Bus-Bo
Gudomlig sporthojare
Tvi! 
Dagen började som dagar gör, allt för tidigt till tonerna av en skrikigt högljudd och irriterande väckarklocka som på ett minst sagt (dock nu skrivet) omilt sätt väcker den sovande lille prinsen ur sin skönhetssömn. Ett nyvaket öga som kastades på det arga uret konstaterade att tre timmar är bättre än noll och jag fick kravla mig ur sängen.
Väl på hojen med destination Arendal var jag pigg som en lärka, vilket dock gick över skapligt fort för att sedan hamna i det normala morgonkoma-åkandet med en lätt säckig hållning och vänsterhanden på tanken i lagom takt puttrandes fram. När hojen plötsligt ryckte till och tillkännagav att reserven med fördel kunde vridas på var det nära att jag tryckte det sömniga lilla ansiktet hårt i styrkronan vilket ögonabums fick mig att vakna till. Redan framme? Det var som...
In, byta om, ut, logga in, blåsa, knappa och åka. Lastning i depån nästa. Eller? Bah, eh, nej... Hela skiten var stängd pga något häftigt fel, vilket gav mig en mycket givande timma på väntparkeringen tillsammans med alla andra trötta och tradiga tjockoljechaffisar. Just då kunde jag verkligen känna hur livsenergin lämnade kroppen och för att åtgärda detta så beslöt jag att inmundiga ett äpple som jag medtagit från hemmet. Detta gjorde i sin tur att jag ville dricka lite av mitt medhavda vatten, som jag finurligt nog hade stoppat in i frysen på kvällen innan så det skulle vara kallt och gottigt över tiden på den varma arbetsdagen. Dock så hade inte skiten tinat, vilket jag givetvis inte uppmärksammade riktigt utan gav mig själv en fläskläpp med isflaskan
. Härifrån gick den fortsatta arbetsdagen tämligen smärtfritt förbi med ett fåtal undantag (som saknar underhållningsvärde för folk utanför denna slutna sociala krets som vi hårdkärne-tröckers utgör).
Väl på väg hem på söderleden efter en tur kring vänerns södra spets i den sanslöst stekheta (som i varm, ej häftig) hytten så fastnade jag som av ett mirakulöst under i tokslöa köer från strax innan gnistängstunneln mot Hisingen, där det normalt sällan är kö vid den tiden. Vafalls!? tänkte jag samtidigt som jag slänge ihop ett par ilskna ramsor som nästan fick ratten att smälta. Väl ute ur tunneln på andra sidan ser jag vad som orsakar förstoppningen. En lastbil har tillsammans med två personbilar orsakat en olycka som farbror blå försöker reda ut. Det är helt förståeligt att detta orsakar köer, om det hade varit i min riktning! Men nej, det var i motsatt färdrikting som detta hade skett och orsaken till att även jag stod still var att medelsvensson nyfikenhet var så storslagen att de utan att skämmas för sig sänkte hastigheten vid passage till nästan stillastående för att kunna gotta sig i alla detaljer med sådan kraft att deras äckligt nyfikna näsor nästan tryckte ut rutorna på deras trötta bilar. Tvi och bläh för dylikt beteende... Nedrans gamar!
Att jag sedan blev dragen av någon trött touringhoj under min racemässiga färd mellan filerna förbi backaplan ner mot tunneln blev liksom pricken över i:et, grädden på moset eller lök på laxen.
Imorgon är en ny dag som kan bli förstörd, jag längtar så
Dagen började som dagar gör, allt för tidigt till tonerna av en skrikigt högljudd och irriterande väckarklocka som på ett minst sagt (dock nu skrivet) omilt sätt väcker den sovande lille prinsen ur sin skönhetssömn. Ett nyvaket öga som kastades på det arga uret konstaterade att tre timmar är bättre än noll och jag fick kravla mig ur sängen.
Väl på hojen med destination Arendal var jag pigg som en lärka, vilket dock gick över skapligt fort för att sedan hamna i det normala morgonkoma-åkandet med en lätt säckig hållning och vänsterhanden på tanken i lagom takt puttrandes fram. När hojen plötsligt ryckte till och tillkännagav att reserven med fördel kunde vridas på var det nära att jag tryckte det sömniga lilla ansiktet hårt i styrkronan vilket ögonabums fick mig att vakna till. Redan framme? Det var som...
In, byta om, ut, logga in, blåsa, knappa och åka. Lastning i depån nästa. Eller? Bah, eh, nej... Hela skiten var stängd pga något häftigt fel, vilket gav mig en mycket givande timma på väntparkeringen tillsammans med alla andra trötta och tradiga tjockoljechaffisar. Just då kunde jag verkligen känna hur livsenergin lämnade kroppen och för att åtgärda detta så beslöt jag att inmundiga ett äpple som jag medtagit från hemmet. Detta gjorde i sin tur att jag ville dricka lite av mitt medhavda vatten, som jag finurligt nog hade stoppat in i frysen på kvällen innan så det skulle vara kallt och gottigt över tiden på den varma arbetsdagen. Dock så hade inte skiten tinat, vilket jag givetvis inte uppmärksammade riktigt utan gav mig själv en fläskläpp med isflaskan
. Härifrån gick den fortsatta arbetsdagen tämligen smärtfritt förbi med ett fåtal undantag (som saknar underhållningsvärde för folk utanför denna slutna sociala krets som vi hårdkärne-tröckers utgör).Väl på väg hem på söderleden efter en tur kring vänerns södra spets i den sanslöst stekheta (som i varm, ej häftig) hytten så fastnade jag som av ett mirakulöst under i tokslöa köer från strax innan gnistängstunneln mot Hisingen, där det normalt sällan är kö vid den tiden. Vafalls!? tänkte jag samtidigt som jag slänge ihop ett par ilskna ramsor som nästan fick ratten att smälta. Väl ute ur tunneln på andra sidan ser jag vad som orsakar förstoppningen. En lastbil har tillsammans med två personbilar orsakat en olycka som farbror blå försöker reda ut. Det är helt förståeligt att detta orsakar köer, om det hade varit i min riktning! Men nej, det var i motsatt färdrikting som detta hade skett och orsaken till att även jag stod still var att medelsvensson nyfikenhet var så storslagen att de utan att skämmas för sig sänkte hastigheten vid passage till nästan stillastående för att kunna gotta sig i alla detaljer med sådan kraft att deras äckligt nyfikna näsor nästan tryckte ut rutorna på deras trötta bilar. Tvi och bläh för dylikt beteende... Nedrans gamar!
Att jag sedan blev dragen av någon trött touringhoj under min racemässiga färd mellan filerna förbi backaplan ner mot tunneln blev liksom pricken över i:et, grädden på moset eller lök på laxen.
Imorgon är en ny dag som kan bli förstörd, jag längtar så
