Ja... Var faaan ska man börja?
Jag har stått i Djurgårdsklacken till och från unde de senaste 35 åren och problemen kommer och går. Ett tag var det Black Army (aik) som var värst, sen hoppade jag iaf ur klacken när dåvarande Supporterföreningen Blue Saints fick in typer som Terror-Tommy som sprang in och skulle spöa en domare. (12-13 år sedan?)
Blue Saints las ner och Järnkaminerna bildades, det blev en skön stämning i DIF-klacken igen.
Brajen Fans har ansetts som en sjungande glad och trevlig klack ändra fram till derbyt på Söderstadion 2006 (f.ö det sista derbyt någonsin på söderstadion) när det sköts in raketer och matchen stoppades med Djurgårdsvinst som följd. Samma händelser som den 25:e alltså, med den skillnaden att nu återupptog man matchen.
Problemet verkar vandra runt i klackarna och har väldigt lite att göra med de etablerade sk. "firmorna" som flera nämnt i tråden så gör de faktiskt upp på förutbestämda platser. Det har väldigt lite att göra med oss vanliga supportrar som älskar och hyllar våra lag.
Jag har aldrig varit rädd för min egen säkerhet under alla dessa år på både hockey och fotboll, är man lite vaken så vet man var man står och inte står, var man går för att undvika stök. Har haft min nu 20-åriga son med mig från det han var ca 13 utan problem.
Men, och ett stort MEN, efter derbyt DIF-aik i våras hamnade jag i ett stort bråk efter matchen mellan Djurgårdens egna säkerhetsvakter och fans! Läskig stämning och som sagt så slog de (säk) urskillningslöst på allt och alla. Några inlägg längre upp ser ni resultatet av deras agerande. Djurgårn själva har också insett att det var Säks fel att det blev som det blev.
De som ställer till bråk (ialla klackar) är wannabees som vill upp. Låt oss alla vanliga supportrar göra som delar av Bajen fans gjorde och helt enkelt visa att det inte är ok.
Långt inlägg som jag bara måste få avsluta med att jag är oändligt trött på att man måste vara hojåkare eller idrottsintresserad. Jag är både och. Passion är en viktig del i mitt liv och jag älskar hojåkning passionerat, har förmånen att få jobba med det till och med. Djurgården inom både fotboll och ishockey är för mig lika viktigt och jag engagerar mig lika passionerat. Att försöka förklara en passion för någon som inte upplevt just denna passion är svårt, det vet ni alla som försökt förklara varför man frivilligt sätter sig på en hoj som uppenbarligen är ett skitfarligt fordon. Om man dessutom talar om att man tycker om att åka fort så blir man av de ickeförstående snabbt avfärdad som pöbel .
På samma sätt som det är öerhört svårt att förklara, för de som inte förstår, tjusningen med att stå i en tusenhövdad klack och sjunga unisont för sitt lag.
Tja, jag gjorde ett försök att berätta min sida av saken iaf.
Vänligen observera att detta är privatpersonen Tomas som skriver inlägget.
Over & out...
