Jag tror att det är stor skillnad på vanliga motorcykelkonsumenter och motorcykelintresserade. För de förstnämda är hojen i bästa fall ett redskap för körupplevelser, likt ett datorspel eller vattenskoter. När nyare versioner med bättre prestande finns så byter man passionslöst till ett nytt redskap
Jag tror tex inte att min hoj skulle intressera ngn ur den förstnämda gruppen, men för mig är den en passion. Jag vill inte att den ska vibrera mindre, jag vill inte att den ska ge mig nåd från fartvinden. Jag vill inte att den ska ha tankmätare, tippsensor, stödkontakt, växellägesindikator, färddator, osv osv
Ärligt talat så har ingen klagat på min hoj heller, jag lånar ju inte ut den. Det är ju det som är så skönt med att vara motorcykelintresserad, att man har glädjen av dubbla dimensioner. Först nöjet att bygga en hoj som man vill ha den, och sedan få njuta av att köra densamma. Att köra ngt man själv har satt ihop eller renoverat ger så mycket mer.
Tycker jag.
Jag tycker att Jörgen har väldigt rätt i det han skriver!
Lika självklart som att en Sporthoj är mer obekväm än en GoldWing. Så är en Custom mer obekväm än en sporthoj.
MEN, Custom är mycket mer än mc körning, det är ett utryck för känslor, en förlängning av ens händer.
Om det så är en hemmasnickrad lådbil som pappa ha hjälpt en 8 åring att göra, eller varför inte en Epa traktor som är tjuvtrimmad. Det finns så mycket som är Fel, men känslan av tillfredställelse att få köra sitt EGET fordorn är så många gånger större än att köpa senaste årsmodellns plasträser. Vissa är nöjda med att köpa nytt och är glada för det. Andra är mer nöjda med att köra begagnat.
Varför finns det i så fall Trial-hojar? Dom är väl om något väldigt obekväma att köra. Bränslet räcker några kilometer. Men dom är bäst på sin grej.
Var nöjd och glad att det finns olika stilar. Annars hade det bara funnits en modell att välja på. Kawa Zepfyr eller någonting liknande. Standardutrustad med varvräknare vare sig man vill eller inte.
Mats