Halloj!
IBA Sverige här.
Det mesta har väl besvarats rätt och riktigt i tråden, tänkte bara gå in med lite förtydligande och förklaringar:
Ja gott folk, 80 mil avverkade idag, man man kanske skulle köra en Ironbutt nästa år...
Någon som har gjort det?
Välkommen in i gänget när du gjort det!
Det som skiljer en riktig Ironbuttkörning mot en random långkörning över samma distans brukar vara planeringen. Planering, planering, planering.
Alltså inte bara när man vill vara framme, utan en rätt så gedigen detaljplanering som täcker var någonstans man skall tanka för att sträcka ut etapperna till att bli så effektiva som möjligt, var det är lämpligt att äta, kanske planera in en tupplurspaus strax efter matpausen om man vet med sig att man brukar få en svacka någon timme efter födointag, planera rutten efter viltets rörelser så man undviker landsvägar utan viltstängsel just kring gryning och skymning, att man funderar kring om man kan lägga varvet på sådant sätt att man slipper köra med både uppåt- och nedåtgående sol rakt in i visiret.
Maveric gjorde en rätt komplicerad förstakörning med färja, tunnel, risk för stau, passage av olika länder och dessutom målgång i annan tidszon än starten. Med ordentlig planering behöver inte detta betyda några problem - men om man bara ger sig iväg utan att ha tänkt efter före kan både IBA-körningen och resan i stort bli till skit.
Vidare; fundera över den egna förmågan vid olika tider på dygnet och kanske undvika att köra helt under de timmar på dygnet man presterar som sämst. Hos många individer sammanfaller detta med "vargtimman" mellan 02:00 och 05:00 men absolut inte alla. Om man själv inte är medveten om när på dygnet man har sina ups and downs så är det mycket lämpligt att ta reda på det innan man planerar sin första Ironbuttkörning.
Vidare är det angeläget att ha bra ordning på sin hoj - många har blivit överraskade hur fort ett halvbra bakdäck går ner sig när man sätter av i motorvägstempo, eller hur fort ett drivpaket går ner sig på slutet.
Ironbuttkörning handlar om "säker långdistanskörning" och "säker" kommer alltid före "långdistanskörning" på alla språk där IBA finns representerat.
Viktigast av allt är att planera för bra plattformar att stiga av körningen på. Ironbuttkörning handlar
inte om att tvinga sig igenom något som inte känns bra, att plåga sig igenom en isande kall natt, att fortsätta lida när regnet nått kallingarna och fortsätter strila in på fler ställen. Bryt och kom igen en annan dag istället.
Funderat på det, låter kul hemma framför datorn i värmen. Kanske inte är så kul när det regnar och sitta på hojen i 160mil under 24h. Måste vara några och köra i grupp. Inte lämpligt som solo äventyr och har inte fått några att nappa på äventyret.... tyvärr.
Kör med en 125cc - ger troligen hår på bröstet:
http://www.ironbutt.se/regler/special-korningar/125ans-dag
SaddleSore 1000 på en 125 är respekt, det är inte snack om saken!
Vare sig man kör själv på egen hand som en del svenskar redan gjort, eller i grupp som på 125;ans dag.
Nästa gång 125;ans dag arrangeras i Sverige är under 2017
View attachment 411190
Minsta hojen som någon fullföljt en SaddleSore 1000 på är för övrigt en Honda NSF 50.
Oh yes! Robert Munden, Kanada, dubbelvikt på 50 cc sportmoppe under 24 timmar, med över 1,609 km i sträcka. Vem blir först att snitta över 67,4 km/h ett helt dygn på moppe i Sverige...?
Blir man diskad om man gasar lite extra eller hur funkar det?
Japp!
IBA Sverige har valt att väga in även hastighetsbegränsningar i begreppet "säker långdistanskörning"
Andra länder med friare hastighetslagstiftning har kanske en annan syn på saken - USA, Australien, Tyskland, Ryssland, Sydafrika är exempel på några länder som har liberala eller rent av saknar hastighetsbegränsning på delar av sitt vägnät. Att godkänna körningar utförda i Sverige som tydligt ligger över svensk hastighetsbegränsning är inget vi vill göra, och vi uppfattar att de flesta förstår varför det är så.
Även moderföreningen Ironbutt Association i USA vänder sig mot det man kallar "excessive speed" och snart lär man sig att framgångsrik långdistanskörning har mycket lite med höga hastigheter att göra.
Japp det kan du bli. 160mil/24h får eu köra i sve men många andra måste köras i Europa.
För att få en ironbutt godkänd så måste du ju föra loggbok med kvitton mm. Då mäter de avstånd och hastighet mellan tankställena.
Läs på ordentligt på ironbutt.se innan du drar ut! Lycka till
Även Saddle Sore 2000K = 2000 km inom 24 timmar går att få certifierad i Sverige, om man lagt lite arbete på sin planering.
Dessutom har vi släppt en av guldkörningarna fri, längs en fördefinierad sträcka: Man kan nu mer köra en Bun Burner Gold 1500 "Sverige" och få den godkänd om man uppfyller alla kraven.
http://ironbutt.se/regler/oeversikt-koerstraeckor/koerstraeckor
I övrigt är din uppmaning att läsa på ordentligt innan mycket vettig.
Mer info finns på
www.ironbutt.se
Frågor kan ställas på IBA-forumets svenska del:
http://www.ironbutt.org/forum/forum_topics.asp?FID=37
eller skickas som email till föreningen. Kontaktuppgifter här:
http://ironbutt.se/kontakt/kontakta-president
Planerar att köra en runt midsommar (+\ - 2 veckor) för att få mycket dagsljus. Vi tänkte Vänersborg-Göteborg-Ystad- Karlskrona-Uppsala- Karlstad - Vänersborg . Vi startar kl 0300 tänkte vi.
Blivit avrådda av andra att köra nu när det är mycket mörker.
03:00 är en populär starttid: då lär man vara pigg under den första gryningen, och hemma i säng långt innan den andra gryningen. Smart val.
Ånej, jag som gillar att vrida på rullen
Jag får nog vänta in mig själv vid tankstoppen isf
Visst, det är din resa.
Rent allmänt kan man säga IBA liksom är motpolen till squiddande mellan rastställen, och ju tidigare man kommer in i den harmoniska lunken som bara äter mil, desto trivsammare lär man uppleva sitt dygn på vägen.
Vi är alla individer, och vad vi trivs bäst med måste vara upp till oss själva.
Vi kan bara råda till att genomföra sin IBA-körning på ett lagligt vis, och även om vi inte är med varje meter av din körning så kommer vi inte att kunna godkänna en körning med uppenbara hastighetsöverträdelser i.
Får man resa med färja och tåg när man kör Ironbutt?
Som Maveric visade - Jajamän! Klockan stoppas inte, och man kan inte tillgodoräkna sig milen som båten seglar - men det funkar. Faktum är att det med lite planering och tidspassning går att köra halva resan i Sverige, ta Stena från Trelleborg, äta mat vid dukat bord, sova i hytt mellan rena lakan och sedan köra resten i Tyskland inom 24 timmarskravet. Om man är lite slipad, om man har koll på planeringen...
Imponerande
Fast det känns som att ironbutt egentligen bara är anpassat för touringhojar.
Mycket motorväg och andra större vägar och bara äta mil efter mil medan man lyssnar på stereon och med 'korvätarhjälm' så går det t.o.m. småäta medan man kör om man sitter bakom en stor ruta...
Säg sporthoj exempelvis så hade de kunnat haft en med lite fler mil, kanske 200mil på ett dygn? och att om man håller sig under dubbla skyltade hastigheten så gäller det, lite mer cannonball run.
https://www.youtube.com/watch?v=E1ocyJbpPoE
För Dual Sport hojar som DR650 och liknande så borde det kunna vara betydligt färre mil, men med begränsning att man får köra max 50% av sträckan på asfalterade vägar.
Det finns gott om touringhojar som kört IBA-distanser. Och äventyrshojar, sporthojar, motarder, småhojar, tvåtaktare, H-Ds, veteranhojar, nakenhojar - det finns ingen hejd på vad man tar med sig ut på en körning. Somliga sätter en ära i att göra det hela så tufft för sig själva som möjligt genom att leta längst in i garaget efter det minst väntade fordonet att göra en körning på. Framförallt är det ingen som diskvalificeras för sitt val av hoj - man kör på det man trivs bäst på, och ingen tycker illa därom. Tvåhjulsgemenskapen är större än att hålla på att tramsa med vilken kategori av hoj man råkar sitta på just för dagen.
Man väljer den typ av väg man trivs bäst att köra på - inget säger att man måste mala motorväg.
Fördelarna är uppenbara: tillgång till nattöppna bensinstationer för påfyllnad av kraftförråden till både hoj och förare, säkra vägar, generösa hastighetsgränser, viltstängsel, enkelt att dokumentera hörnpunkter med kvitton - men vem säger att det måste vara enkelt att köra en Ironbuttkörning?
Det finns exempel på förare som klämt in hela distansen på vanliga landsvägar. Mycket mer krävande körning, och ändå mer krävande planering - men det går.
Vill man hellre köra på grus så kallas distansen "Dusty Butt"
5 svenskar har hittills försökt sig på distansen, 4 har blivit godkända.
Här är del av Team Sweden från 2011-års försök:
181 mils körning inom 24 timmar krävdes det med denna rutten för att få ut 1000 miles rent grus.
Finska Dusty Wobbls
http://www.dustywobbls.com/Site/ var det som låg bakom många månaders ruttplanering och rekognosering för att få fram en rutt som mötte IBAs krav, som var säker och rolig att köra, som inte störde de få bofasta i regionen och inte sladdade in i Ryssland alltför mycket...
Om inte annat så skiter det sig på punkten när dom räknar den kortaste sträckan emellan tankstoppen. Inte fan ligger jag och kör kortaste sträckan det är ju fullkomligt idiotiskt (touringskt). Kan man styrka att man faktisk har kört annan sträckning med GPS så tycker jag att dom borde bortse från denna regel.
80 mil var ingen match, men 160 känns lite overkill, kanske ska börja med Vänern runt-runt.
Det är så det är, tyvärr. Vi går på den kortaste sträckan du kan dokumentera med maskinstämplade kvitton, och det finns inte några andra tillförlitliga sätt att driva detta i stor skala. Om vi valde att certifiera på "snabbaste sträcka" så finns risken att någon skulle komma att godkännas utan att verkligen ha kört de stipulerade 1000 milesen.
Reglerna är samma för alla länder, och vi jobbar efter samma mall. Därför vet man också att ens egna Saddle Sore är like mycket värd som en som körts på andra sidan jordklotet och certifierats i Australien. Den snubben har gått igenom samma nålsöga som du, och ingen har fått sin utnämning till ett rabatterat pris genom att köra en kortare sträcka.
Den som planerar en komplicerad körning med många vägbyten tvingas kanske till ett eller flera tankstopp extra bara för att skaffa extra hörnkvitton. Det är något som drabbar de flesta av oss, även om man kör stora, raka vägar.
GPS-spår är inte ett godkänt underlag av förklarliga skäl, men vid vissa speciella körningar kan det ingå som en kompletterande del för att bekräfta körd sträcka. Som till exempel vid gruskörningen ovan, där det sannerligen inte fanns nattöppna mackar vid varje hörpunkt. Förutom fasta, bemannade passagekontroller fanns även dolda passagekontroller och dessutom ambulerande marshalls för att förhindra att någon genade längs den komplicerade vägsträckningen. Dessutom var man tvungen att vid mål lämna ifrån sig sin GPS-logg för dygnet för att säkerställa att man verkligen trafikerat rätt sträcka. Därmed har man också lämnat ifrån sig de hastigheter man valt att färdas med under dygnet... Fortfarande en bra idé med certifiering på GPS-spår, Thorped...?
Känns det okay med 80 mil så är det ett steg på vägen, men ingen av oss inom Ironbutt Association skulle hetsa dig eller någon annan att kasta sig över dubbla sträckan.
Vi finns för den som känner för att vidga sina motorcykelerfarenheter, men var och en måste själv känna när man är mogen att ta nästa steg. Vi har mer än 40,000 medlemmar world wide som tyckt att det varit värt besvären att formalisera sin körning enligt våra regler, och de allra flesta av dessa kommer tillbaka och fortsätter köra allt fler och allt mer utmanande distanser. Du är välkommen när du känner dig redo.
forts
