Och det är inte bara de förare Du räknar upp som saboterar bilden - glöm inte alla fyllhundar, hojtjyvar och "körkortslösapolarensomskatestaenR1förattskrytavidfikabordet" som sporthojskollektivet också ska pröjsa för!
Bolagen har tydligen tröttnat grandiost på att försöka separera de skötsamma ägarna från packet med hojen försäkrad på Mormor. Kommer Ni ihåg Folksams försök med sporthojsförsäkringarna? Sedan var det väl IF som sög åt sig en skrälldus med märkesförsäkringar och fick merparten av sporthojsskadorna? Så erfarenheterna förskräcker...
Ibland tror jag nästan att bolagen kastar sporthojarna mellan sig mellan säsongerna som en het potatis för att turas om att få alla trista skador i sin portfölj... Jag vet att SMC under flera år kämpade för att få till ett föraäkringsavtal som även innefattade sporthojar men att ingen ville innefatta dessa!
Ja, att klientelet som kraschar till hög andel sitter på just sporthojar är grundproblemet.
Ett delproblem är att skadorna på förare blir dyyyra, ett annat är det att dessa hojar är dyra att reparera.
Ytterligare en faktor som driver premier fortsatt uppåt efter det att dom redan nått löjliga nivåer är somligas inställning att försäkringspremien är ett slags "sparande" där man "göra uttag" eftersom man "investerat en massa" under åren.
Vi skall ha klart för oss att "Sporthoj" inte fullt ut speglar sporthojskollektivet.
Dels för att många som syns här inne redan har släppt sporthojarna till förmån för andra hojar som ger en vettigare milpeng, men främst för att de individer som är dyrast för bolagen sällan finner glädje i att skriva, resonera, filosofera eller ens uttrycka sig flerstavigt.
I denna lilla ankdammen här kan v ibara inte tro på att det smäller som det gör enligt försäkringsbolagen, men det är
dom som sitter på helhetsbilden, inte vi.
Det lär alltså inte finnas någon ondskefull sammansvärjning mot just sporthojar, utan det är det samlade skadeutfallet hos den typ av förare som faller för "det värsta" utan att ha respekt eller kompetens för det dom sätter i rörelse som leder till premierna vi ser.
Vinstdrivande företag vill tjäna pengar.
Skall tjäna pengar.
Bedömer ett försäkringsbolag något affärsområde ha en hög risk, så vill dom också se en hög marginal ovanpå en redan högt satt premie eftersom deras modeller säger att det bara är de riktiga fullblodsidioterna som väljer att betala en sådan premie.
Nästa steg kommer när man genom våldsamma premiehöjningar lyckats renodla kundgruppen till att nära nog bara omfatta just sådana fullblodsidioter - då plötsligt är inte segmentet lönsamt längre ens med löjligt höga premier. Det är då man bestämmer sig för att avvisa kunderna genom att inte längre teckna de försäkringar kunderna efterfrågar, och lägger den tvingande trafikförsäkringen så högt man någonsin kan klara av att motivera inför Finansinspektionen - om någon skulle få för sig att anmäla.
Så, inse att vi har de försäkringspremier vi förtjänar.
Ja, eller inte
vi förstås.
Eller, kanske precis
vi...?
Vad kan
vi göra för att bryta utvecklingen? Vi som ser oss själva som vettiga och förnuftiga, vi som tror oss kunna se samband, vi som oroas över det som händer - vad kan en enskild sporthojsägare göra?
Jag låter frågan stå öppen. Jag är övertygad om att en massa svar till motorcyklismens framtid ligger i händerna på oss själva - men det är jäkligt svårt att få till en debatt om det.
En sak skulle jag vilja förmedla: säljaransvar.
Som ägare till en sporthoj som riskerar att attrahera fel sorts köpare när den skall bjudas ut önskar jag att folk hade haft lite is i magen.
Inte lätt, jag vet - när man måste gå in på Blocket för att kolla så annonsen verkligen ligger kvar efter tre tysta veckor.
Enkelt i det läget att sälja till första bästa som hör av sig med ett bud som ändå ligger inom skamramen, men är det rätt?
Är det rätt att sälja en R1 till någon som inte ens har körkort?
Vad för bra kan komma ut av det? IgenkLien...?
Jag vet att det är mycket begärt i ett samhälle många upplever att
andra inte tar sitt ansvar - men det är just där man kan vända en utveckling: när andra inte tar sitt ansvar så hänger det på några få att se till att vända på steken: att istället ta både sitt och andras ansvar, och på egen bekostnad dessutom - for the greater good.
Utopiskt idealistiskt? Säkert, men det är en vacker tanke i vart fall.
En mer kortsiktig lösning skulle kunna vara att växla löjligt höga premier mot löjligt hög självrisk?
Hur många här skulle kunna acceptera en självrisk om 25,000,- eller kanske rent av 50,000,- vagnskada?
...om premien landar på en rimlig nivå.
Vem skulle vara intresserad? Vilken sorts sporthojsförare skulle ett bolag som erbjöd denna möjlighet kunna attrahera? Är kanske
det en grupp som skulle kunna vara lönsam för ett försäkringsbolag? Finansiellt stabila att kunna köpa nytt, sådana som inte kraschar i onödan, folk som själv tar konsekvensen av att man klantat sig på garageuppfarten? Kanske är det olika grupper, kanske griper dom i varandra, kanske finns det något här att titta vidare på?
...och när man verkligen klotar av egen kraft så ger försäkringsersättning minus självrisk ändå ett "startbidrag" till nästa hoj. Självklart finns det en brytpunkt någonstans: Hög självrisk / låg premie gör det hela till en usel affär om man kraschar första säsongen, men jämfört med låg självrisk / hög premie så är det en bra idé för den som historiskt kör med marginalerna på sin sida och kan klara några säsonger med svarta sidan ner.
Är den typen av erfarna förare mer intressanta för försäkringsbolagen? Kan detta vara ett sätt att filea ut en grupp i gruppen där man skulle kunna ge varandra bilaterala fördelar?
Är det ens önskvärt att gå ner på en sådan mikronivå i försäkringskollektivet?
Rammad av bilist utan egen förskyllan ger självfallet ersättning utan självrisk.
Gissar att det är nån slags hk/kg som ger utslag på premien. Kawas zzr 1400 eller vad den heter ska tydligen vara betydligt billigare att försäkra.
Kanske som grov indikator, men efter några år så är det det faktiska skadeutfallet för respektive modell som mer styr premien.
För att nu knyta åter till trådstarten, så gör Hayabusa och ZZR 1400 mer eller mindre samma jobb, men attraherar heeelt olika köpargrupper.
ZZR hamnar i hög utsträckning i händerna på kontinentkrossare, och Hayabusa i snudd på motsvarande utsträckning hos blådårar, posörer och byfånar.
Förlåt TS och en del andra här inne som är att betrakta som seriösa ägare till dessa speciella hojar, men även ni måste väl i ärlighetens namn se folk som köpt Hayabusa utan att riktigt platsa på hojen?
...och där har vi då förklaringen till premierna: ägarklientelet.
Nischförsäkringsbolag som Svedea och andra lever på streamlajnad hantering, lättskötta konton och smidiga, lönsamma kunder.
Dom har insett att en viss sorts MC-ägare är inte lönsamma oavsett vilken premie man kräver ut av dem, och undviker dem för sin egen och övriga försäkringstagares skull.
Dessa kunder identifieras grovt genom de motorcyklar de väljer att köra.
Visst skulle man kunna profilera sina kunder närmare än så, men vill vi egentligen det?