Under förmiddagen hade jag ett intressant samtal med Anders Hernström på
Intera, ett företag i Stockholm som reparerar fälgar. Tack för tipset Sweedo! De har bl a erfarenhet av att laga magnesiumfälgar.
Anders tyckte att jag skulle slänga fälgarna och förklarade varför. De lagar gärna fälgbanan men hellst inte ekrarna av skäkerhetsskäl. Det värsta som kan hända om en lagad fälgbana går sönder är att man få pyspunka men en trasig eker kan göra att fälgen kollapsar.
Vanliga fälgar är mjuka, de tar upp stötar och slag och är praktiskt taget outslitliga. Magnesiumfälgar är annorlunda. Både legerade och smidda magesiumfälgar är stenhårda och är dåliga på absorbera den ständiga påfresting de utsätts för vilket leder till materialutmattning. Förr eller senare börjar de alltid spricka. En en bilfälg av magnesium modell race anser de har en livslängd på max 10000 mil. När fälgen väl börjat spricka kan man laga den men den kommer garanterat att ganska snart börja spricka igen. De har sett magfälgar med så lite som två säsonger på nacken som börjat spricka.
Ett annat problem med magnesium är att det krymper när det värms upp, när man svetsar alltså. En lagad eker skulle bli kortare och göra färgbanan oval.
Så där har ni det. Det kostar att ligga på topp och inget varar för evigt. Det är bara att lägga in fälgbyte i racebudgeten om man kör med magfälgar och det är dags för mig att jaga en bakfälg. Frågan är om man ska leta begagnat eller satsa på nytt...hmmm? Begagnade magfälgar med okänd historik är alltså inte mycket värda.