Jag brukar åka buss med länstrafiken ibland, tex mellan Skellefteå och Burträsk...
Vad sjutton, då passerar Du ju nästan nästgårds! Du borde köra hoj någon gång, skulle göra succe på torget i Skellefteå under onsdagskörningarna...
Till frågan Du nämner angående SD:s frammarsch på landsbygden så tror jag till skillnad från andra i tråden att det skiljer en del när det gäller varför SD blir starkare. Storstädernas vit-makt-klientel lyser oftast med sin frånvaro på vischan, om än något undantag finns. Några av anledningarna bland oss "lantisar" som jag tycker mig märka är:
1 - I små samhällen kan en större förläggning innebära att invånarantalet ökar avsevärt/att inslaget av asylsökanden ökar dramatiskt. Och det skrämmer en väljargrupp, "man har väl hört hur de är..." Samma problem upplever jag koncentrerat till enskilda kommuner i storstäderna, de fiiina områdena förblir fiiiina.
2 - Besserwissers med patent på sanningen som är beredda att rösta på vad som helst så länge det stökar till det maximalt för de etablerade partierna, d v s det måste ställa till oreda. Denna väljartyp har sedan länge väntat på någon som tar upp den fallna manteln efter Ian och Bert, sakfrågorna är i princip egala och eventuella diskussioner löses genom att den som skriker högst och spottar fram mest enfaldiga oneliner vinner.
3 - Konkurrens om bidragspengar. Finns de som hävdar att de röstar på SD "av hänsyn till barnen", betyder ofta att de månar om de bidrag de själva uppbär på grund av långtidsarbetslöshet, grad av arbetsoförmåga och andra liknande orsaker.
4 - Grupper som faller för populistargumenten i t ex vargjakten, pensionsfrågan och "nationalismen". Inte den vanligaste gruppen men jag gissar att vi hittar en hel del äldre i denna gruppering.
1, 3 och 4 kan man möjligen resonera med live och inte via elektroniska media, 2 får man stå ut med...
Men nu är vi kanske vid sidan av ämnet, denna debatt vill nog inte Markus ha i sin fina tråd. Vad jag tycker var bättre förr är att:
- Produktivitet, förmågan att lösa problem och faktisk prestation betydde mer än en flashig presentation, prydlig fasad och vaga löften om en ljus framtid. Talesättet "bättre en fågel i handen än tio i skogen" var en faktiskt bedömningsgrund, inte bara kuriosa.