Mell
På bättringsvägen, den bästa vägen!
Detta skulle kunna vara ett svarsbrev till nåt försäkringsbolag.... 
Bästa herrar,
I dag har jag fått Ert upphetsande brev om räkningen jag inte har betalat, där i säger att i ska ställa te mä åtgärder som kan förorsaka me problem för framtiden om jag inte betalar innan 7 dagar gått tell ända.
När jag talar om problem, vell jag gärne upplysa herrarna något.
1933 köpte jag ett sågverk på avbetalning. 1934 en oxkärra och en timmervagn, två hästar, en hagelbössa, en sparkstötting och ett par dräktiga kviger, för sågverket gick bra.
1935 brann sågen ner ock lämna inte en förbannad sak mer än aska. En av hästarna dog och den andre låna jag ut tell en oäkting, som lät den svälta ihjäl. Jag ble så lessen att jag geck mä i pingstkörka.
1936 dog min far ock min bror ble satt på fästning för olovli brännvinshantering. En rallare jorde min dotter på smällen å jag feck betala en kvacksalvare 400 riksdaler för å inte få bastarden födder te livet, å en av mina pöjkar feck påssjukan som gick neråt verktygslåda så han var tvungen å ble kastrerad för å kunna rädda livet.
1937 kom de ett tivoli te byn å min hustru pep iväg mä en solbränder jävel som di sa va italienare, så jag feck ha ihop et mä pigan för å få na te å arebeta billigare. Hon va, som di säger, ena kaller potata så jag feck strax besvär mä belätet i sänghalvan, så tell sägandes.
1938 släppte de loss en stolle frå hospitalet som satte eld på resten av mina byggnader, utom veboa, när jag var te marknan, å jag hade inte försäkrat. Jag flytta in i veboa å satte igång mä ett fasilt dreckande, som jag inte sluta mä förrän jag inte hade annat kvar än bössan, min förnecklade klocka å problemen mä njurarna. En tid gjorde jag inte annat än drog klocka å sprang och pissade.
1939 tog jag mitt förnuft till fånga. Jag låna pengar å köpte en begangna lastbil å slog ihop mej mä en tattare ock sulle göra skrotaffärer. Men så kom kriget ock Kongliga Majestätets krigsmakt la beslag på bilen. Pigan slog sig ihpp mä en gårdfarihandlare, som di sa va en rekti fruntimmerkar, å ene pojken bröt benet på två ställen så han går omkring lemmalytt för all sin tid.
1940 var jag tvungen å sälja bössan å strax etterpå nedkom katta mä sex ongar som jag slog ihjäl. Katta ble som stolleter men jag hade inget å skuta na mä länger, så ja locka mä'na utikring, å tala vänligt te'na å bann fast två dynamitgubbar på ryggen å tände på. Katta ble vettskrämder utå fräsandet frå stubinen å for in i veboa ettersom jag glömt å stänga döra, å där small de.
Sen dess har jag varit så fattig, att om de hade kostat ett öre å få öppning där bak så hade jag fått spy.
Å ni, mina ärade herrar, skriver att i ska ställa te mä problem.
Sannerligen säger jag eder, som de står i skrefta, det är lättare att stoppa snus i röva på en vildkatt mä ena strumpsticka än å få pengar utå mej.
För vördiga hälsningar, tecknar jag så.
Fd hemmansägare
Bästa herrar,
I dag har jag fått Ert upphetsande brev om räkningen jag inte har betalat, där i säger att i ska ställa te mä åtgärder som kan förorsaka me problem för framtiden om jag inte betalar innan 7 dagar gått tell ända.
När jag talar om problem, vell jag gärne upplysa herrarna något.
1933 köpte jag ett sågverk på avbetalning. 1934 en oxkärra och en timmervagn, två hästar, en hagelbössa, en sparkstötting och ett par dräktiga kviger, för sågverket gick bra.
1935 brann sågen ner ock lämna inte en förbannad sak mer än aska. En av hästarna dog och den andre låna jag ut tell en oäkting, som lät den svälta ihjäl. Jag ble så lessen att jag geck mä i pingstkörka.
1936 dog min far ock min bror ble satt på fästning för olovli brännvinshantering. En rallare jorde min dotter på smällen å jag feck betala en kvacksalvare 400 riksdaler för å inte få bastarden födder te livet, å en av mina pöjkar feck påssjukan som gick neråt verktygslåda så han var tvungen å ble kastrerad för å kunna rädda livet.
1937 kom de ett tivoli te byn å min hustru pep iväg mä en solbränder jävel som di sa va italienare, så jag feck ha ihop et mä pigan för å få na te å arebeta billigare. Hon va, som di säger, ena kaller potata så jag feck strax besvär mä belätet i sänghalvan, så tell sägandes.
1938 släppte de loss en stolle frå hospitalet som satte eld på resten av mina byggnader, utom veboa, när jag var te marknan, å jag hade inte försäkrat. Jag flytta in i veboa å satte igång mä ett fasilt dreckande, som jag inte sluta mä förrän jag inte hade annat kvar än bössan, min förnecklade klocka å problemen mä njurarna. En tid gjorde jag inte annat än drog klocka å sprang och pissade.
1939 tog jag mitt förnuft till fånga. Jag låna pengar å köpte en begangna lastbil å slog ihop mej mä en tattare ock sulle göra skrotaffärer. Men så kom kriget ock Kongliga Majestätets krigsmakt la beslag på bilen. Pigan slog sig ihpp mä en gårdfarihandlare, som di sa va en rekti fruntimmerkar, å ene pojken bröt benet på två ställen så han går omkring lemmalytt för all sin tid.
1940 var jag tvungen å sälja bössan å strax etterpå nedkom katta mä sex ongar som jag slog ihjäl. Katta ble som stolleter men jag hade inget å skuta na mä länger, så ja locka mä'na utikring, å tala vänligt te'na å bann fast två dynamitgubbar på ryggen å tände på. Katta ble vettskrämder utå fräsandet frå stubinen å for in i veboa ettersom jag glömt å stänga döra, å där small de.
Sen dess har jag varit så fattig, att om de hade kostat ett öre å få öppning där bak så hade jag fått spy.
Å ni, mina ärade herrar, skriver att i ska ställa te mä problem.
Sannerligen säger jag eder, som de står i skrefta, det är lättare att stoppa snus i röva på en vildkatt mä ena strumpsticka än å få pengar utå mej.
För vördiga hälsningar, tecknar jag så.
Fd hemmansägare
