PalleR1
På 1000cc sen -96
Här följer en racerapport från mitt första stubbrace för året.
Revelj kl 06.30. Äta, packa, lasta och iväg. Anländer till tävlingsplatsen. Solen skiner och hela området lyser vitt av nattfrost. Dessutom har tjälen gått i rejält i ytan. Skit, det är inte snöskoter vi ska köra.
09.15 träning: ut och iväg. Halt är bara förnamnet. Så fort man försöker utnyttja mer än 12 hk (av drygt 55) så spinner det och en inbromsning som brukar göras på 5-6 m tar typ 15 m. Åker snart i depå. Däcken ser ut som slicks av all packad lera som lyckats fastna på de delar av banan där tjälen smält och hojen väger säkert 40kg mer än normalt. Fram med isskrapa och mejsel för att viktoptimera.
10.30 kvalheat: Ok jag är inte snabb men erfaren försöker jag intala mig. Taktiken blir att inte vurpa. Ut som 6-7’a av 25 kommer fram till första böj med ca två spadtag matjord i ”knät”. Förhoppningen om bättre fäste läggs på is (vits) och jag försöker pränta in i hjärna att inte använda frambromsen som är min mainbraker efter all körning med gathoj genom åren. Att åka speedwaystyle är inte min specialitet men lyckas halka runt kring gränsen för att gå till B-final ett tag. Kommer in lite fort i en kurva och frambromsar på instinkt. Godnatt. Trots låg fart har styret vridit sig i gaffelkronorna. Får stanna för att slå det i läge mot en stolpe dessutom märker jag att ett finger är ur led så det tar ett tag att få ordning på kropp och maskin. Resultatet är C-final.
Isskrapa.
Heat 1: Start med avstängd motor. Får en bra start, tack elstart, ut som trea efter första böj. Äntligen finns fäste. Vi är 4-5 st stycken som bildar led i täten på den ganska tekniska banan. Tar det lugnt. 18 minuter + 2 varv räcker för att bli trött och jag åker med ganska lätt. Snart börjar dock ledaren dra ifrån och jag inser att det gäller att försöka komma förbi tvåan här snart. Inte lätt, är lite snabbare men kommer aldrig riktigt i läge. Efter 10 minuters försök bakom en Kawa 450 har jag fått nog av jordblästring rakt framifrån dessutom kommer en liten ettrig tonåring på en 125’a 2-takt ifatt bakom. Nåja, jag åker också 450 Låter honom smaka jordksprutet efter varje. Kan nästan höra honom svära där bak. Eftersom han dessutom tappar 30m på startrakan varje varv så ger han upp. Alla verkar acceptera faktum resterande varv och spara lite till heat 2.
Korv, red bull, kaffe, korv & lite red bull till.
Heat 2: Ännu bättre start, tack elstart, ut som två bakom en liten ettrig 2-taktare. Haha. Ombytta roller, nu ska vi se. Eftersom det är fjärde åkpasset är min plan att ligga bakomett tag för att gå lite senare. Kan ändå inte låta bli att gå upp på sidan ett par gånger och ”visa mig”. Det har för bra effekt och han gör ett rookie misstag och går omkull. Helt plötsligt ligger jag först. En position jag aldrig befunnit mig i. Ta det lugnt, slappna av i armarna och åk innerspår så ska det mycket till för någon att komma om intalar jag mig. Det är bara en kille på Honda 450 som har kontakt men han är väldigt ivrig. På ett parti av banan är han varje varv snabbare och där finns en vänster-höger sektion med innerspår som är typ 30cm djupa. Jag väljer regelbundet ytter spår i första vänstern för att inte fastna där.
Gång på gång försöker han där men varje gång kan jag enkelt ligga en meter före in i högern och tvinga ut honom mot höger bankant. Börjar däremot bli TRÖTT och tvåvarsskylten dröjer. Dags för lite knep. Försöker i huvudet hitta rätt kurva för min plan. Behöver en snäv kurva med låg fart där jag vet att han följer mitt spår. Hmm jag vet var. Närmar mig platsen och försäkrar mig om att han är rakt bakom. Kör något långsammare än annars in i kurvan så att han ska komma riktigt nära. Lagom när det är dags att gasa ut ur kurvan så gör jag inte det. I stället in med koppling och en liten dutt på frambromsen. Syftet är att han ska släppt ut kopplingen och få motorstopp. Skit, han var med på den. Ut med kopplingen igen och öser ett par spadtag med jord upp i synen på honom i stället. Haha!
Nu kom i alla fall tvåvarvsskylten fram. Kommer ifatt en massa varvningar. Traditionsenligt gäller det att skrika högt på dom. Det är i alla fall vad som brukar göras åt mig i vanliga fall och då fattar jag att det är nån som väldigt gärna vill att jag håller undan. Kul att vara i den här positionen för en gångs skull. Det fungerar faktiskt. Skönt att det inte bara är amatörer. Vi pratar faktiskt C-final i ett stubbrace. Ny plan, att försöka få en varvad förare emellan mej och honom. Det lyckas ej, så fort jag kommit om verkar dom kasta ankare allihopa.
Vi närmar oss vänster/höger kombinationen som jag inte gillar. Mjölksyran rinner i princip ur öronen på mig och jag har förmodligen släppt hondan lite närmare än önskat. Samtidigt visar det sig att han blivit manad av Zeus, Tor och Belsebub på en gång. Kanske är han också taggad av mina små trix. Han gör en kamikaze satsning genom vänster på inner och skär av min linje. In i höger som går runt en telefonstolpe tvingas jag längst in i den 30cm fåran där jag får krypköra runt. Vips är jag tvåa.
Jag gör ett par försök på sista varvet att komma om men är aldrig nära att lyckas. Efter i princip 18 minuter och 1 varv med ca 2 minuter kvar blev jag snuvad på mina 15 minutes of fame av en ungtupp på dryga 30 bast (han var trevlig och vi hade en pratstund efteråt men det tillför inte denna historia något).
Nåja, skrattar bäst som skrattar sist. En snabb blick i resultatlistorna från båda heaten visar att jag kommer att ta hem totala segern i den prestigefyllda C-finalen.
Döm om min förvåning när jag blir uppropad som silvermedaljör. Det visade sig att det var för jobbigt att räkna ihop heaten och det var enklare att bara gå efter andra heatet???? Min konspiratoriska hjärna misstänker att det kan ha att göra med att 33-åringen kom från hemmaklubben.
Men ja ä int bitter
Revelj kl 06.30. Äta, packa, lasta och iväg. Anländer till tävlingsplatsen. Solen skiner och hela området lyser vitt av nattfrost. Dessutom har tjälen gått i rejält i ytan. Skit, det är inte snöskoter vi ska köra.
09.15 träning: ut och iväg. Halt är bara förnamnet. Så fort man försöker utnyttja mer än 12 hk (av drygt 55) så spinner det och en inbromsning som brukar göras på 5-6 m tar typ 15 m. Åker snart i depå. Däcken ser ut som slicks av all packad lera som lyckats fastna på de delar av banan där tjälen smält och hojen väger säkert 40kg mer än normalt. Fram med isskrapa och mejsel för att viktoptimera.
10.30 kvalheat: Ok jag är inte snabb men erfaren försöker jag intala mig. Taktiken blir att inte vurpa. Ut som 6-7’a av 25 kommer fram till första böj med ca två spadtag matjord i ”knät”. Förhoppningen om bättre fäste läggs på is (vits) och jag försöker pränta in i hjärna att inte använda frambromsen som är min mainbraker efter all körning med gathoj genom åren. Att åka speedwaystyle är inte min specialitet men lyckas halka runt kring gränsen för att gå till B-final ett tag. Kommer in lite fort i en kurva och frambromsar på instinkt. Godnatt. Trots låg fart har styret vridit sig i gaffelkronorna. Får stanna för att slå det i läge mot en stolpe dessutom märker jag att ett finger är ur led så det tar ett tag att få ordning på kropp och maskin. Resultatet är C-final.
Isskrapa.
Heat 1: Start med avstängd motor. Får en bra start, tack elstart, ut som trea efter första böj. Äntligen finns fäste. Vi är 4-5 st stycken som bildar led i täten på den ganska tekniska banan. Tar det lugnt. 18 minuter + 2 varv räcker för att bli trött och jag åker med ganska lätt. Snart börjar dock ledaren dra ifrån och jag inser att det gäller att försöka komma förbi tvåan här snart. Inte lätt, är lite snabbare men kommer aldrig riktigt i läge. Efter 10 minuters försök bakom en Kawa 450 har jag fått nog av jordblästring rakt framifrån dessutom kommer en liten ettrig tonåring på en 125’a 2-takt ifatt bakom. Nåja, jag åker också 450 Låter honom smaka jordksprutet efter varje. Kan nästan höra honom svära där bak. Eftersom han dessutom tappar 30m på startrakan varje varv så ger han upp. Alla verkar acceptera faktum resterande varv och spara lite till heat 2.
Korv, red bull, kaffe, korv & lite red bull till.
Heat 2: Ännu bättre start, tack elstart, ut som två bakom en liten ettrig 2-taktare. Haha. Ombytta roller, nu ska vi se. Eftersom det är fjärde åkpasset är min plan att ligga bakomett tag för att gå lite senare. Kan ändå inte låta bli att gå upp på sidan ett par gånger och ”visa mig”. Det har för bra effekt och han gör ett rookie misstag och går omkull. Helt plötsligt ligger jag först. En position jag aldrig befunnit mig i. Ta det lugnt, slappna av i armarna och åk innerspår så ska det mycket till för någon att komma om intalar jag mig. Det är bara en kille på Honda 450 som har kontakt men han är väldigt ivrig. På ett parti av banan är han varje varv snabbare och där finns en vänster-höger sektion med innerspår som är typ 30cm djupa. Jag väljer regelbundet ytter spår i första vänstern för att inte fastna där.
Gång på gång försöker han där men varje gång kan jag enkelt ligga en meter före in i högern och tvinga ut honom mot höger bankant. Börjar däremot bli TRÖTT och tvåvarsskylten dröjer. Dags för lite knep. Försöker i huvudet hitta rätt kurva för min plan. Behöver en snäv kurva med låg fart där jag vet att han följer mitt spår. Hmm jag vet var. Närmar mig platsen och försäkrar mig om att han är rakt bakom. Kör något långsammare än annars in i kurvan så att han ska komma riktigt nära. Lagom när det är dags att gasa ut ur kurvan så gör jag inte det. I stället in med koppling och en liten dutt på frambromsen. Syftet är att han ska släppt ut kopplingen och få motorstopp. Skit, han var med på den. Ut med kopplingen igen och öser ett par spadtag med jord upp i synen på honom i stället. Haha!
Nu kom i alla fall tvåvarvsskylten fram. Kommer ifatt en massa varvningar. Traditionsenligt gäller det att skrika högt på dom. Det är i alla fall vad som brukar göras åt mig i vanliga fall och då fattar jag att det är nån som väldigt gärna vill att jag håller undan. Kul att vara i den här positionen för en gångs skull. Det fungerar faktiskt. Skönt att det inte bara är amatörer. Vi pratar faktiskt C-final i ett stubbrace. Ny plan, att försöka få en varvad förare emellan mej och honom. Det lyckas ej, så fort jag kommit om verkar dom kasta ankare allihopa.
Vi närmar oss vänster/höger kombinationen som jag inte gillar. Mjölksyran rinner i princip ur öronen på mig och jag har förmodligen släppt hondan lite närmare än önskat. Samtidigt visar det sig att han blivit manad av Zeus, Tor och Belsebub på en gång. Kanske är han också taggad av mina små trix. Han gör en kamikaze satsning genom vänster på inner och skär av min linje. In i höger som går runt en telefonstolpe tvingas jag längst in i den 30cm fåran där jag får krypköra runt. Vips är jag tvåa.
Jag gör ett par försök på sista varvet att komma om men är aldrig nära att lyckas. Efter i princip 18 minuter och 1 varv med ca 2 minuter kvar blev jag snuvad på mina 15 minutes of fame av en ungtupp på dryga 30 bast (han var trevlig och vi hade en pratstund efteråt men det tillför inte denna historia något).
Nåja, skrattar bäst som skrattar sist. En snabb blick i resultatlistorna från båda heaten visar att jag kommer att ta hem totala segern i den prestigefyllda C-finalen.
Döm om min förvåning när jag blir uppropad som silvermedaljör. Det visade sig att det var för jobbigt att räkna ihop heaten och det var enklare att bara gå efter andra heatet???? Min konspiratoriska hjärna misstänker att det kan ha att göra med att 33-åringen kom från hemmaklubben.
Men ja ä int bitter
Last edited:
