Sent omsider, Racerapport från Sviestad

[Penguin]

Friträning fredag 1/7

Anländer till Sviestadbanan i Linköping vid åttatiden på morgonen och hittar en bra depåplats precis där utsläppet till banan är. Eftersom jag var själv började jag direkt att släpa ur all packning som är med, för att hinna få ut hojen och göra den körklar i tid till det första av de tre körpass som skulle företas under fredagen. När man ska bo i depån ett par dagar behövs grejor som inte är direkt motorcykelrelaterade. Således lastades bord, stolar, kylbox och skafferilåda, madrasser, täcken och kuddar, väskor med kläder, ut i en väldig fart. Fortsatte sedan med bensindunkar, däckkrängare, kompressor, extra däck, verktygslådor, lådar med diverse andra bra-att-ha-grejor, och lite annat skrot. Sen kunde hojen lastas av! Allt detta gick smidigare än väntat och jag hade fortfarande gott om tid innan det var dags att köra. Alltså började jag plocka ihop depåtältet. Efter lite huvudbry och ”resningshjälp” av depågrannarna så var även det på plats.

Vädret var under hela morgonen soligt, men lagom till vårt första pass kom naturligtvis en mindre regnskur som gjorde att man inte vågade vrida särskilt mycket på rullen under den första halvan av femtonminuterspasset. Det torkade dock upp vartefter och en bästa tid av 59.2 noterades på laptimern. I fjol körde jag som bäst 58.7 vilket jag var övertygad om att jag kunde bättra med minst en sekund om jag bara fick lite tid på banan.

De tre timmarna till nästa körpass gassade solen och det var stundtals olidligt varmt. Tiden spenderades med att plocka i ordning allt i depåtältet och att nervöst lyssna kombattanterna vad de presterat för tider i år. När vi så gjort oss i ordning för att köra ut då Superbikeförarna kört färdigt, slår regnet till igen. Och denna gången ganska rejält. Det regnar så pass att det inte är någon idé alls att gå ut på slicks. Det var många besvikna miner hos Rookie 600-fältet just då.

Nåja, det skulle i alla fall bli ett tredje pass på eftermiddagen. Trodde vi…..
Vi hann köra tre varv innan regnet slog till igen. Det regnade tre gånger under fredagen, och det var med tre timmars mellanrum, precis när Rookie 600-klassen skulle köra. Ungefär 10 minuters givande körning för 400 kr kändes ganska surt när man kröp in i skåpet och lade sig på kvällen…..

 

[Penguin]

Tidskval Lördag 2/7

07.55 på lördag morgon väcktes jag av motormuller. Inte särskilt konstigt i en RR-depå, men denna gången var det förstemekaniker Patrik (Kamikaze kid) som var först med att föra oväsen i depån. Sömngruset tvättades ur ögonen och en mysig tältfrukost intogs innan hojen kollades en sista gång före det första kvalpasset. En stund före första kvalet anlände även Peter (Fireblade) som agerade sjuktransport åt Anneli , samt även Göran (Hulken_1). Helt plötsligt var inte tältet tomt längre, och man hade mer hjälp än man behövde!

Till skillnad från fredagen så var vädret fint på första kvalpasset under lördagen, och det ryktades om åskskurar till eftermiddagen så det gällde att satsa friskt redan från start. Stack ut bland de sista på banan och lät folk dra ifrån så att jag fick en lucka framåt. Gasade sedan så gott jag kunde/vågade. Passet flöt fint utan några direkta incidenter. En bästa tid på någonstans runt 57.2 noterades och jag var nöjd med passet.

Enligt resultatlistan hade jag 11: tid i min grupp. För att kvala direkt till A-final skulle man hålla sig inom topp 10. Målet för andra kvalpasset var således ganska enkelt; att föbättra tiden och kvala inom topp 10. Jag har aldrig tidigare lyckats bättre på ett andrakval än ett förstakval, så började jag omedelbart att bekymra mig för hur detta skulle gå till…

Trots ryktena om åskväder så blev även det andra passet torrt. Strategin denna gången var att gå ut bland de första istället för bland de sista. Tanken med detta var att få draghjälp av någon av de snabbare förarna. Koncentrationen var tydligen inte på topp, för varv efter varv inträffade något som sabbade varvtiden. Knäpucken fastnade i asfaltskanten, hojen blev för nervös i inbromsningen, bakhjulssläpp i esset osv.

Efter drygt tio minuter går jag in i depå för att vila någon minut samt få någon indikation på mina tider. Patrik ser mindre glad ut och konstaterar att jag ligger på 57r fortfarande. Arg som ett bi trotsar jag min trötta gashand och ger mig ut igen. Satsar så friskt jag kan i tre varv innan passet flaggas av. Resultatet blev 56.6 och en åttonde tid i min grupp det passet. Sammanlagt låg jag nu som tionde man i min grupp och var därmed direktkvalad till A-finalen!

Nöjd med dagens prestation firades kvällen genom att duscha i ett helt vanligt badrum och en middag på stan. Lite lyx får man unna sig när man gjort hyfsat ifrån sig. Någon hade tappat i lustgas i Annelis dricka, eller också var bara Patrik och Peter ovanligt lustiga för Anneli fnittrade mest hela tiden så att hon senare fick lida ont i de spruckna revbenen för det.

 

[Penguin]

Söndag, Warmup, B-final och A-final

På söndagen kändes det ovanligt avslappnat, för att vara tävlingsdag. 10 minuters Warm up skulle köras vid halv elvatiden, och sedan skulle loppet gå först vid 16.30. Jag tänkte bara gå ut och få en gnutta fart i kroppen på warmupen, men det slutade som vanligt med att man ville se om man ytterligare kunde förbättra sitt personbästa. Lyckades pressa fram ett par 56r vilket tydde på att kvaltiden inte bara var en engångsföreteelse!

Direkt efter kvalet informerade dock Patrik om att det var grus i maskineriet. En diskad förare hade blivit oskyldigt dömd för omkörning vid gulflagg, och fick därmed tillbaka sin plats i A-finalen. Detta medförde att jag som siste direktkvalade man blev nerpetad till B-finalen. Detta hade tydligen uppdagats redan på lördagskvällen, och rätt ska vara rätt. Synd bara att inte tävlingsledningen meddelade mig det förrän en timma innan B-finalen skulle köras. Man vill gärna förbereda sig mentalt i lite mer än en timme.

Det positiva med att bli nerpetad till B-finalen var att jag skulle få starta från pole position i det 25 man starka startfältet. Nackdelen var som sagt tidsbristen, det blev till att panikdricka och panikpinka i en väldig fart innan det var dags att hoppa i skinnstället igen.

Det kändes kul att starta från pole, och naturligtvis lite nervöst. Vid provstarten på uppvärmningsvarvet formligen flög nr 13, som stod bredvid mig, iväg. Min första tanke var att det skulle bli oerhört tufft in i första böj i den riktiga starten.

Vi rullar fram på plattan och väntar på att killen med rödflaggen ska kliva åt sidan. I samma stund han gör det tokvarvas det för fullt runt om. Jag håller varvmätarnålen på 8000 varv och koncentrerar mig på de röda lamporna. Jag får till en bra start när de släcks och matar på fullt fram mot esset. Bromsar sent och får hålla kvar på bromsen in i böjen. Till min stora förvåning dyker ingen på innern och jag går först genom vänstern och sedan den direkt påföljande högern. Laddar sedan fullt på tvåan och rean genom crossböjen och bromsar sedan in i torparn. Även här förvånas jag över att ingen kommer på innern. Säkerligen kommer det en massa kittade hojar på rakan var min tanke när jag gick ut ur kurvan och ut på långrakan. Ingen kommer dock förrän i inbromsningen som säkerligen är min svagaste punkt på banan, där nr 13 bromsar sig om mig. Han missar dock i utgången av kurvan, och jag kan ta tillbaka direkt in i Sviestadkurvan ut på start-mål.

Jag fortsätter att köra för allt jag är värd och slutar aldrig förvånas över att ingen attackerar. Halvvägs in i loppet funderar jag på att kolla bakåt på rakan för att se om det verkligen är några andra hojar på banan, eller om de blivit bortförda av nån främmande makt. Jag konstaterar dock att om jag skulle kolla bakåt och se ett helt koppel med förare bakom, troligen skulle bli stressad och börja ta i så att jag skulle göra misstag, och beslutar att bara koncentrera mig på att lägga snygga varv. Varven rullar på och det känns som om jag skulle kunna ro i land med en seger. Säkerligen är ingen på Rookienivå så kall att den ligger bakom och väntar på att attackera till det sista varvet.

I näst sista kurvan på det nästa sista varvet slutar dock det roliga. I inbromsningen inför Bergskurvan hittar jag ett friläge mellan 2:an och 3:an. Paniken infinner sig snabbt och jag får inte i tvåan. Sparkar frenetiskt på växelpedalen och får i ettan. Hojen skuttar till och jag kan glömma att hålla spåret genom kurvan. Nr 84 smiter förbi på innern och jag tappar direkt ut genom Sviestadkurvan och ut på start-mål eftersom utgången i Bergskurvan blev katastrofal. Är inte tillräckligt nära för att attackera i esset utan tänker sätta in en stöt i torparn när jag ikapp igen. 84:an lägger sig dock i mitten av banan och jag tvekar. Ska jag bromsa om på innern in i kurvan eller ta höjd för att få bra fart på långrakan? Vips så kommer två hojar till farande, en på varje sida om mig.

Vi kämpar hårt alla fyra för att få bra fart ut på rakan. Håller fullt längre på rakan än jag nånsin gjort och är fast besluten om att bromsa om minst någon av de tre som nu ligger precis framför. Hojen ormar sig och studsar när jag bromsar mig upp nästa helt jämsides, men killen viker in framför och tvingar mig att slå av om vi inte ska kroka ihop. Dock får han lite sämre spår ut mot sista kruvan och jag sätter in en stöt till, men killen viker återigen in framför och jag tvingas slå av. Passerar mållinjen som fjärde man efter att ha dragit från start i nio varv. Just då kunde jag ha packat ihop och åkt hem direkt. Besvikelsen var enorm. Har nog aldrig varit så nertryckt i skorna som just då. Förlåt alla som jag var otrevlig mot efter målgången, särskilt Anneli-Älsklingen.

Det positiva med rejset var att det gav en rejäl kick att verkligen få leda. Extra kul var också att bästa varvtid blev 55.86, vilket jag inte ens trodde mig ha potential att köra på Sviestad.

Fjärdeplatsen i B-finalen innebar att jag skulle starta som 24:e man i A-finalen. Målet var att göra en bra start och att avancera till poängplats. Detta gick dock helt åt skogen. Fick slå av i starten då Sunkan framför mig inte kom iväg bra vilket fick mig att slå av för att inte köra på honom. Fastnade sedan i en klunga på runt 10 man där alla försökte köra om alla. Lyckades avancera nån plats, men tappade ännu fler. Det i princip hela roliga med loppet var att nr 13 som attackerat mig under B-finalen gjorde samma attack två gånger under A-finalen. Med samma resultat.

Vi körde i snitt nästan två sekunder långsammare per varv än vad jag gjort i B-finalen, men jag förlorade enormt mycket på att jag inte är aggressivare vid omkörningarna. 23:e plats blev resultatet och humöret var återigen nere i stövlarna.

Så är i efterhand känns det fortfarande enormt surt, men det var oerhört kul att ha lett B-finalen så pass länge, och självförtroendet fick sig en kick av upplevelsen. Nästa gång ska jag förutom att köra fort vara tuffare vid omkörningar, och då kommer det att bli andra bullar i kylväskan!

 

[Penguin]

Lite bilder också, såklart.

 

[Rundningsmärke]

Synd på växlingsstrulet, men ändå väldigt imponerande!
Grattis förresten, gubbe.

/A

 

[JoS]

Jag satt och led med dig när du berättade om detta på festen i lördags. Så typiskt.

Nästa gång Penguin! Nästa gång tar du dem alla!

 

[Hulken_1]

Tjena Björn !!

Jag förstår din frustration över att köra 2 sekunder långsammare i A-finalen jmfrt med B-finalen, det suger.

Men du kan få träna köra om mig på Kullen den 5:e och 7:e

// Göran

 

[Penguin]

Nu finns för övrigt fler nyheter att läsa på www.a-racing.se !