Kartan som ovanstående talare pratar om var en annan revolutionerande sak med JA37, den taktiska indikatorn, om inte den första så i varje fall en av världens första system där man presenterade en elektroniskt genererad karta för föraren på en skärm på instrumentpanelen. Finns också mer att läsa om den i den länkade artikeln.
JA37 är överhuvudtaget väldigt underskattat som jaktflygplan, man pratar ofta om att det är ett i grunden attackflygplan och att manövrerbarheten var sämre än i tex F-16, MiG-29 mfl. Men i fråga om integrationen människa-maskin och situation awareness hade det få, om ens några, likar. (Sen vete tusan om jag skulle vilja vara ens ett Mig-29 i närstrid när 37-föraren slavat autopiloten till radarn för att rikta Jaktviggens 30 mm Oerlikon......)
Jämför man med J35 så är steget i detta avseende gigantiskt, flyga 35 är jobbigt, med mycket ögnande ner på diverse mätare, visare och klockor för att hämta information hela tiden, speciellt i jaktrollen var det på gränsen för vad ens en vältränad förare med 200 timmar om året kunde klara av att hantera på ett effektivt sätt. Man fick utöver att hålla koll på flygplanet som kanske också var tvunget att flygas avancerat eller i dåligt väder/mörker, navigera (med karta i knät, kompass och klocka) välja vapen, sköta radar och sikte, preparera robot, hålla koll på STRIL osv. Det är här den stora skillnaden mellan generationerna är, i 39 flyger planet mer eller mindre sig självt och föraren kan ägna merparten av sin tid åt den taktiska situationen som han med alla hjälpmedel har stenkoll på, i 37 är man någonstans mittemellan men förmodligen närmare 39 än 35.