När jag var spoling var fotbollen som sämst en fristad för aktiva mobbare. Inte sällan var det deras fäder som var tränare/ledare för nämnda aktivitet.
En litotes vore kanske att påstå att yttringarna har jackats upp några snäpp. Samhälle och inte minst polis resignerar/retirerar och fullgör inte sin uppgift. Tacka ledningen, (främst Dan Eliasson), för det. Att så kapitalt lämna walk over till horder av förövare är inget mindre än totalt häpnadsväckande. Kan inte dra slutsatser om vilka som gjorde vad men är rätt övertygad om att svenska grabbar hakar på den övergreppstrend som nu sprider sig närmast epidemiskt. Man ska inte underskatta det kollektiva vansinnet hos människor i grupp. Hur mycket lättare hänt är det att en folkmassa åstadkommer något ont vs gott? Ledande fråga, med all rätt.
Min uppfattning är att fotbollen, med sin dramaturgi av masspsykos, total underkastelse för tveksamma ideal, hat som bränsle, hat som benämns kärlek, ledare som annat än i enstaka fall saknar de för den mer avancerade delen av uppgiften nödvändiga förståndsgåvorna, är den optimala grunden för en lättstyrd massa som kan förmås till vad som helst. Frågan är var ifrån direktiven kommer och här har alla som borde vara där...lämnat.
http://www.gp.se/sport/fotboll/gothia-cup-kaos-unga-kastade-stenar-på-polisen-1.3507011
Påminner mig om när jag spelade i ett coverband i en håla. Bandet får strida mot lokala böss som i fyllan kommit på vilken lysande idé det är att välta PA-t över de främre i publikum. Vi har ögonkontakt med vakterna, sångaren kallar på dem genom anläggningen men de står passiva kvar i tältöppningen, fnittrande och med armarna i kors.
På rak fråga om varför de inte ingrep svarar den ene, stor som ett hus;
"Verkade stökigt."
Edit;
Det här citatet från Erik Nord måste bara upprepas. Obetalbart:
– Det är klart att det vore önskvärt att gå ut och prata folk tillrätta, kanske ha ett medvetandehållande samtal.