Var det bara jag som lade märke till en silverfärgad kombi av svenskt fabrikat som vek ut framför oss och låg så ett bra tag i typ 200?
Alla låg som lagom i samma tempo som den, sen blev det för sekigt och alla blåste om...
Jag var tvärsäker på att det var en polis, sen när alla stack förbi och den inte försökte ta rygg tog jag ena handen bakom huvudet (trillar av i vissa hastigheter) och andra på gashandtaget och skulle med er.
Denna aningen komplicerade ställning gjorde dock att jag ganska snabbt sket i det och saktade ner några hekto, varefter vår vän volvon låg och blinkade i alla möjliga vackra färger bakanför...
"Wow, vilken pimpig bil med så många häftiga extraljus" tänkte jag inte, jag rullade lydigt in till kanten eftersom jag vid det laget höll på att fiska upp huvudet ur byxlinningen...
Det var ett par jättetrevliga farbröder som ville veta allt om hojen, var den var köpt, förra ägarens namn, om den var dyr att försäkra, se på mitt idolfoto och höra hur fort den kunde tänkas gå... Vilka trevliga och intresserade killar! Dock började jag snart ana oråd...
Jag har sett i krigs-och agentfilmer att man bara ska svara med namn, gradbeteckning och något annat jag just då inte kunde komma på, så jag sade cylindervolymen i stället. Det gjorde dock inte så mycket, deras glädje nådde oanade höjder, speciellt när jag inte hade en aning om vem Tom Kruse var, och att han hade kört en svart Traja i en gammal SF-film...
Det slutade med att de bad mig hälsa alla mina hojvänner att de tack vare reklamskyltarna baktill på hojarna vet precis var alla postlådor bor, samt att jag själv skulle se till att ha en bra dag. Det senare vågade jag inte käfta emot, så jag har en alldeles förträfflig dag idag, jag.
Kan fan inte bli så mkt bättre, lappen fick jag ju behålla!