[Akryl]*Amid
Ny medlem
OBS! Länksamling till alla lektions-historier här:
---------------------------------------------------------------------------
Lektion 1 & 2
Lektion 5-8
---------------------------------------------------------------------------
Jag flyttar över till off-topic nu, för det känns
som att det räcker med en story i mc-relaterat.
Så var det dags för lektion 3 & 4 då. Morsan å farsan kom och
hälsade på dagen innan och sov över så jag fick lyx-färdtjänst
till körskolan denna gången - Det är skönt att inte behöva
sikta på en tid en halvtimma innan lektionen man börjar bara
för att man helt plötsligt kan måsta åka sight-seeing runt
Västerås för att hämta moster Bertha ute på andra sidan stan.
I slutet på förra lektionen så sade han att jag skulle köra ut till
övningsbanan själv denna lektionen. HJÄLP tänkte jag, jag har
ju aldrig brummat runt i Västeråstrafik, annat än med mitt livs-
farliga åkande i rullstolen. Men det går säkert bra lyckades jag
övertyga mig själv om.
Vaknade på torsdagsmorgonen och kände genast igen det
bekanta smattrande mot fönsterbläcken - REGN. Inte igen,
tänkte jag, detta är ju inte sant. Fick genast bilder av hur hala
alla vita streck på vägen är när det regnar. *pust*
Väl på körskolan så var det nästan helt uppehåll, så jag klängde
upp på hojen. (Som typ går till fotknölarna på mig ) Eftersom
det var min 1'a ggn i trafiken så ledde körskoleläraren vägen med
sin fina bil. Allt gick förunderligt bra, lite höga varv ibland vid
växling bara, men inget farligt. Så blev vägen dubbelfilig och man
skall ju blinka när man byter fil.
Förra ggn. jag körde tvåhjuligt fordon med blinkers var när jag för 12-13 år sedan provade min brors moppe från tidigt 80-tal. Då när
man blinkade så petade man till blinkers-knappen åt det håll man
ville och när man skulle stänga av den så skulle den ju petas tillbaka till mitten.
Så, när filbytet kom så kikade jag i backspeglarna, petade till knappen
åt höger och kollade en gång till så det inte kom nån bil innan jag
bytte körfält. När jag väl var i det nya så petade jag tillbaka knappen till mitten. -Oj, vad lätt det var att hitta mittenläget
tänkte jag glatt och gasade vidare.
Efter några sekunder så kikade jag ner. VAFAN! Den blinkar ju än!
Vad i all sin dar gör man nu då. Kikade i backspegeln och såg en
bil ett hundratal meter längre bak. Fan, pinsamt! Här sitter jag
med ÖVNINGSKÖR stämplat över hela ryggen och blinkar utan att
vilja byta fil. Eftersom jag är rätt handlingskraftig ibland så
bankade jag på knappen lite och plötsligt så slutade det blinka.
*phew* Samma behandling fick den efter vänstersvängen in på
övningsområdet.
När vi stannade så kikade jag lite nogrannare på den där dumma
knappen och såg en pil inåt, vid vilken det stod OFF. *ahh* Man
skall trycka in den för att det skall sluta blinka. Provade en gång
åt varje håll och det funkade ju pefekt det där. (Vadå känna sig
dum)
Sedan så började det naturligtvis att spöregna. Jag fick forstätta
mina kon-övningar. Denna gången var det helomvändningar som
stod på schemat. Det gick väl sådär, men fan va man har svårt
att välja rätt fart in i svängen. Träna träna får man väl göra tills
man får lite mer känsla. =)
Efter rund-svängarna så var det dags för slalom. Läraren ställde
ut lite konor och jag fick åka med på en tur igenom. Ahh, tänkte
jag, detta borde jag ju kunna lite sen min knatte-tid då man levde
i slalombacken hemma!
När jag var själv på cykeln så gasade jag upp lagom hastighet
och kryssade, enligt mig själv, perfekt genom banan. Så tajt linje
att Stenmark hade blivit avis. "App app app" fick man från körläraren.
"Detta är inte skidåkning, man skall ta ut svängarna ordentligt."
Jaha, tänkte jag, det var just typiskt. Bara för man är bra på
något så är det naturligtvis fel.
Jag brummade runt i mina sinuskurvor där fram och tillbaka ett tag
innan jag kom på att jag kanske kör alldeles fel i banan. Konorna
försvinner bakom en, men inte 17 ligger man nära dem bara för det. (Läraren sade att man skulle passera nära den "bakre" konan)
Så jag började svänga allt djärvare in mot konorna, och helt plötsligt
var det där. "kaaas" Wee... mitt första knäskrap. Visst
var det 40-50 cm ovanför asfalten, men jag skrapade min puck
så det blev en smutsfläck på den iaf. *jag ska aldrig tvätta den*
Efter ytterligare en massa körande fram och tillbaka i regnet så
bestämde körskoleläraren att vi minsann skulle ut på en rundtur
i trafiken på vägen hem. "Åh, vad bra", svarade jag, "för nu vet
jag ju hur blinkersen fungerar också!" Genast börjar han skratta
och bad lite om ursäkt för att han glömt att visa det.
Vi brummade ut på en ganska händelsefattig tur i trafiken. Det enda
som hände var att jag fick lite träning på att stanna och starta
i medlut. Fotbromsen skulle man använda då hade jag läst i boken
och det funkade ju utmärkt. *facinerad* Sedan brummade vi runt
på en 50-väg och jag lyckades missa inte bara en växling, utan
två i rad efter jag bromsat för ett farthinder. Naturligtvis så kan
man ju inte tvinga läraren att bromsa upp, så jag gasade på
upp till 75 innan tills jag var ikapp igen. Så mycket
betydde det att jag lovat mig själv att inte köra för fort de två
första åren.
Inte heller denna gången så var ben eller fötter det minsta hinder.
Däremot så börjar jag bli orolig för min stukade tumme. Nästan
så jag börjar tro att jag har en spricka eller något elakt i den.
*grr* Men, men om ni inte redan visste det så kan jag avslöja
en liten hemlis.... Jag är ganska tjurig när jag tar mig för något,
så tro inte att den tumme kommer hindra min framfart.
Över och ut!
// AA - snart även på tung MC!
---------------------------------------------------------------------------
Lektion 1 & 2
Lektion 5-8
---------------------------------------------------------------------------
Jag flyttar över till off-topic nu, för det känns
som att det räcker med en story i mc-relaterat.
Så var det dags för lektion 3 & 4 då. Morsan å farsan kom och
hälsade på dagen innan och sov över så jag fick lyx-färdtjänst
till körskolan denna gången - Det är skönt att inte behöva
sikta på en tid en halvtimma innan lektionen man börjar bara
för att man helt plötsligt kan måsta åka sight-seeing runt
Västerås för att hämta moster Bertha ute på andra sidan stan.
I slutet på förra lektionen så sade han att jag skulle köra ut till
övningsbanan själv denna lektionen. HJÄLP tänkte jag, jag har
ju aldrig brummat runt i Västeråstrafik, annat än med mitt livs-
farliga åkande i rullstolen. Men det går säkert bra lyckades jag
övertyga mig själv om.
Vaknade på torsdagsmorgonen och kände genast igen det
bekanta smattrande mot fönsterbläcken - REGN. Inte igen,
tänkte jag, detta är ju inte sant. Fick genast bilder av hur hala
alla vita streck på vägen är när det regnar. *pust*
Väl på körskolan så var det nästan helt uppehåll, så jag klängde
upp på hojen. (Som typ går till fotknölarna på mig ) Eftersom
det var min 1'a ggn i trafiken så ledde körskoleläraren vägen med
sin fina bil. Allt gick förunderligt bra, lite höga varv ibland vid
växling bara, men inget farligt. Så blev vägen dubbelfilig och man
skall ju blinka när man byter fil.
Förra ggn. jag körde tvåhjuligt fordon med blinkers var när jag för 12-13 år sedan provade min brors moppe från tidigt 80-tal. Då när
man blinkade så petade man till blinkers-knappen åt det håll man
ville och när man skulle stänga av den så skulle den ju petas tillbaka till mitten.
Så, när filbytet kom så kikade jag i backspeglarna, petade till knappen
åt höger och kollade en gång till så det inte kom nån bil innan jag
bytte körfält. När jag väl var i det nya så petade jag tillbaka knappen till mitten. -Oj, vad lätt det var att hitta mittenläget
tänkte jag glatt och gasade vidare.
Efter några sekunder så kikade jag ner. VAFAN! Den blinkar ju än!
Vad i all sin dar gör man nu då. Kikade i backspegeln och såg en
bil ett hundratal meter längre bak. Fan, pinsamt! Här sitter jag
med ÖVNINGSKÖR stämplat över hela ryggen och blinkar utan att
vilja byta fil. Eftersom jag är rätt handlingskraftig ibland så
bankade jag på knappen lite och plötsligt så slutade det blinka.
*phew* Samma behandling fick den efter vänstersvängen in på
övningsområdet.
När vi stannade så kikade jag lite nogrannare på den där dumma
knappen och såg en pil inåt, vid vilken det stod OFF. *ahh* Man
skall trycka in den för att det skall sluta blinka. Provade en gång
åt varje håll och det funkade ju pefekt det där. (Vadå känna sig
dum)
Sedan så började det naturligtvis att spöregna. Jag fick forstätta
mina kon-övningar. Denna gången var det helomvändningar som
stod på schemat. Det gick väl sådär, men fan va man har svårt
att välja rätt fart in i svängen. Träna träna får man väl göra tills
man får lite mer känsla. =)
Efter rund-svängarna så var det dags för slalom. Läraren ställde
ut lite konor och jag fick åka med på en tur igenom. Ahh, tänkte
jag, detta borde jag ju kunna lite sen min knatte-tid då man levde
i slalombacken hemma!
När jag var själv på cykeln så gasade jag upp lagom hastighet
och kryssade, enligt mig själv, perfekt genom banan. Så tajt linje
att Stenmark hade blivit avis. "App app app" fick man från körläraren.
"Detta är inte skidåkning, man skall ta ut svängarna ordentligt."
Jaha, tänkte jag, det var just typiskt. Bara för man är bra på
något så är det naturligtvis fel.
Jag brummade runt i mina sinuskurvor där fram och tillbaka ett tag
innan jag kom på att jag kanske kör alldeles fel i banan. Konorna
försvinner bakom en, men inte 17 ligger man nära dem bara för det. (Läraren sade att man skulle passera nära den "bakre" konan)
Så jag började svänga allt djärvare in mot konorna, och helt plötsligt
var det där. "kaaas" Wee... mitt första knäskrap. Visst
var det 40-50 cm ovanför asfalten, men jag skrapade min puck
så det blev en smutsfläck på den iaf. *jag ska aldrig tvätta den*
Efter ytterligare en massa körande fram och tillbaka i regnet så
bestämde körskoleläraren att vi minsann skulle ut på en rundtur
i trafiken på vägen hem. "Åh, vad bra", svarade jag, "för nu vet
jag ju hur blinkersen fungerar också!" Genast börjar han skratta
och bad lite om ursäkt för att han glömt att visa det.
Vi brummade ut på en ganska händelsefattig tur i trafiken. Det enda
som hände var att jag fick lite träning på att stanna och starta
i medlut. Fotbromsen skulle man använda då hade jag läst i boken
och det funkade ju utmärkt. *facinerad* Sedan brummade vi runt
på en 50-väg och jag lyckades missa inte bara en växling, utan
två i rad efter jag bromsat för ett farthinder. Naturligtvis så kan
man ju inte tvinga läraren att bromsa upp, så jag gasade på
upp till 75 innan tills jag var ikapp igen. Så mycket
betydde det att jag lovat mig själv att inte köra för fort de två
första åren.
Inte heller denna gången så var ben eller fötter det minsta hinder.
Däremot så börjar jag bli orolig för min stukade tumme. Nästan
så jag börjar tro att jag har en spricka eller något elakt i den.
*grr* Men, men om ni inte redan visste det så kan jag avslöja
en liten hemlis.... Jag är ganska tjurig när jag tar mig för något,
så tro inte att den tumme kommer hindra min framfart.
Över och ut!
// AA - snart även på tung MC!
Last edited: