Kraschen
Detta hände...
vi var fyra st som skulle köra en långrunda genom Roslagen. På vägen mellan Knutby och Alunda finns en fin vänstersväng som inbjuder till knäskrap.
När jag lägger ner hojen tappar bakdäcket plötsligt fästet, hojen åker iväg och jag glider på asfalten mot diket. Hinner se stubbar jord och stenar komma emot mig innan jag brakar in i diket. PANG! Ett dike är HÅRT i 80 km/h (eller 100 vet inte så noga). Jag kommer inte ihåg hur jag tog emot smällen men huvudet fick sig iallafall ett hårt slag. Tack och lov kan jag resa mig direkt (inte så smart kanske) och känner att jag kan röra händer och fötter. Däremot var jag rätt groggy.
Tittade på diket och konstaterade att jag haft otrolig tur. Lyckades klara mig från stubbar, stenar och en stolpe.
Sen blev det bärgning av hojen och transport till sjukhuset (TACK återigen för hjälpen!!!!!). När jag berättar för sjuksköterskan vad som har hänt blir hon väldigt allvarlig, jag måste stå helt still och sen långsamt gå in ett specialrum där jag får en nackkrage, en läkare kommer och kollar ögonreflexer, frågar efter dagens datum etc. Då blev jag orolig men efter några timmars observation fick jag gå hem iallafall. Enda skadan var axeln som måste tagit emot smällen, inget var dock brutet så efter några dagar skulle smärtan gå över.
Måste säga att folk verkligen kan vara underbara... precis efter kraschen kommer en kvinna på cykel som har hört vad som hänt, hon erbjuder oss allt möjligt (nej inte det...) men vi avböjer. Strax därefter kommer en man på cykel, kollar vad som har hänt och även han erbjuder oss hjälp på olika sätt. Vi avböjer igen. Tror ni inte han kommer tillbaka ändå med en påse full med kaffe, saft och kex!!!
"Lämna det på stubben när ni åker iväg" säger han och sticker.
Lägger upp några bilder, först vägen. Ungefär vid skylten börjar spåren av däcken.