Ok. Nu kommer rapporten. Den första slutsatsen är ju att man är en ganska kass mc äventyrare.
Vi körde ifrån Nyköping på morgonen för hinna äta middag hos vänner i Malmö innan färjan. Inga problem mer än kraftig sidvind, träsmak, intercom högtalare som inte vill hamna rätt osv.
Nu kommer första tipset. Sova på golvet i restaurangen i färjan och kliva av kl 06 är inte en bra start på ditt äventyr om du är nybörjare på långkörning och har en flickvän som åka mc första gången en månad tidigare. Då iofs till Strömsund och tillbaka. Vi återkommer till hur det påverkar oss senare.
I alla fall. Vi klev av färjan glada över att äventyret äntligen började på riktigt. Så det var bara att hoppa och och köra någon timme innan frukost. Bredvid oss på färjan stod ett medelålderspar med en ganska ny k1600. Som gjord för detta. Jag tyckte på färjan att vi var bra mycket coolare med en överlastad 990 adventure med offroad däck. När vi nu kom ut på autobahn försvann dom ganska snabbt, och det visade sig att dom nog gjort ett klokare val. I alla fall råkade vi hamna på samma fik några mil in i tyskland. Eftersom de kom dit en halvtimme innan oss försvann dom iväg ganska snart igen. Jag satt och muttra om fusk med autobahnlok och så vidare. Drog väl på ganska snabbt igen men han bara 10-15 mil innan livet började bli surt. Redan after kanske 30 mil i tyskland var jag helt slut. Sömnbrist och uttråkning på autobahn var väl förklaringen. Men då började helvetet. Köer och 29 grader varmt utan möjlighet att ta av sig alla kläder. Alla väskor och packrullar ovanpå väskor var fulla redan. Jag led rejält när jag kröp mellan köerna. Så visst, vi kom fram snabbare än bilarna men inte mycket. När jag lagom ska ge upp och lägga mig i diket, kommer jag på att jag har ju fan adventure och enduro erfarenhet. Så jag körde ner hojen i diket och klämde kön där. Trodde folk skulle bli sura med de flesta gjorde tummen upp. Då kommer nästa stora glädje. Där i kön står ju den där k1600 och smälter bort! Jag jublande över min och KTMs vinst.
Lunch på donken, så har vi 30 mil kvar till München. Det ska vi väl orka. Men iväg igen så orkar vi fem innan vi svänger in på första bästa hotell utanför Ingolstadt. Så vi missade målet med det skyller jag orutin, dålig sömn, och för varmt väder i kombination med kö. Räcker ju med en halvtimme i kö i tokvärme för att ta musten ur en.
På kvällen blev det i alla fall veckornas bästa snitsel.
Dag 3 på äventyret kommer vi i alla fall fram till Zell am see. Här har vi bokat boende för några nätter. Helt slutkörd, sol, regn och uttråkning tar ner den tuffaste europafararen på jorden.
Dagen efter gjorde vi ett klassiskt misstag. Åkte runt på chans. Jag har en idé om att man ska sikta på bergtopparna när man åker hoj. Det funkar inte riktigt i de delarna i österrike.
1: Man kommer inte upp.
2: Alla spännande väger är spärrade.
3: Vägarna går i stort sett bara i dalarna.
Som tur var noterade vi att vi fick något turistkort på hotell som gav fri resa med lite liftar osv. Så vi drog upp på berget som ligger utanför Kaprun. Jävligt coolt att det ligger en så stor skidanläggning helt dolt. Det var dock en massa entreprenadmaskiner där uppe. Och jag frågade en kiosk om man fick köra upp dit med hojen. Dom sa att det fick man så klart. Då fick jag jävligt brottom ner för att hämta den. Vem vill inte köra upp på ett berg på downhill spår. Problemet var bara att de ljög eller sa fel. Det var inte möjligt att komma fram till downhillspåren med hojen och det gick inte att köra upp utan att passera genom låsta grindar. Problemet vara bara att det tog några timmer letande att förstå det. Så då var den dagen gången. Snitsel igen i alla fall.
Dagen efter drog vi till Gerlosstrasse och sen till europas högsta vattenfall. Körde hoj på förmiddag och vandra på eftermiddagen. Helt lagom dag. Gerlosstrasse var fantastisk men kanske inte värd en egen tur dit.
Nästa dag blev det resans absoluta höjdpunkt. Grossglockner alpstrasse! Helvete vilken ball väg. Den går alltså från 0 meter till 2700 meter. Redan efter 500 början folk stanna för att titta på den magiska utsikten. Då har man alltså långt kvar. Det tråkiga var alla cyklister, husbilar, bilar och mcförare som inte spenderat mycket av sin tid på banor. Bara för att inte dö av uttråkning fick jag pressa som en idiot i kön. Galna omkörningar hela tiden, och tjejen fick kram i armarna av att hon var så nervös. Jag blev dock inte omkörd mer än någon gång. Brände otaliga sporthojar men mina offroad däck.
Finns inte så mycket att säga om denna väg mer än, ÅK DIT FÖR FAN! Körde vägen fram och tillbaka med många stopp och det var en perfekt dag.
Dagen efter drog vi till Italien med intentionen att få bada och äta pizza. Tog vägen över alpstrasse igen. Sen över en minimalt pass mellan Österrike och Italien. Bara trafik åt ena hållet i taget och påsläpp en gång i timmen. Sjukt cool väg. Kommer dock inte ihåg namnet dock. Men det gör säkert Laidback.
Italien blev dock en besvikelse. Alla människor upplever sig visst bo i Österrike. Bara gasthaus och ingen pizza.
Sen så tog värmen ihjäl oss igen. Så det blev att stanna i någon stad och leta upp ett rimligt hotell. Blev Bolzano/Brixen så var en jävligt tråkig stad.
Då tog vi beslutet att åka till riktiga tyskland för att ladda någon dag innan hemfärd. Åkte till en liten stad nära Bodensee. Tänkte chilla och bada i två dager. När vi kommer fram så börjar det så klart regna och då sover vi en hel dag sen sträckkör vi hem. Etappen blev 93 mil och då var man inte ens särskilt trött när vi kom till rostock. Rutin, disciplin och en vikt handduk under röven gjorde susen. Sen raka vägen till Halmstad och tjejens släkt.
Lärdomar:
Planera mer exakt vad ni ska göra. Att ta dagen som den kommer är kul men kan bli jävligt irriterade när det inte blir något bra av det.
Se till att prova intercom, packning, gps och allt motsvarande innan då åker. Jag la mycket energi på det dom första dagarna.
Österrike är ett helt fantastiskt land
Snitsel är det godaste man kan äta.
KTM 990 Adventure helt nedlastad drar ändå bara 0,52-0.58 i 160 km/h på autobahn.
MC äventyr är utmattande men givande och ger en mer korrekt bild av länderna eftersom man ser så mycket mer än flygplatser och stadskärnor.
En jävla massa text utan något av läsvärde. Hoppas ni är nöjda i alla fall.
Nästa sommar blir det Riga – Svarta havet!
?). 
