Nog trasslar man in sig alltid. Somnade till banjoinstruktionsvideor igår.
Ovidkommande anekdot:
Fick en inneboende i en knapp veckas tid och ungefär lika lång tid har förflutit sedan vistelsen avslutades. Sådär går det när man byter land för flickvän och såväl förhållande som inkomstbringande sysselsättning vaporiserar. En holländare som trakterade sin banjo och, inte sin, men mina guror förödmjukande väl. Kan väl säga som så att instrumentet liksom vinner på en. Union station och solot på Dave Matthews "Spoon" i alla ära men jag har mest betraktat det som garnering.
Du får dema när det känns rätt, eller gör det ändå...