Tja!
Har gått och blivit med äventyrshoj och har precis kommit hem från en underbar resa till Lofoten. Har blivit inspirerad av andra åkare att börja sätta lite stickers på hojen, och skulle därför vilja vända mig till er erfarna äventyrs/touring-människor som har prytt era packboxar/vindskärmar med stickers/klistermärken.
Finns det några normer kring vilka klistermärken som bör/får sättas på hojen? T.ex. flaggor från länder som besökts? Och i så fall, är det länder som har besökts av aktuell motorcykel eller av föraren (och då på ev. tidigare motorcykel)?
Eller är det helt enkelt så att det inte finns någon konsensus gällande detta och det är helt upp till var och en att slänga på vad som känns rätt?
Hur tänker och gör ni?
Mvh,
Chappe
Alla märken som klibbas på hojen skall ha besökts av hojen.
Hojen har all cred, ägaren ingen.
Det är sedan gammalt.
Därav följer att varje ny hoj man köper börjar sitt liv jungfrueligt ren och varje märke som klibbas på skall ha besökts av hojen. Allt annat är anarki och kom ihåg det gamla talesättet: "Lånta fjädrar osar värst när dom bränns".
Några komplikationer kan noteras:
A: Man köper begagnad hoj från någon annan Weltbummler som redan har tapetserat hojen full med exotiska märken. Någon kan anse att det mest korrekta är att plocka bort alla märken från hojen i och med ägarbytet, men det är att beröva hojen på dennes själ.
Det mer korrekta förfarandet är att den nya ägaren korsar över varje dekal med tejp för att det tydligt skall framgå var hojen varit, men inte med sin nya ägare.
I takt med att den nya ägaren hinner pricka av besöksmål som ligger i linje med tidigare ägares resor är det okay att börja pilla bort tejpkorsen och låta de gamla vapensköldarna komma fram i dager på nytt. Halvvägs in i projektet att duplicera föregående ägares turer är det okay att börja göra egna avstickare och klistra på egna märken från andra platser - men inte förr.
N.B! Vanlig svart eltejp är något för bred för att använda att kryssa märken med. Den täcker lite för mycket av creddiga uppgifter som meter över havet eller årtal. Halva eltejpsbredden brukar funka. Det syns att märkena är korrekt kryssade, men man kan ändå utläsa hojens tidigare äventyr.
2. Överflyttade korvlådor.
Det här är ett stort problem. Dekalerna sitter på korvlådorna och ägaren behåller dessa för att flytta över till nästa maskin. Det lämnar den gamle trotjänaren helt naken och identitetslös - och alla gamla repor och skav hamnar helt utanför sitt sammanhang. "Har den gått som körskolehoj" har man hört sägas om stackars touringhjältar som gått både DN7C och Road of bones - på samma tripp. Inget kul öde.
Generellt kan sägas att överflyttning av dekalerade korvlådor bara är okay efter brand. Har den gamla hojen brunnit upp så må det vara hänt att man flyttar över väskorna.
Ett annat sätt att komma undan kritik för att köra omkring med väskor prydda med dekaler från platser hojen inte besökt är att det är tydligt att hojen fått ärva väskorna. Ny, skinande hoj med skeva, repiga väskor kan komma att förstås på rätt sätt. En ytterligare accent kan vara nationalitetsbeteckningar från länder som inte finns längre: DDR obviously, men även YU för Jugoslavien eller det gamla SF för Finland.
Sitter det sådana märken på väskorna förstår den initierade att väskorna varit med förr och att hojen en dag kommer att ha hunnit ikapp sin föregångare och kommer kunna axla ansvaret det innebär att föra stafettpinnen vidare.
Vad gäller flaggor så är det angeläget att man först hinner besöka samtliga nordiska länder och klistra våra olika korsflaggor uppradat på synligt ställe innan färden går vidare ut i världen: Turkiet, Irak, Iran osv.
Det blir helt enkelt lite mer Adventure så.
Lycka till!