omkom, känns inte värt att riskera göra samma resa igen. knäskrap i fotokurvan får nog vänta nån säsong ^^ mvh