Klar?
Kan denne mannen någonsin bli klar?
Ja, den frågan ställde jag mig i tisdags, onsdags, o framför allt, i fredags förmiddag när jag febrilt höll på med de sista förberedelserna för att
eventuellt o förhoppningsvis få köra ett eller ett par träningspass på Falkenberg.
Fredagen startar utanför Bromölla o hemfärd till HBG påbörjas 8.50. Förarmötet har alltså redan startat, lika så min kamp mot klockan... Något över 9 kastar jag av mig mina saker hemma i hallen o parkerar min BB. Packar ihop mina rejsprylar o beger mig till garaget o en nästan klar Spetta...
De skall bytas däck bak, ny ventil o drev o skiva över från andra fälgen. Oljepluggen skulle najas o ett kärl till överfyllnadsdreneringen skulle hittas plats till under kåpan
Det tar sig o hopp finnes, hojen funkar o allt jag kan komma på, sitter som det skall. Dock är jag inte iväg för att hinna till passet kl 12 vilket jag hoppades på tidigt. Kl 12.40 lämnar jag garaget. Stannar på Donken i Halmstad för en liten motorvägslunch o pengauttag. Aj aj aj va de var lite soppa i bussen... Lätt nervös (för allt från reservdunken åkte i hojen) så glider jag in på schell avfarten innan man kör in mot motorbanan. Hmmm, typiskt, 20 öre dyrare litern... Varför tankade jag inte i Halmstad...
Nu, på gasen sitsta biten, in på parkeringen o "Hej jag skall träna" i Informationen. Öhh... Du e inte med på listan
Va, men jag har ju bokat, via epost o sagt att jag kom sent....
Damen ilar iväg o pratar m lite folk... -Så, jo det löste sig iaf. Var god... 300 bagis tack!? (200 billigare) Lugnet lägger sig över hjärtat mitt. Åh, du e en pärla
!
Ner i depå o packa ut allt... Hojen behöver dock lite starthjälp, men detta fixades med lite assistans av originalbatteriet. 14.25 tuffar en något nervös men idogert glad BeBe ut på sin alldeles egna rejshoj på en nyasfalterad bana. Kalla däck o med en skepsis till hur denna spetta skall bete sig.... Bångstyrig, ryckig, rejsväxlad o ja va mer kan ställa till det?
Jo, alla andra som far om en.... Swish.... "Ha ha miss igen" får man tänka när de dyker in framför framhjulet
När tempot börjar infinna sig o man gasar mer på rakan så, va fan... Jo, målflagg. Happ... Men de gick ju bra iaf.
Ok, nästa pass 15.50. Lång paus o lite tankar om körningen växlas m intagandet av det lokalt komunalrenade anläggningen bjöd på. Hmmm... måste snabba upp starten av motorn... Ah, koppla på startreläet!
En skruv av o så anslut... Prima... Iaf tillfälligt.
Andra passet närmar sig o nu e jag så ivrig o komma ut så jag är 5 minuter för tidig. 106 grader på mätaren gjorde att jag åkte till bussen o stannade hojen en liten stund. Nu, starten har gått o jag upp på hojen. Nu, lite varmare o kläderna lämnar jag fastline ut på rakan.... Mjukt genom chikanen o mjukt på gasen de första kurvorna... Nu känns allt så mycket bättre... Rör mig bättre på hojen. Växlingarna börjar sitta, även om jag får fundera lite... Bromsarna tar förvånadsvärt bra o jag hittar en skön linje i kurvorna efter chikanen. Även i högfartskurvan börjar jag senare få upp flåset o ligger runt 150 i ingången på den. Jo, de andra flåsar fortfarande om mig, men nu får jag lite hak på dem ibland o ser iaf stora klungan framför mig.... Låg tre i bredd i ingånen på rakan när jag skaftar på henne fullt efter en växling vid sista lilla kröken... JÄÄÄÄÄTAN va hon drar iväg... VRIIIID....
o så efter min första omkörning kommer klart målflaggen igen....
PLÖSTLIGT... i sista kurvan, tvärdör hojen... bruuuu buuuu.... VA FAN
Ah, soppatork... o in m kopplingen... rull rull rull o in i depå.... rull rull rull o stopp vid bussen....
Hi hi...
Ja, då var två pass avklarade o stoltheten finner inga extrema uttryck, så jag klär vackert av mig, växlar några ord m Ullman Racing (REC #14), packar ihop o åker hem igen... Men i mitt stilla sinne gror ett hopp inför söndagens race
Yeeeaaa, min lilla twin... du o jag ska bli jäääklit bra kompisar!