Solen gick upp, ögonen var fulla med grus den morgonen. Inte av trötthet utan för all sand som yrde upp över Go-kart banan på oss som var där. Magen krampade och fjärillarna där inne flög runt. Pappa hade redan plockat nya Go-karten och såg fram mot denna dag på Kils Go-kart bana. Även jag såg fram mot den men var så nervös. Min första tävling i klass A med motståndare som Kenny Bräck..
Glad ihågen kommer Kenny fram och pratar på sin skönaste värmländska. Han är inte nervös och han är som han alltid varit, glad, skojsam och hurtig.
Glider ner i overallen, på med hjälmen. Pappa skjuter igång min kart för första träningen med nya karten och i ny stor klass.
Men hallååååå....vart tog dunken i ryggen vägen pappa???? Karten kör igång eller rättare sagt jag kör den. Men min lycka till dunk glömde pappa bort att ge mig.
Iväg på rakan, kurva till höger. Kommer ihåg att jag har nya däck på (slicks så klart) Bromsar till för ta kurvan....faaaaan vad halt det är med nya däck och sand på banan. Så gör jag en pirruett och sätter mig och karten i sanden. Pinsamt.
Sliter tag i skiten, lyfter den i baken, springer och sätter ner den för starta igen. Yeeesss får i gång den (för den som aldrig sett eller provat starta en go-kart själva ska veta att det är inte det lättaste, inte ens för en grabb)
Träningen löper på och lika så tidskörnigen. Klämmer till med 2.a bästa tid. Självklart har Kenny bästa tiden. Någonstans här försöker min mor få i mig lite lunch, vem kan äta när man ska stå intill Kenny i sin första klass A tävling?? Inte jag i alla fall. Hinner tänka alla tänkbara saker som kan inträffa. Det är ju ett koppel med förare efter oss två med som vill slåss om första platsen.
Lagom nervös innan start viftar min mor glatt med filmkameran och meddelar att hon ska filma finalen. Joho du tack för den kära mor. Där kom klumpen i magen och 50 fjärilar till i magen.
På något sätt släpper all nervositet så fort go-karten startar och jag får min ryggdunk av min far.
Så bar det iväg..men lägga av, nu surar min kart ihop. Jag blir stående. Hinner vi. Kamp mot klockan. Min far kommer springade över banan med nya tändstift och verktyg, jag har redan lossat på kabeln. Här jobbas hårt och vi platsar som meckar i F1 teamen. I karten och iväg. Den går, den låter bra och nu hade jag bara att köra ikapp alla andra innan startlinjen och hinna fram till min startposition. Karten fick visa vad den går för, hornen växte ut. Bufflade mig fram genom leden.
Jag hann
Starten går och efter första kurvan ligger jag tvåa, hack i häll efter Kenny. Vi får ett mellanrum mellan oss och han på 3. plats. Plötsligt händer det (nää, ingen Trissvinst här inte) men jag kör om Kenny. Hörde ni, såg ni, fick mamma med det på film??? Jag körde om Kenny. Några varv kvar och jag gör misstagen att titta över axeln. Inser att jag måste låta blir det. Nu är det bara 2 varv kvar. Ska jag rå det i land, ska jag vinna. Passerar mållinjen med några meter till god till Kenny efter mig. Vi går ut på vårt sista varv. Nu är jag skärpt och helt fixerad. Jag ska vinna, ser sedan att det som inte får hända händer. Något händer med Kennys kart strax innan målgången och han får ge upp. Karten stannar och jag går som segrare över mållinjen.
När jag sedan kommer tillbaka till mållinjen för få en flagga och köra ärevarv har dom hastigt och lustigt fått byta ut kranskullan till en kranskulle. Det var självaste Kenny bräck som fick ge mig blommor, flaggan och kram. Jag fick en kram av kenny Bräck och slog honom i Go-kart. Det är bätter än en autograf. Nu var väl inte han den muntraste när han fick agera kranskulle men men...
Skulle det här dock upprepa sig idag, ja då skulle Kenny köra dubbel åttor runt mig. Tack Kenny för en härlig match på Kils go-kart bana.
Eftersom jag är förare själv är jag inte så road av att sitta brevid i bil. Klev lite motvilligt in i Thomas Rådströms Toyota rallybil en dag när dom hade test med deras team som han bjudit in mig till. Skogen har aldrig varit så tätt, allt passerade förbi i en salig röra där man inte kunde urskilja om det var träd eller berg. Det var bara grågröna steck på sidan av bilden, så som när man snabbspolar en film. Det lät och skrapade. Vid varje kurva drog jag benen närmare magen. Hade en adrenalinkick blandad med skräck. Mitt i alltihopa sitter Thomas helt lung och pekar på olika saker i bilen, förklarar dom och kostnader. Sluta peka, håll i ratten, ta mig levande här ifrån ville jag skrika.
Väl framme sa han nu vänder vi tillbaka och nu blir det åka av. Va va vad missade jag? Går det att åka fortare. Det gjorde det. Ingen mer kommentar från detta än att en helt salig Lillan åkte hem den kvällen.
Detta är inga påhittade berättelser, utan dom har faktiskt hänt. Än i dag kan jag se videon hemma hos min mor när jag vinner mot Kenny Bräck.
/Liwa1
P.S Min man förtjänar att få följa med på mässan för se dom här personern live, så ge mig två biljetter tack
