Rejs(njah)-rapport Sviestad-SM 2011 - fortfarande den enda äkta medlemmen i team DNS.

Mattias

Very nice
Personal
Gick med
24 Feb 2002
Ort
Stockholm
Hoj
GSX-R750WT + G650X Moto
Ja, jag vet att det börjar lika anka alltihopa, men det enda jag gör som är bra är att rapportera om skit'n, so here it is. The report.

Sviestad-SM. Jag borde naturligtvis ha tänkt igenom anmälan något mer noga än jag gjorde, eftersom min pallplats på VM i KM tidigare i år skänktes till mig av NGK eller Denso, när Calle Thorssells motorcykel krävde nya tändstift. Men jag tänker sällan klart när jag tror mig ha åstadkommit något, så anmäld till SM it was.

Eftersom man såklart behöver träna litet så åkte jag till Sviestad en gång efter KM för att toppa formen. Fru Fortuna belönade mig den gången med ett monsunregn en kvart innan träningen började.

Tio minuter innan träningen började var det sol igen. Jag tvekade länge om vilka däck jag skulle ha och valde regndäck och körde ut. Halvvägs in i passet var det mestadels torrt. Till passet efter var det helt torrt och jag var laddad som fan. Tyvärr beslöt sig mitt avgasrör att gå av, vilket gjorde att jag fick åka hem med svansen mellan benen och prestationsångesten pumpande. Jag insåg aldrig att Fru Fortunas regn följt av sol var en välvillig handling, såhär med facit i hand.

Efter att jag fått röret svetsat hos Nikasilproffsen åkte Team DNS till Gotland. Där kraschade fyfan jävla skit-sege på första flygande varvet, första passet, första dagen. Jag sparade mig ända till andra flygande varvet, andra passet, första dagen. Fy fan, vad bra det gick! Vi tejpade ihop kåporna och bytte det som behövde bytas och körde glatt vidare hela helgen. Fyfan jävla skit-sege låter sig inte skrämmas av en vurpa (mest för att han vet att han klantade sig), men jag hade lite svårt att få upp farten eftersom jag inte gjorde nåting fel alls. Min ingångsfart i kraschkurvan var korrekt, möjligen var kurvan för tvär eller så var det nåt på banan. Det hade i alla fall inget med mig att göra.

Veckorna mellan Gotland och Sviestad-SM gick åt till att laga hojar och byta kolvar och fotpinnar och annat skit som inte hade blivit fackmannamässigt åtgärdat. Det blev det väl inte nu heller, men något rakare vågar jag nog drista mig till att säga att allt blev.

Fyfan jävla skit-sege krävde att jag pimpade upp hans kolfiberkåpor innan SM, så femton timmar jag kunde ha använt till sömn gick åt till att varsamt smeka på folie på kåpor istället. Som tur är blev det våldsamt snyggt, så det var väl värt det då.

Torsdag, dag för avfärd:

Jobba! Aldrig fel som uppladdning för att prestera något. På onsdagkvällen hade fyfan jävla skit-sege kommit på att den tänkta dragbilen (från England, go figure) inte skulle gå att använda som dragbil. Mycket på grund av att den är just engelsk, och därmed kröker kardaner och spränger drivknutar och allt vad det var. Han lyckades efter femton panikslagna SMS kläma fram att han lånat en... Ford. En Ford? EN FORD?! Ja, herregud. Ett fall rakt åt sidan, kan man väl säga. Sent om sider dök fyfan jävla skit-sege upp i sagda Ford med husvagnen på släp. Jag slutade jobba tvärt och vi tog oss till racingverksta'n och började lasta. Min motorcykel skulle in i husvagnen. Det gick precis, om man lyfte den inna da twelve o'clock position, saxade in den genom dörren och vred den ett kvarts varv innan man släppte ner framänden pekande bakåt i husvagnen. Skitlätt. Fyfan jävla skit-seges hoj hade en custom made ställning på dragstången, så den parkerade sig ju där i princip av sig själv. Okej, hojarna lastade. Då var det bara resten som skulle in. Åtta lådor, fyra soppadukar, depåstöd, däck, regnhjul osv. Klockan sju ringde min kollega från jobbet och frågade hur långt vi hade kommit. Vi hade kommit nowhere.

Med allt inne skulle vi bara montera de sprillans nya, mycket luxuösa husvagnsspeglarna. Det gick. Inte. Eller nästan. När vi åkt två mil hade vi justerat dom flera gånger, och nånstans före Nyköping beslutade sig den vänstra för att lämna skeppet. Fyfan jävla skit-sege lyckades hissa ner fönstret och fånga den innan den vann sin frihet, och som straff fick den tillbringa resten av resan bakom förarstolen. Det borde lära den en läxa.

Under resans gång försökte jag uppdatera fejsboken så ofta som möjligt, vilket gjorde mig gravt åksjuk. Skönt. Vi stannade för att äta på Max i Nyköping, och denna gång tog det inte så farligt lång tid (se Mantorp-rapporten för fullständig redogörelse för det Max-besöket). Efter vi hade ätit körde fyfan jävla skit-sege genom en lerpöl så hans motorcykel som så stolt paraderade frampå husvagnen fick lite ny dekor i form av lerstänk. Hoho. Vi stannade på Shell Nyköpingsbro för att tanka Forden och torka av geggan från kolfiberkåporna. Jag hade ju inte kört i nån lerpöl, så jag satt bara kvar i bieln medan fyfan jävla skit-sege gnuggade på sina kåpor. Turister stannade och pratade med honom på engelska om Isle of Man och andra dumheter. Jag satt förnöjd och lyssnade på fyfan jävla skit-seges försök att göra sig förstådd på utriksika. Don't quit your day job. Det är engelska och betyder att man inte ska sluta på sitt vanliga jobb för att bli tolk eller nånting sånt.

Till slut kom vi fram till Sviestad och förfärades över mängden husvagnar, husbilar och människor. Vi möttes av en depåvärd som välvilligt visade oss till en plats precis utanför muggen. Vi slapp i alla fall stå mitt i rännan som blir mycket flodlik i regn. Sjukt nöjda med det. Vi började klåpa upp tältet bestående av sjutusen rör, hörn, nockar, stroppar och skit och fyllde det sedan med allt vi packat med oss. Det blev himla fint. Sen fick man sova! Fyfan jävla skit-sege gjorde anspråk på "dubbelsängen" baktill i husvagnen och jag fick nödbritsen fram.


Fredag, free practice day:

Jag vaknade till ljudet av regnets smattrande mot taket. Det är märkligt hur det i princip ALLTID är så. Har det inte regnat på en månad, så gör det garanterat det när man har ställt upp ett tält i en depå. Man skulle betala fredagsträningen på plats så vi betalade inget, utan dukade istället upp frukost och tittade ut på de stackars satarna som simmade omkring utanför. Några av dom körde faktiskt ut på banan och cirkulerade. Vi tittade på dom från depåstaketet och huttrade. Till mittenpasset på dagen hade det slutat regna, så vi satte igång däckvärmarna och varmkörde hojar sådär världsvant. BJUMMMMMMBJUMMMMBJUUUUUUUUMMMMMMMM, liksom. Sen gick vi och anmälde oss och betalade. Eftersom LMS är världens bästa klubb fick man rabatt om man inte körde alla pass. Dethade ju kunnat spara en slant om inte fyfan jävla skit-sege "glömt" att ta ut kontanter. Jag släntrade ut från race office tusen spänn fattigare, fyfan jävla skit-sege släntrade ut från race office depåpass, mekband och annat rikare. Märkligt hur det blir ibland.

Sen var det dags att köra. Förhållandena föreföll perfekta, så jag hade gott hopp om att åstadkomma nånting. Tyvärr har vi alltid använt ett fuktat pekfinger som väderstation, så hojarna gick som skit. Ingen botten (inte för att den nånsin har det), inget mellanregister och ingen toppeffekt. Jag körde några varv för att försöka lista ut om den gick fett eller snålt och gick in för att byta munstycke. Jag gissade fel, så när jag väl kom ut på banan igen gick den inte bättre. Balle. Well, banan svängde åt samma håll som vanligt i alla fall, så jag hade fortfarande gott hopp.

Strax före sista passet för dagen började det regna igen. Eftersom hojen stod med slicks på hoppades jag in i det längsta på att det skulle hinna torka upp, men så roligt skulle vi inte ha det.

Fyfan jävla skit-sege har lyxen att kunna skifta blixtsnabbt mellan torr- och regnhjul, medan jag har två helt olika bakfälgar, vilket gör att jag måste justera kedjan och ha mig innan det går att köra. Jag mekade ivrigt och när sju minuter av passet återstod var jag klar. Jag skenade in i husvagnen, bytte om och startade hojen och kom ut på banan när knappt fem minuter återstod. Jag har ingen stor vana av regndäck, men enligt sägnen ska det inte vara några konstigheter. Jag puttrade genom bandepån, delade ut slängkyssar till alla fans och gav benet på ettan ut på banan. Petade i tvåan och drog en bit på den. Bromsade inför esset. Låste framhjulet. Släppte bromsen. Åkte utanför vita linjen. Hoppades att jag inte skulle lyckas köra av banan. Hrrm. Well, på't igen. Rullade varligt genom esset och slog på, funderade på hur jag skulle bete mig för att sänka farten inför torparn. Det gick som tur var bra, men med så kort tid kvar av passet funderade jag mest på vad det här passet skulle kunna lära mig förutom hur man byter fotpinne, styre och lagar kåpan. I nya sektionen bestämde jag mig för att det hela var en usel idé och satte upp handen. Mellan bergskurvan och depåinfarten blev jag omkörd av en gosse som också skulle in i depå. Ja kära nån, vilken succé.

Motorn tog sig fint ut ur depån i alla fall! Man ska se allt från den ljusa sidan.

Strax efter vi kört klart kom vår självutnämnde lökmek Pär a.k.a. Sleven och styrde upp verksamheten. Strax efter honom dök Torkel upp. Det var ont om depåplats på vettiga ställen, så vi erbjöd honom plats i vårt tält. Jag tänkte att en extra 125GP-hoj inte var hela världen. Torkels lilla husvagn rymmer dock mer än man tror, så det kom in en verktygsvagn, två bord, en mekbänk till hojen, en smutsig hoj, en Torkel och lite annat smått och gott. Nu var tältet i alla fall fritt från eko, om man säger.

Vid besiktningen lyckades vi distrahera personalen med ihärdigt tjattrande så dom missade en massa saker på fyfan jävla skit-seges hoj. Bra strategi! På väg ut ur besiktningshallen blev jag stoppad av en men som bara ville tala om att han gillar mina rapporter. Här är en till! Jag uppfattade aldrig namn eller nick, men hej och tack för berömmet igen. Nåt ska jag väl vara bra för här i livet.

Jag och fyfan jävla skit-sege var hungriga. Vi skulle handla också, så vi åkte in till "sta'n". Vi åkte rakt igenom först, för vi är från Stockholm. Sen när vi åkte tillbaka igen insåg vi att vi faktiskt inte hittade nånstans. En snabb fejjankoll visade att Nordgren Racing-meken Peter (a.k.a. Neutral) hade checkat in på Stångebro gatukök ungefär samtidigt som vi fick syn på sagda gatukök mitt i den lantliga idyllen. Vi gick in där, men 3G-masterna i Linköping dras nog med en viss fördröjning för Peter var inte kvar. Som tur var talade de begriplig svenska i grillkiosken och hade faktiskt mat vi kände igen, så vi åt där.

Sen skulle vi handla. Vi iPhonade upp Ica Kvantum och drog igång navigeringsappen och hittade till nån sorts stadsdel som liknade Haninge eller motsvarande håla i Stockholm.
Även där kunde vi göra oss förstådda och köpa varor vi kunde identifiera som ätbara (och drickbara. Mmm... ööööl).

Tillbaka till depån, där vi mest satt i tältet eller husvagnen tills vi fick gå och sova. Sleven skulle sova i mittgången i husvagnen, sa han. Jag undrade stilla om han drabbats av minnesförlust (fyfan jävla skit-sege har köpt slevens gamla husvagn, förstår ni) eller om han börjat en ny bana som fakir. Tre män på sex kvadratmeter husvagn gjorde att öronproppar skulle bli nödvändiga. Jag lurade på att packa upp ett extra par att sticka i näsan men struntade i det av rädsla att kränka de andra.

Lördag, race day 1!

Jag hade satt väckarklockan (haha, skoja bara. iPhonen, såklart) på 06.45 så jag inte skulle hamna i tidsnöd med nånting. Tyvärr vaknade jag redan 03.38 och undrade varför det var så jävla tyst.

jag kom på att jag hade öronproppar i och tog ur den ena. Märkligt hur hörselgången vidgas av öronproppar, ömt och uttöjt och konstigt. Jag insåg också att det inte alls var speciellt tyst, det var flera andra i husvagnen som andades och gick på. Jag stoppade tillbaka öronproppen och lyckades ligga kvar i "sängen" ända till 06.40 via ideliga uppvaknanden. Gick upp och störtade in i duschen innan nån annan vaknade. Jag kan utan överdrift påstå att jag vantrivs med tanken att duscha med andra män. Yuk. Sleven den vällustige, förföljde mig dock in i toalettbyggnaden, men när han vågade kika runt hörnet var jag redan klar. Ha! Nu var jag i allt annat än tidsnöd, så jag visste inte vad jag skulle göra riktigt. Surfade lite internet med iPhonen, pratade tyst med Sleven och till slut var klockan åtta så vi kunde sätta igång med dagens verksamhet. Äta frukost och såna grejer. Vi skulle köra kval 10.20 så det fanns gott om tid att döda. Klockan går dock fort och sakta om vartannat i en depå, så plötsligt var det dags.

Allt var klart eftersom Sleven fixade och donade med allt möjligt, så det var bara att dra på sig läderkläderna och köra som en furie, eller nåt sånt. Efter lite pumpgasande rullade jag iväg mot utsläppet. Det var jävligt fränt med en massa likadana hojar som lät och rök, så jag försökte njuta av ögonblicket. Det gick bra tills jag skulle försöka köra. Jag kom ut som ungefär femma från slutet. Lyckades köra om George #98 ganska omgående och hade Asger #23 framför mig. Han körde inte vansinnigt fort. Faktum är att han körde något långsammare än jag, vilket i sig är märkligt. Jag kom ikapp honom in i varje böj, men saknar bollar nog att köra förbi. Mitt inre barn började se livet passera revy, när jag insåg att när det är tävling är det liksom meningen att man ska köra om.

Det är ju farligt? Det går inte att köra om utan att nån känner sig kränkt! Jag bytte strategi och slog av lite för att få en lucka och sen köra ikapp och på så vis sätta en bra tid. Tyvärr var det som man kanske kan förvänta sig en usel strategi, eftersom det gjorde att Magnus #37 kom upp jämsides på rakan på sin gamla 1990-hoj. Mitt inre barn avled på plats. Som tur var kom Magnus inte förbi, så jag försökte köra lite fortare. Det gick bra tills jag var på väg in i torparn och Linus Harrysson passerade i dubbla hastigheten. Mitt inre barn gick inte att återuppliva, så jag gjorde en mycket GP fotviftning mitt i nya sektionen till Magnus #37s och Torkels stora besvikelse. Torkel har på nåt vis fått för sig att han skulle köra förbi mig. Jag har ett tips, Torkel: Vänta bara några minuter. Jag rullar över och spelar död när som helst. På väg in i depå såg jag att dom flaggade av passet, så jag missade inte vansinnigt mycket ändå.
 

Mattias

Very nice
Personal
Gick med
24 Feb 2002
Ort
Stockholm
Hoj
GSX-R750WT + G650X Moto
Jag bestämde mig i vanlig ordning för att skita i alltihop. Eftersom jag inte kan hoppas på att placera mig så måste jag hoppas på att tycka att det är kul. Att köra som en kratta på en hoj som inte känns speciellt bra är inte kul. Jag parkerade hojen utanför tältet för att frigöra plats åt dom som faktiskt kan köra och/eller tycker det är kul, vilket ledde till att folk stannade och tittade på den. Dom berömde hur fin den var och så, vilket gör mig betydligt gladare än att åka runt och vara dålig på den.

Nån timme före kval 2 kom vår vän Lasse Svedberg. Han hade tourat dit på din VFR750 och hade nåt som liknade fiskarkläder på sig. Han frågade (ironiskt, kanske. Har ironin kommit till Skövde?) om jag var taggad och jag berättade att jag inte skulle köra. Det är väldigt få som förstår sådana beslut, så han såg besviken ut. "Men kör du, då!" sa jag. Han skrattade bort det, men jag envisades. Han var så sjukt sugen, men tvekade eftersom han bara fått frigång hemifrån för att titta på motorcykeltävling, inte köra. Jag förklarade att han fick låna allt han behövde och att allt var betalt. Det fanns inga hinder utom möjligen tävlingsledningens invändningar. Jag drog med mig Lasse till världens bästa tävlingsledare och förklarade läget. Naturligtvis var det inga problem, så vi stegade raskt vidare till race office och dikterade villkoren för dom. Jag löste en engångslicens till Lasse och sen var det klart. Äntligen skulle kompetent personal köra min hoj. Antingen skulle det bli succé eller så skulle jag få vatten på min kvarn om att den fortfarande är svårkörd och eländig.

Lasse körde ut på kval två. Han körde runt lite varligt och gnagde sig ner till 1.05,3 (samma som mitt PB, för övrigt) och kom sen in i depå. Jag hade tagit med mig verktyg för fjädringsjustering, men han ville inte ändra på något. Han rapporterade att den var svårkörd och slö, ungefär som jag upplever den. Han hade inga idéer om vad som skulle ändras, men sa att den kändes hög bak och var svår att få in i svängarna. En 125GP-hoj ska man enligt Sleven "släppa in i kövan (kurvan på nybroska)" men släpper man min nånstans så vill den bara gå rakt fram. Something is wrong.

Lasse åkte ut igen och körde en radda femmor och sen fyra fyror. 0,9 sekunder under mitt personbästa är förvisso svindlande på den hojen, men jag kände mig ganska nöjd med att han inte körde styggefort på den. Väl tillbaka i tältet hade han fortfarande inga önskemål eller förslag på ändringar annat än att växelpedalen satt lite högt. Det kan ha haft att göra med att mina stövlar var två nummer för stora, men jag justerade ner den tre millimeter ändå. Efter en lång stunds fundering hade han en idé om tre klick på kompressionen fram. Han upplevde att det kändes som att det satt en tiokilos klump nånstans ovanför gaffelkronan. Vidare hatade han fotpinneplaceringen och tyckte att styret kändes som det satt närmare trots att det är mer utvinklat än gemene hundratjufemräsers.

Efter det fick vi lite lunch. Sleven och fyfan jävla skit-sege hade redan ätit, så jag och Lasse delade på det som fanns kvar. Sen var det dags för rejsen att börja. Vi missade (kanske lite med flit) juniorerna och BoTT, men ville kolla på 600. Vi fick se en startkrasch som hette duga. En R6 och en CBR600 krokade ihop så det sprätte plastdelar högt upp i luften. CBR-mannen reste sig tämligen omgående, men redan innan R6-mannen stannat var det ganska uppenbart att han slagit sig ganska illa. Han såg synnerligen medvetslös ut där han gled, eftersom han såg lite ut som en larv som kryper, ni vet. Är man vid medvetande brukar man försöka ta emot sig och kanske spänna sig en aning, men det här såg mest lealöst ut. Gulflagg kom ut, och folk började rusa omkring för att städa upp. CBR-mannen var först på väg bort från sandfållan, men vände sedan och såg ut som om han letade efter något. När alla andra hojar gick ut på varv två hade han irrat ut på escapen och stod rakt i skottlinjen. Inte nog med det, i sandfållan hållandes en hoj stod en funktionär som förstenad. Jag hade nog släppt hojen och satt mig i säkerhet, men funktionären var uppenbarligen modigare än jag och stod tappert kvar. Vid nästa passering var det som tur var rödflagg så vi slapp se mer elände. Det tog en stund att städa undan förare och hojar och köra iväg R6-mannen i ambulans.

(Här finns det en separat story som Mossberg kommer att rapportera om, med ett lyckligt slut. Läs om det i hans rapport. Klar snart, Magnus?)

Lasse gick iväg mitt i händelseförloppet, jag vet inte om han helt enkelt inte ville se eller om han kanske gick på muggen.
Sen var det dags för 125-rejset. Lasse frågade om hur man gör i startsekvensen, och vi förklarade tålmodigt hela hemligheten med sighting lap, provstart och warm up. Han sa att han ville göra en riktig start i provstarten och jag var på vippen att avråda honom, eftersom min koppling fått sin dos av riktiga starter via alla besök i däckchikanen på Sviestad. Jag sket i att säga nåt, eftersom jag tyckte att det var en god idé att han fick känna på hur kopplingen beter sig. Skulle kopplingen avlida så fick det väl vara så då.

Fältet rullade ut på banan och ställde upp för provstarten. Det hela förflöt fint, och kopplingen verkade ha hållit. När starten väl gick så gjorde Lasse en helt okej start och fyfan jävla skit-sege en riktigt usel en. Hoho. Lasse var före fyfan jävla skit-sege in i esset, men det varade inte så länge. Lasse hamnade i ett litet vakuum på trettondeplatsen, och fyfan jävla skitsege betade av alla utom sju. Han hade en fight med Torgeir #16, men hur det förflöt mer detaljerat kan ni läsa om i fyfan jävla skit-seges rapport som han borde sitta och hacka ner precis nu.
Lasse var väldigt glad när han kom i mål, och fyfan jävla skit-sege var i vanlig ordning missnöjd med allt i hela världen. Du är en skitig jävla rookie, vänj dig! Eller?

Efter dagens övningar åkte Lasse hem som en ny, mycket lyckligare man. Fyfan jävla skit-sege var sitt vanliga surmulna/likgiltiga jag och vi irrade runt och gjorde ingenting som vanligt en stund.
Sleven krängde på nya regndäck på fyfan jävla skit-seges fälgar och jag ansvarade för att pumpa luft i och balansera dom, innan vi åkte iväg för att hitta mat. Eftersom vi lyckades hitta till Stångebro gatukök på fredagen åkte vi dit igen. vem vill chansa med maten, liksom?
På kvällen var det som det brukar vara, man går runt och tittar på andras hojar, snackar skit och sen sitter man lite för länge i sitt eget tält och glor utan att egentligen göra nåt. Nordgrenmekarna kom förbi och frågade om vi inte skulle meka, men if it ain't broke, don't fix it liksom.

Mossberg dök upp i tältet också. Han berättade om hur hans dag varit och han verkade minst sagt upprymd och nöjd. Han gick iväg igen rätt snart, men vände precis utanför tältet och kom in igen. "Är det förresten nån av er som är Mattias?" frågade han. Sen stegade han fram, tog i hand och berömde mig för mina rapporter. Jag rodnade klädsamt och tackade för berömmet. JAG HAR TVÅ FANS! Hur många har du, fyfan jävla skit-sege?! Håll bara käft, förresten. Jag vill inte veta.

Sen gick vi och sov. Sleven skulle ånyo sova i den inte så spatiösa mittgången i husvagnen. Jag stoppade i öronpropparna, iPhonade litet och somnade såsmåningom.

Söndag, race day 2!
Jag vaknade mitt i natten efter att ha drömt en mardröm om nån sorts klaffbro som utgjorde kollektivtransport och nöjesattraktion i ett. Den var väldigt läskig att åka på, men eftersom jag bodde nära så var jag van och satt och fnissade åt mina medresenärers förskräckelse över våldsamheten med vilken den transporterade oss. Jag hade satt mig på ett listigt sätt med ena benet över kanten för att jag visste att den kunde kasta av mig annars. När den närmade sig slutstationen så minskade den inte farten. Någon till höger om mig frågade om den inte borde sakta farten och jag svarade jakande. Sen dundrade det hela in i betongfundamentet och jag kastades av och slogs medvetslös. När jag vaknade i öppningen av nån sorts gångtunnel sprattlade jag med armarna väldigt okontrollerat. Jag reste på huvudet och tittade förfärat på mina viftande armar och hörde hur sjukvårdspersonal sa att det måste vara en neurologisk skada och att jag måste sluta sprattla eftersom dom inte fick under båren under mig annars.

Sen vaknade jag på riktigt och slet ur öronpropparna och undrade om jag hade gjort några fåniga ljud. Gnytt som en liten flicka eller nåt. Jag var så jävla svettig att jag funderade på om jag kanske eventuellt hade kissat i sängen också. Som tur var sov fyfan jävla skitsege med öronproppar så han såg lyckligt ovetande ut. Sleven var försvunnen helt och hållet. Jag lurade lite på var han kunde ha tagit vägen, men orkade inte riktigt gå och leta efter honom. Lite senare (eller väldigt tidigt på morgonen) stack han in huvudet i husvagnen, slet åt sig sin väska och sa "HEJDÅ!". Jag fattade ingenting. Jag slumrade till igen och vaknade till ljudet av verktygs klinkande mot metalliska föremål i tältet utanför. Det regnade naturligtvis som fan, så jag oroade mig för att han krängt på nya regndäck på mina fälgar eller nåt sånt dumt. Jag kör bara inte i regn! Det är farligt!

Det hade han som tur var inte gjort. Denna dag var det inga frågetecken om vilka däck som skulle på, så regnhjulen satt på fyfan jävla skit-seges hoj redan. Jag kom på att jag nog borde kolla lufttrycket i dom innan det skulle köras. Det var ju tur, för ifram var det 2,55. Fniss. Det hade nog gått som på räls, det. Sege satt i husvagnen och twittrade (via iPhone såklart) om hur gött det var att ha TVÅ mekaniker som fixade hojen vad gäller tankning, hjulbyten och varmkörning. Mitt kall i livet är att hjälpa andra och skriva omotiverat långa rapporter om ingenting, du vänjer dig nog.

Eftersom det regnade så infernaliskt försökte jag få på fyfan jävla skit-sege ett regnställ. Han är tyvärr lite fåfäng, så han sa "hellre blöt än ful" och tog av sig det. Synd, för det såg skitfånigt ut vilket roade mig.

I kval ett på söndagen körde fyfan jävla skitsege 1.11,9 vilket gav honom en niondeplats. Det regnade och var obehagligt att stå och glo, så min hjärna stängde av. Minns inga detaljer.
I kval två klämde han in 1.11,9 igen. Dessvärre körde några andra lite fortare vilket gjorde att han skulle få starta från elfte plats. Jag tror bestämt att det var i kval två som Björback #49 highsidade i Sviestadböjen och gled en god bit på gräset. Sen låg han still en lång stund innan han gjorde tummen upp. Jag vet inte hur många gånger jag ska behöva rabbla mantrat om att man inte kör motorcykel om det regnar. Det är inte skönt, ganska farligt och potentiellt väldigt kostsamt. Skit i det bara, det gör jag!

Till lunch denna dag fick vi Kelda "amazing asparagus" sparrissoppa som Sleven hemvant välte ner en burk kräftstjärtar i. Sleven är bra till nästan allt, trots att han (inte) sovit i tältet utanför husvagnen halva natten.

Efter mycket GP-mässigt varmkörande drog det ihop sig till rejs. Eftersom vi numera är ett toppteam så väger vi tanken efter varje pass så vi inte tankar i mer bensin än nödvändigt. När vi väl står där och tankar tippar vi i princip alltid i en extra liter för att vara på den säkra sidan, så vi kunde nog egentligen höfta litet i överkant och det skulle ändå inte märkas nån skillnad.

Sen var det dags för rejs. Sege är alltid väldigt negativ och sur före tävling, nästan som mitt normaltillstånd faktiskt. Hemskt är det.
Alla rullade ut på sighting lap, ställde upp för provstart och körde runt på warmupvarvet. Vissa av toppgubbarna hade nog skruvat åt styrdämparna för hårt eller nåt för de vinglade väldeliga.
När alla funktionärer var nöjda med sitt respektive led gick mannen med röda flaggan åt sidan och ett skönt dån av varvande tvåtaktare uppenbarade sig. Fyfan jävla skitsege gjorde i vanlig ordning en usel start och var trea in i första böj. Trea från slutet, that is. Teamet är inte nöjda med det. Skärpning!

Dennis Wilje #14 satte sin dyra Aprilia i däcktraven ut med start och mål med ett ljud som närmast kan beskrivas som ljudet en skjutdörr i en riktigt burkig skåpbil gör när den stängs hårt. TJONG!

Fyfan jävla skit-sege började köra som en jävla idiot. Han rundade folk på innern, yttern och överjävla allt i esset. Det såg mycket vådligt ut. Usch. Men tok har som vanligt en jävla tur, så han jobbade sig upp till en sjätte plats som han förlorade och tog tillbaka ett par gånger. "Spiggen" Torgeir Horne #16 kan lätt köra förbi på rakan, så fyfan jävla skit-sege måste tränga sig före på ett väldigt ofint sätt i svängarna för att kompensera för detta. Mot slutet av rejset hade fyfan jävla skitsege god hjälp av Torkel som hämmade Torgeirs framfart. Dessutom stöp ledaren Stinius Viking Ödegård #41 ut på start och mål, så fyfan jävla skitsege kom femma till slut. När han kom in i parc fermé pekade han på (min, numera regndränkta) laptimer och tjoade om att han hört en hög åtta i regnet. Snabbt, och säkert skitfarligt. Man kör inte motorcykel i regn. Fråga Wilje och Ödegård.

Jag och Sleven gick och kollade på superbikerejset ifrån nya sektionen. Tyvärr är det en utdöende klass med jävligt trista hojar, så ingen vurpade. Ledaren hade ett litet tillbud, men elektroniken räddade honom säkert.

Sen återstod bara det otroligt roliga jobbet att packa ihop allting. Allt (ALLT!) var dyngsurt och skulle in i bil och husvagn. Jag tömde allt vatten som samlats i tältduken på mina byxor, så det var ju bra. Vi lyckades till slut få in all skit och skulle börja åka. Vi hade dock glömt att montera de skitusla husvagnsspeglarna, så vi klev ur igen och skulle börja med det. Fyfan jävla skit-sege drog av en av remmarna på sin. Jag fick inte dit min, eftersom allt var blött, och remjävelstygen bara gled. Jag blev sur och tog i mer. Då knäckte jag plasten. Vilket jävla skräp! Jag blev beordrad att bygga ihop en hel av de två trasiga speglarna och lyckades faktiskt efter en liten vredesinducerad paus.

Sen var vi på väg. Jag var nära koma, men fyfan jävla skit-sege var euforisk och malde på om hur bra han var. Jag försökte hejda honom genom att tala om hur tråkigt det är med motorcyklar och att man inte kör i regn, men han lyssnade inte. Bummer. Jag försökte fejsboka litet, men fick ge upp på grund av åksjuka även denna dag. Vi stannade på Max i Nyköping igen på vägen hem. Söndagspersonalen verkade betydligt mer förvirrad än torsdagspersonalen, så det tog lite längre tid.

Väl framme vid racingverksta'n gick urlastningen förvånansvärt fort, vilket såklart var skönt. Sen återstod bara petitesser som att hämta min bil i nån sömning villaförort och sådär innan jag skulle få sova igen.
 

Mattias

Very nice
Personal
Gick med
24 Feb 2002
Ort
Stockholm
Hoj
GSX-R750WT + G650X Moto
När jag vaknade i morse var jag inte speciellt pigg, så jag ansökte om sovmorgon via SMS. Chefen svarade inte förrän det i alla fall var försent att åka till jobbet, så sovmorgon it was. På vägen till jobbet (där jag fortfarande sitter och skriver det här) åt jag lunch. Kött med bearnaisesås och pommes strips. Till det drack jag ÖL. När jag var klar drack jag kaffe och RÖKTE!
Min karriär som rejsingförare är över.


Tills jag försöker igen. Stay tuned.

Jag har bilder från min iPhone också! Vad de föreställer kan ni nog utröna om ni läst hela texten.
 

Bifogat

  • IMG_0101.JPG
    IMG_0101.JPG
    105.9 KB · Visningar: 173
  • IMG_0102.JPG
    IMG_0102.JPG
    115.7 KB · Visningar: 164
  • IMG_0109.JPG
    IMG_0109.JPG
    74.5 KB · Visningar: 159
  • IMG_0110.JPG
    IMG_0110.JPG
    83.2 KB · Visningar: 178
  • IMG_0116.JPG
    IMG_0116.JPG
    131.5 KB · Visningar: 173
  • IMG_0117.JPG
    IMG_0117.JPG
    111 KB · Visningar: 157
  • IMG_0122.JPG
    IMG_0122.JPG
    77.6 KB · Visningar: 162
  • IMG_0128.JPG
    IMG_0128.JPG
    143.7 KB · Visningar: 193

Johansson

Sporthoj Senior Member™
Gick med
6 Mar 2003
Ort
Gôtteborg
Hoj
Aprilia Tuono v4r
Strongt att du inte gett upp än trots att du tycker det är så tråkigt :tummenupp

Jag känner igen depålivet, fiffan :gnissla
 

Svedberg

Ny medlem
Gick med
12 Jun 2005
Ort
i skogen
Hoj
Honda RS125, Honda RVF400
A.

Lova att snart vara tillbaka på banan med den fina #73-racern. Dina äventyr är alltid väldigt annorlunda än alla "vanliga" racerapporter, och vi njuter i fulla drag av att ta del av allt som utspelar sig i ditt inre under en helg i depån. Din strävan mot framgång och upprättelse som racerförare bara MÅSTE få ett storslaget och lyckligt slutkapitel, och du vet det.

B.

Se nu för bövelen till att dessa skildringar ur ditt racingliv inte kan Poff! försvinna i nån tafflig serverkrasch eller liknande. Skriv ut allt, sätt i en pärm och lås i den i ett Franz/Jäger i källaren! Dina berättelser kommer med tiden anses som vår meningslösa generations främsta vittnesmål, lite som Dödahavsrullarna eller Lundells Jack. (Generation DNS?) Stor läsning :tummenupp


I övrigt vill jag tillägga ett par detaljer från lördagens äventyr:

Dina motgångar på racerbanan beror på din motorcykel! Alla vet att jag i normala fall med lätthet steker Sege:tungan, men då krävs det en hoj som svänger dit man vill, och som är snabbare än en 50cc Tomos med jackad kölv. Du kan ta min blygsamma framfart som ett kvitto på att din racer kräver att du skruvar dit de snabba JHA-prylarna, skaffar ett 2004-kåpset (icke lackerat, givetvis!) och så kopierar vi #111-hojens samtliga inställningar till nästa gång. "There is something seriously wrong with bike-a, team tried a lot of-a front end settings, baaaaaat could not nail-aaaaa the problem. Also, for me, power was-aaa this weekend not so good, baaaaaat with some new factory parts
for engine we hope for better performance next time up."

Skämt åsido, jag hade en svinrolig dag, och fick delta i SM!!! istället för att stå vid sidan och glo, och jag är väldigt tacksam över att ha fått chansen att leka på din hoj. Du får leka på min i samband med B-racet, om jag lyckas ta mig dit!

Hur blir man medlem i Fanclubben?

#73 hired gun, Lasse
 

GT

Absolut kortast.
Gick med
29 Nov 2010
Ort
Helsingborg
Hoj
CBR600RR - Pink Kitty Edition
Grattis Mattias, du fick precis ditt tredje fan. Fantastiskt bra läsning (tros alla sura miner från sambon pga. mina gapflabb). :)
 

SGM

BTG 8:20
Gick med
29 Feb 2008
Ort
Västeråskrokarna
Hoj
ZX10 , Nishiki Race Carbon, Superior XF
...som vanligt, grym rapport. Var nere och hejade på Lönroos i junior på söndagen, ni hade haft mer nytta av jetskis...
 

TNK

Va!
Gick med
19 Jan 2008
Ort
Norrtälje
Hoj
Derbi Senda Aprilia RS 250 -95 TZ 125-96 TNK 50cc
Hej:)

:tummenupphärligt Mattias jag skrattar så tårarna kommer.
Underbar läsning.
 

oops164

Smed
Gick med
13 Aug 2003
Ort
Göinge Fridhem/ Kristianstad
Hoj
Tösernas leksaker,
Dags att starta en officiell fanclub.
Men vägra ansiktbok bara.

Som vanlig gör man felet att läsa dina rapporter so kvällslektyr i sängen vid läggdags och som vanligt slutar det med att frun skäller på mig att sluta skratta.
 

sleven

Snabbare än fy fan jävla skit-sege!
Gick med
13 Dec 2003
Ort
Nybro
Hoj
ZX-6R SST 600
Skulle vilja börja med att tacka för en rolig och trevlig helg som alltid.

Men åk aldrig till en tävling där [Mätajas] Mattias (på nybroska) ska "deltaga" utan komplett uppsättning med hjälm och dylikt. Du vet att du kommer att få köra.

Sen så vill jag påpeka för att upprätthålla mitt goda rykte som lökmek att jag gjorde grovjobbet med att kränga däcken, men [Mätajas] poppade dom och är således skyldig till det höga däckstrycket(2,55).

Det var även jag som beordrade morgonen efter att kolla det samma.

Summa summarum, en mycket rolig helg trots blötan.
Det enda negativa är att jag förmodligen kommer att köpa mig en 125:a igen och uppnå den inre frid jag saknat sedan separationen ifrån min 250 för ett halvår sedan på Mantorp.

Ärligt talat vad trodde jag när jag köpte mig en 600:a?
Får nog bli ett mail till glassbaren i öknen och fråga vad dom har på lagret. :)
 

Kunkel

Der zweitakt taliban #6
Gick med
27 Jul 2007
Ort
Huddinge
Hoj
Nu med en CBR600RR 05:a, YZF750R 93:a, RDGV350rr, RD350 -84, TZ(r)250M -91:a åså nåra moppar(TZM50, Crescent GLX, Compact).
Underbar läsning:tummenupp Den dan Team-DNS upphör och det aldrig kommer nåra fler racerapporter kan världen att döö lite grann:död och domedagen kännas allt nämre:gråta
Men än e' lyckan e' total, iaf om jag och 9'000'000 andra svenskar glatt får ta del av Dina bravader. När dessa mästerverk synats så loggar man ut med ett leende:)
 
Last edited:

Mattias

Very nice
Personal
Gick med
24 Feb 2002
Ort
Stockholm
Hoj
GSX-R750WT + G650X Moto
Underbar läsning:tummenupp Den dan Team-DNS upphör och det aldrig kommer nåra fler racerapporter kan världen att döö lite grann:död och domedagen kännas allt nämre:gråta
Men än e' lyckan e' total, iaf om jag och 9'000'000 andra svenskar glatt får ta del av Dina bravader. När dessa skapelser synats så loggar man ut med ett leende:)

Team DNS kommer att leva för evigt, om inte i den riktiga världen så i allas (ALLAS!) minnen. I minst tre månader efter slutet i alla fall.
 

Kunkel

Der zweitakt taliban #6
Gick med
27 Jul 2007
Ort
Huddinge
Hoj
Nu med en CBR600RR 05:a, YZF750R 93:a, RDGV350rr, RD350 -84, TZ(r)250M -91:a åså nåra moppar(TZM50, Crescent GLX, Compact).
Team DNS kommer att leva för evigt, om inte i den riktiga världen så i allas (ALLAS!) minnen. I minst tre månader efter slutet i alla fall.

I 3 månader:confused: Näeh DT tror inte jag men om... får Du nog faan sätta dom på pränt och spara dom i ett FranzJäger som "svedberg" skrev. Så dessa kommer att hittas vid en fornutgrävning om sisodär 1200år eller nått. Jag har ÄKTA arkiv papper jag fått från jobbet om du behöver:tummenupp
 

wdac

Ny medlem
Gick med
24 May 2004
Ort
Norrtälje
Hoj
Äger ingen hoj, söker efter en Honda FMX 650.
varför inte spara alla rapporter digitalt och släppa en inbunden bok per säsong Mattias? ;D
 
Nyheter
Honda ICE Concept med eldriven kompressor

2025 Honda ICE Concept bike...

BMW Concept F 450 GS

BMW Motorrad har visat upp ...

EICMA 2024: Yamaha

Yamaha gasar på friskt infö...

Honda NT1100 med semi-aktiv fjädring

Honda har uppdaterat NT1100...

Yamaha Tracer 9 uppdateras

Sporttouring-modellerna TRA...

EICMA 2024: Ducati

Som väntat släppte de itali...

Royal Enfield lanserar nytt varumärke för eldrivna motorcyklar

Royal Enfield har tagit ste...

Honda ICE Concept

2025 Honda ICE Concept bike...

EICMA 2024

Nu lämnar vi Milano-mässan ...

EICMA 2024: KTM

Vi får dra oss tillbaka til...

Top