Ja jäklar, länge sedan man skrev en liten racerapport men efter det här äventyret är det dags igen.
Stefan Humlan Bernströms lider av en allvarlig form av hybris som definitivt inte botas av att han och hans skitteam går och vinner bägge racen i helgen
Men ska sanningen fram så rådde vi inte på dem... Inte ens nära. Så grattis till segern - den var välförtjänt. Men nu vill jag inte höra mer om detta...
Robban hade åkt 1.13,002 på kvalet, Oscar åkte 1.12,998 (en hel evighet snabbare) och jag åkte 1.13,087 nånting så det var ju fantastiskt jämnt. Hybris-humlan var såklart mycket långsammare. Målet med helgen var att komma före serieledande Skåneligan och även de hade åkt 13-tider på kvalet.
Trots att jag glömde slå på tändningen då jag startade på Anderstorp och det således blev en skitstart gav Hägerström mig nytt förtroende. Denna gången missade jag bara att lägga i en växel så jag var med skapligt.
Kemora är en festlig bana. Jag har tidigare uppskattat små knixiga banor men allteftersom jag vant mig vid att krana ur 1000cc-hojar har jag börjat förstå det festliga i att kasta sig in i stora kurvor på breda banor i 200km/h, hålla andan och be för att man kommer ut på andra sidan med rätt sida ner och sen börja smeta på med gas så det mysigt småsladdar hela vägen in i nästa snabba parti. Sån är Kemora
Efter att ha sett Miinin och Augustsson försvinna iväg och efter att ha kämpat lite med att komma om Trysil Yamaha fick jag in ett gott tempo och började rada upp 13-tider i mängder. Lyckades få syn på, jaga ikapp och köra förbi Skåneligan. Ville verkligen inte att dom skulle kunna ta rygg och öka tempot så varvet efter biter jag i ordentligt för att rycka en lucka och helgens första och enda 1.12-tid visas på tavlan. Får en lucka och ska in i depån för tankning och byte. Gissa jag blir förvånad när Augustsson varvar mig precis när jag går in i depån. Hur jäkla fort måste inte han ha kört då??? Låga 1.11 är svaret. Imponerande!
Hägerströms första stint får väl klassas som ... knappt godkännd. Ingen vidare attack men vi är iaf med där framme och har kontakt med Skåneligan i fighten om 3e-platsen. Tommy i ProAct krashar bort sig i turn one så det är Fiver och finnarna i fight om ledningen och vi och skåneligan i fight om tredjeplatsen.
Jag går ut på min andra stint och ser att det drar ihop sig till finskt regn. Och finskt regn är något aldeles speciellt. Jag kommer nerför målrakan och siktar in mot första böj som är en snabb(!!) höger då jag kör in i en vägg av regn. Det regnar så att det gör genuint ont i huden. Regnet slår rätt igenom skinnstället. Hinner tänka att hell va det kommer bli skit kvar av hojen då jag lägger ner in i böjen. Det börjar kasa både fram och bak och jag går i sidled ut mot kanten av banan i runt 150 blås. Men det reder ju upp sig även detta och under många varv ligger jag, skåneligan och Fiver tillsammans o åker runt på slicks och undrar om det inte borde torka upp ganska kvickt då solen visar sig igen. Kesseli som kan det finska vädret byter direkt till regndäck och kör om oss flera gånger innan det kommer en skvätt till.
Går in och genomlider ett struligt däckbyte, kommer ut på banan och hinner köra några varv innan det åter börjar torka upp. Conti regndäck är sjukt mjuka och säkerligen aldeles utmärkta i regn. I torrt däremot blev det snart bara löjligt. Det spann hysteriskt på både trean och fyran nerför rakorna och hojen ålade sig fram. Regnet som sett ut att vara på gång länge kommer till sist - mängder av regn och jag tänker att det kanske ändå är lite bett kvar i regndäcken. Jag bara nuddar gasen i en kurva och håller på att få mig en Lorenzo-flygtur. Går direkt in i depån, på med nytt regndäck och ut med Hägerström.
Och här räddar Hägerström helgen. Efter en rätt pissig förstastint får han vädring på skåneligan, går ikapp och förbi och vi ligger på en stadig pallplats. Han är blöt så det rinner om honom när han byter över till mig med under en timme kvar. Och jag kan knappt tro min tur när jag kommer ut ur depån aldeles bakom skåneligan och med just under ett varv till godo. Deras tempo i regn är allt annat en raskt så jag ligger snällt där bakom och myser i vetskapen om att vi kommer få med oss en buckla hem
Aningen frusen sliter jag upp hojen i en ludermässigt dålig wheelie över mållinjen, 28 fina poäng bärgade och delad ledning i serien
Och slutligen måste påpekas att Humlan återigen inte var i närheten av att köra ett snabbare varv än undertecknad så nu har han bara tre chanser kvar. Jag känner mig inte ens orolig...
